Jag är ett monster! Jag skriker på min man, tjatar ihjäl barnen, slår i dörrar, svär åt bilister och har ett sötsug så starkt att det inte gick att låta bli att vräka i mig resterna från äppelpajen jag bakat (som jag hade tagit med för att barnen skulle få smaka. De gillade den inte så mycket – men det gjorde monstret..)
Dessutom känner jag mig svag vid träningen är svullen och sover oroligt. P.M.S. = pessimistiskt monster svullo!
P.S. Äppelpaj med marsansås gav mig i alla fall en stark sockerkick så jag orkade storstäda hela lägenheten. Och den planerade löpningen i morgon kommer säkert gå galant med denna uppladdning. Always look at the bright side.. 😉 D.S.
Been there, done that – haha!
Monstret i mig har börjat vakna också.. 😉
Kunde inte låta bi att le när jag läste detta! Det är ju i alla fall bra att du är medveten om monstret haha! 🙂
Jag körde spinning igår för första gången på länge och fick en sån kick efteråt! Precis så som du beskriver att träning får dig att må, så mådde jag igår efter träningen och det håller i sig fortfarande. Så himla skönt!
Snart har det Pessimistiska Monster Svullot gjort sitt så att den vanliga Anna får komma fram igen 🙂
Kram!
Skönt Jonna! Träning kan verkligen ge en kick så länge det inte är FÖR jobbigt.
Jag vet – det går ju över som tur är.. 🙂
Kram!