Påbylsad löparlycka

Vi sprang vid Stora Skuggan & Hagaparken – vackert! Notera hur jag svettades precis över brösten. Ser ut som att jag inte ammat på ett par dagar (har jag inte heller på 2 månader).

Jag har suttit här ett par minuter utan att veta hur jag ska beskriva mina känslor efter dagens långpass. Det går inte. Nästan 23 km (22,89) genom ett gnistrande vinterlandskap med två glädjespridande tjejer och gott om energi i kroppen (glassuppladdning igår kväll som vanligt). Kallt? Nej bara lite om händerna, annars var jag nästan lite väl påbylsad och när jag kom hem var det ”bara” -9°.

Mina fina löpkompisar. Fatta att Jennie kom 2a i Sthlm Marathon 2008 (tid 2,38 tror jag) & 4a 2003. Är så STOLT över henne & hon är bästa coachen till mig & Karin.

Vi tar det ”lugnt” på långpassen. Hinner prata om allt som hänt oss under veckan, skratta, ta kiss-, foto- och drickpauser. Man skulle kunna tro att 2 mils löpning är gruvsamt och jobbigt, men för mig är det veckans höjdpunkt och en stund med underbara vänner.

Visst – benen VAR tunga efter ca 15 km, men det glömmer jag snabbt i ett sällskap som inte klagar en endaste microsekund. Nej – GLÄDJE är rätta ordet för att beskriva dagens löpning! Och jag känner mig ännu mer energisk nu efter än före (bara lite trötta ben). Full av endorfiner riktigt längtade efter min yogastund som blev något längre än igår (Yogautmaningen börjar bli ännu en del av min vardag att älska). Riktig lyxsöndag! 

Löpoutfit: Ullfroté-underställströja och långkallingar – Ullmax, långa kompressionsstrumpor och mössa – Gococo, fordrad jacka och vindbyxor – Nike, t-shirt – Under Armour, shorts – Drop of Mindfulness, skor – Asics Gel Kayano, vantar – tjocka fodrade skinnhandskar.

P.S. Fick frågan om att skriva om löpteknik. Är inget proffs men lovar skriva om det framöver. Tills dess – LYFT på fötterna, känn att du använder benen, rumpan och bålen. Det är inte fötterna du springer med. D.S.