En speciell gemenskap binder ihop oss tränande på gymmet trots att vi inte känner varandra eller pratar. En energi av jobbande muskler, en förståelse, ett lugn. Alla stressar ner och jobbar mot sina mål, sneglar lite på varandra, kanske lär sig lite nya övningar eller ser en juste träningstopp.
Jag trivs med denna gemenskap och vill inte förlora den, även om jag just nu inte kan träna speciellt hårt (slutar väl med att jag åker färdtjänst till gymmet för att ligga där på en bänk en timme). I dag var tröttheten där igen men jag jobbade igenom ett lätt pass axlar/bröst/triceps och känner mig nu mycket piggare.
Åh så glad jag blir att jag hittat ”någon” som är i liknande situation som mig som älskar träning 🙂 Är själv i vecka 15 men har ej kommit ut på min blogg…snart dock 😉 Instruerade min sista coreklass idag och kände mig stark som aldrig förr! Hoppas jag orkar träna och hålla mig stark som du verkar göra. Kramar och tack för inspirationen!
Jag tror att du har rätt, men jag har ännu inte börjat känna mig bekväm på gymmet. Jag känner det som om jag inte riktigt hör hemma där, som om dom som tränar ”på riktigt” fnyser inombords åt mig och mina klumpiga försök till träning. Det sitter helt i mitt huvud, jag vet. Men ändå smyger jag in på gymmet när ingen annan är där…
Jag skulle vilja be dig om råd Anna, brukar du äta något kosttillskott? Vitaminer, mineraler etc… Varför/varför inte? För mig är detta en djungel, vissa är stenhårt FÖR att man ska äta i stort sett alla tillskott som finns (nja, lite överdrivet kanske…) och andra anser att det är ett totalt slöseri med pengar att äta nåt alls. Hur ser du på det?
Ta det lungt nå..ikke kjør for hårdt!
Nejdå Kristin! Ingen risk. Så fort jag tar i lite för mycket mår jag illa. Det blir bara ”mysträning” nu… 🙂
Visst är det underbart att man kan känna en sådan gemenskap med personer som man inte känner!
Jag känner precis samma sak! Man kan gå till gymmet och få lugn och ro fast man inte är ensam. Man känner sig trygg på något sätt. Vi är alla där av ungefär samma orsak.. 🙂
Sötaste lilla putmagen 🙂