 |
| Åhhh vad länge sen! Riktigt tung utfallsgång. Så jobbigt, så härligt. Foto från 28/9-2010. |
”Det är bevisat att motion är lika effektivt som antdepressiva mediciner” skriver min vän Linda på sin träningssida på Facebook. Plötsligt blir jag ytterst medveten om varför jag tränar så mycket när det händer något jobbigt i livet. Som när jag miste två av mina trillingar. Träningen (och min familj förstås) var det som höll mig vid ytan. Några tabletter behövdes inte.
Just nu är jag overkligt lycklig, men ibland suddas lyckan ut av trötthet och stress. Känner mer än någonsin hur mycket jag saknar hård träning, även om mina powerwalks också får mig att må bra. I dag ska jag på återkontroll på MVC och hoppas få besked om när jag kan sätta igång med lite lätt styrka. Håll tummarna att det är nu SNART! 🙂
Håller tummarna! Och åh, jag håller HELT med om att träning är lyckopiller. Vilken SKILLNAD det är på humör och ork när man kan (för vill, vill vi ju alltid :)) träna 😀
Eller hur! Tack JoHo! 🙂
Jag håller alla tummar som går! Förstår att du saknar träningen, men jag kan tänka mig att dina många och långa powerwalks ger dig en rejäl träningsdos för kroppen.
Ja, det gör de. Men det blir ju så enformigt. Ska dock avvakta lite till med annan träning även om det såg mycket bra ut med kejsarsnittet.
Stämmer så in i Norden. Idag var en sån där dag när måndagsångesten kröp i mig, hela dagen. Bestämde mig för ett svettigt träningspass och efteråt kändes ångesten som bortblåst o jag är istället helt inställd på en underbar tisdag!