Trött men glad är jag nyss hemkommen från ett varv i Tjejmilens spår + lite till. Jag har förmånen att bo så nära att jag kan träningsspringa loppet direkt hemifrån. Presterade långt från vad jag gjorde när jag tävlade 2008 (sprang på 43 min) men jag har MÅNGA bra ursäkter för att det tog 70 minuter (trött i kroppen efter gårdagen, sprang 2 km längre, grymt isigt överallt, träffade på Jennie och pratade 5 min, bär på ca 4 kg mer vikt än när jag var på topp).
Vissa dagar, som denna med strålande sol och -2°, blir jag sentimental och lycklig. Efter en jobbig grej igår väcktes jag upp ur vardagen för att se på mitt liv och mina älskade med andra ögon. Vi behöver nog alla bli påminda då och då om vad vi har och uppskatta dem vi älskar mer. Vardagens trötthet tar lätt över.
Wow! Ska du jogga milen i höst /sensommar?
Nej, det har jag inte planerat att göra, men man vet aldrig. Du däremot borde göra det som har kommit igång så bra. Roligt att ha ett mål..