Mina änglar

allahelgon2011.jpg
Från vänster: Olivia, Jonna, Hugo, Hampus, jag och Junior.

Idag har vi tänt ljus i barnlunden på Solna Kyrkogård. Tror de flesta som följer min blogg känner till att min äldste son Hugo är trilling, men föddes redan v.27 och det  var ”bara” han som klarade sig. Trilling-Hampus dog efter ett dygn och trilling-Jonna (namnen var för fina för att inte gå i arv) dog efter 3 månader.

Tiden efter Jonna dött är den tuffaste i mitt liv, men Hugo, min familj och inte minst träningsendorfiner höll mig på ytan. Idag har jag ett stort ärr i hjärtat men bitterheten jag kännt i flera år försvann samtidigt som tvillingarna kom. Det sägs att man inte kan ersätta ett barn med ett annat men man kan bli få lyckan tillbaka. Och det har jag fått ♥

allhelgona2011.3.jpg
Stenhjärtat längst fram la vi till Jonna och Hampus idag.

Mina änglar lever kvar i mina fantastiska barn och jag pratar mycket med dem om sina döda syskon. Det känns viktigt att de imte glöms bort för de är ju också en del av stora familjen.

allhelgona2011.2.jpgBarnlunden är inspirerad av Nangiala ur Astrid Lindgrens sagor. Så vacker med smultron på sommaren och äppelträd där vi idag plockade några. Jag tog med två hem. Ett för ängla-Hampus och ett för ängla-Jonna ♥♥

24 Kommentarer
  1. Sedan jag själv blev mamma får jag tårar i ögonen så fort du skriver om dina änglar. Du är så otroligt stark och det är härligt att se hur hela din familj verkar vara tätt sammansvetsade. Kram på er alla.

  2. Åh Anna, blir dock glad när jag hör att du kan känna glädje nu och att bitterheten är borta. Detta är en sådan vacker högtid, att få minnas dem man älskat som är någon annanstans <3

  3. Sitter med tårar i ögonen för det är så fruktansvärt. Går inte att säga ngt bra utan vill bara skicka en tanke på er.

  4. Jätte fint sätt att minnas syskonen. Ängla-Hampus och ängla-Jonna är alltid med er. Som förälder tänker ni säkert på dem flera gånger om dagen, men för syskonen är det fint att få följa med till barnlunden, att lägga ner ett hjärta, tända ljus hemma för dem och få prata om dem och döden.Ni är underbara förädrar – Jag ser upp till dig Anna och älskar din blogg =)

  5. Vilka fina barn du har, vad fint du skrev! Är oerhört imponerad hur du har orkat genom allt det där, du är så stark!Kram!

  6. Klump i magen!Du är stark Anna! Förstår din sorg och jag är så glad över att du får känna glädje igen. Sorgen får man leva med. En del saker läker aldrig, men man lär sig leva vidare.PUSSAR

  7. Givetvis blir även jag rörd till tårar… det är så sorgligt. Men så är det en så LYCKLIG vändning! Jag är så glad för er skull och det MÄRKS att du är lycklig med din stora familj nu! KRAM och fortsatt trevlig helg på er!

  8. Usch, jag är verkligen helt tårögd och det svider i min näsa så nära gråt jag är. Jag känner med dig då jag läst och följt dig så länge nu. Massa kramar till världens bästa träningsbloggare – Du är så fin Anna! <3 <3

  9. Å så fint och sorgligt och starkt. Jag har följt dig några månader men inte riktigt förstått hur änglarna hänger ihop med din fina barnaskara på jorden. Nu förstår jag. Tack för att du delar med dig, väcker känslor och inspirerar. Kram från Härnösand

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.