Idag när bedövningen släppt är jag inte lika kaxig. Varje steg är en pina och jag kan varken träna eller jobba, så här sitter jag med min gröt framför datorn med foten på en stol. Lyckades stolpa iväg med barnen till förskolan i mannens skor (får inte på mina egna) och ska nu vila för att orka ta mig till MVC på läkarkontroll. Måste dit för jag pallar inte att jobba heltid längre med den här magen.
Plötsligt sneglar jag på gamlingarna med sina rullatorer och känner en gemenskap. Att vara gravid är som att åldras på väldigt kort tid. Åderbråck och stödstrumpor, trötthet och svårt att gå (jag som förut kunde irritera mig på folk som gick långsamt) och nu även denna smärta. All respekt för äldre människor!
Haha, precis så! Jag som är gift med en SNIGEL! Han går absolut långsammast i världen och i normala fall dödar jag honom då vi är ute och går, men inte under graviditeten.
Fast, påpekas ska att jag gick från Medborgarplatsen, via Skogskyrkogården, till Bagarmossen, med ständiga värkar, samma dag som Jossan skulle ha fötts.
Gissa vem som klagade över magvärk??? INTE JAG!! Richard!! För han var bajsnödig….. KARLAR!!!!
Stackare som har så ont i foten! Hoppas att den blir bra snabbt så att du kan promenera i lite mer normalt tempo i alla fall. Men jag förstår att även den stora magen sätter lite käppar i hjulet för snabba steg nu. Bra att du trappar ner i jobbtid om du känner att heltid är för påfrestande för dig nu!
Ha en härlig helg! Kram!