1 års postgravidform

1ar_postgrav.jpg

Nu har jag visat upp formens utveckling under ett helt år från att tvillingarna föddes och det här blir mitt sista. Mina mål är nådda och passerade och jag känner mig starkare än någonsin. Inte minst konditionsmässigt, men har även lyckats erövra chins och fått en grym corestyrka.

mage_1arpostg.jpg

De yttre, separerade magmusklerna har jag dock långt kvar att jobba med, men innan navelbråcket är fixat kan jag inte göra något åt saken. Och sen får jag se om det ens går att träna ihop dem, men klart jag kommer göra mitt yttersta.

Vikten? Jag skulle gissa på 57-58 kg till mina 167,5 cm, men är inte säker. Jag ser vad jag ser i spegeln och känner hur kläderna sitter – viktigare än vikten. Vissa kallar mig mager, andra ”i form”, några slank, vältränad, muskulös, smal..  I mina egna ögon är jag nöjd. Vill inte bli smalare och är inte rädd för att gå upp något kg, helt enkelt nöjd.

Nu då? Stockholm Marathon är närmaste målet, sen operation av navelbråcket och därefter att komma tillbaka efter den. Tjejmilen och Topploppet vore kul, men får avvakta tills jag vet hur det går med magen. Och till hösten vill jag satsa mer på styrketräningen – inte minst kämpa vidare med magen och mina chins.

P.S. Du hittar alla min formrapporter under länken ”annas mål”. D.S.

20 kommentarer
  1. Hej Anna och tack för mängder av inspiration! Du skriver att ditt problem handlar om d yttre separerade magmusklerna och jag undrar hur du tänker kring träng av dessa (efter op och rehab så klart) ? Jag upplever mig ha samma problem. Jag tränar bra, äter vettigt och kör stenhårt m plankan (i olika varianter) och har kämpat på sedan min andre son föddes för ett år sedan. Upplever mig ha starka inre magmuskler och bra kontakt. Kvar är en hård putmage. Är det bara att fortsätta m plankan el har du ngra andra tips? Tack på förhand!

    1. Hej Anna!Jag vet faktiskt inte. Om du inte har navelbråck kanske du bör kolla upp magen? Eller ge det mer tid. Till mig sa de att ett år inte är tillräckligt så både du & jag bör nog ”planka” vidare ett tag till & se. Sen kan enda utvägen vara att operera ihop magmusklerna, men det är en stor operation så det är nog bäst att avvakta lite till. Vi är i samma sits bara att jag har navelbråck.Lycka till! Vi får kämpa ihop 🙂

  2. Det är så skönt med människor som är nöjda, sätter mål och struntar i andra. Det är inspirerande på så många plan. Bitterhet och avundsjuka bara fräter sönder livet så bara kör på och var den du är!

  3. Du är verkligen fantastisk och du ser fantastisk ut! Välmående, stark, sund… Snart är jag där med, tack vare all inspiration du ger! Tack!

  4. Är så imponerad av dig, Anna! Tänk vad du har lyckats uppnå med din kropp på bara ett år! Visst är det roligt att sätta upp mål och inte minst; att lyckas nå dem!!!Du är verkligen i toppform! Grymma du! Kram

    1. Tack Karin! Du är själv otroligt grym & motiverande med dina träningsresultat, pass & goda måltider :)Kram

  5. Imponerande form och otroligt bra jobbat. Dessutom har du en väldigt bra inställning till de olika kommentarerna du får om din kropp,det vill säga; huvudsaken är att du själv är nöjd! Jag får ofta höra olika utlåtande gällande min form, men oavsett vad andra tycker så är jag nöjd med min kropp och vad jag kan prestera. Ha en fortsatt fin kväll och än en gång: imponerande resultat:)

  6. Nöjd! Det är så himla fint sagt. Vi skall ju liksom vara nöjda, tillfreds med våra fina kroppar som fött barn. Jag längtar också över att bli nöjd. Grattis och lycka till med din mage ;)!

  7. Hej Anna! Jag vet att du är mycket upptagen, men om du skulle ha en minut över att kort svara på detta mail skulle jag bli mer än överlycklig. Jag födde mitt första barn 2004 och har sedan dess, med ytterligare två födslar 2006 och 2009, ägnat mycket av min vakna tid åt min ”märkliga” mage. Jag vet ju nu sedan ett år tillbaka att jag har navelbråck och ganska kraftigt delade magmuskler, men de övriga åren har jag varit hos otaliga kirurger, barnmorskor, läkare, kiropraktorer, sjukgymnaster, gyminstruktörer och ”folk” i ev liknande situation. En fettkudde som går bort med sit-ups har oftast svaret varit. Inte en enda barnmorskorna har nämnt delade magmuskler. Det är anmärkningsvärt eller hur? Jag är idrottslärare, älskar i stort sett all träning, friluftsliv, är aerobicinstruktör, simlärare och drömmer om att när barnen blir äldre ta upp mitt flamencointresse igen. Jag är 1,67 lång väger 55 kg och är 38 år. Jag är ganska fåfäng har jag insett. Jag prioriterar träning och hälsosam kost…men den här j-a putmagen orkar jag inte med längre. Jag har nyligen träffat en kirurg som talade om för mig att jag inte kommer att kunna träna ihop magmusklerna och att det hon kan göra på landstingets bekostnad är att fixa bråcket och sy ihop delar av magmusklerna, på bekostnad av ett relativt stort ärr runt naveln. Jag deppade ihop totalt av att höra att det är ”kört” så jag tog kontakt med en plastikkirurg i Linköping. Jag trodde aldrig att jag skulle hamna hos en plastikkirurg, men så är det…suck! Han var inte helt övertygande heller… Han kan inte förstås garantera att jag blir nöjd med resultatet mycket pga att läkprocessen innebär en månads ”totalt” rörelseförbud i stort sett. ( lätt med tre barn!) Han garanterar bara att det blir bättre, kostar 47 000 och att jag får ett kejsarsnittsliknande ärr (fast dubbelt så långt). Yes! Dessutom ”önskade” han att jag skulle ha ”överskottshudhäng” och överskottsfett. Då skulle op kännas mer berättigad och jag skulle bli nöjdare över resultatet. Jag deppade ihop ytterligare ett par dagar men bokade sen in mig för op i slutet av augusti. Jag vill inte bada offentligt med mina barn, klädval, mat, träningspass och min självkänsla påverkas av detta. Min man tycker att detta är trams och mina föräldrar tycker att detta är ett ilandsproblem. Mina vänner tycker att jag är perfektionist. De enda som förstår hur mycket jag påverkas av detta är mina instruktörer på gymmet! Jag undrar hur du lyckas ha så fina tajta träningstoppar? Drar du konstant in magen eller räcker en lätt anspänning för dig? Jag kan aldrig ha tajt på mig. Även om jag drar in magen så jag blir blå putar den ut litegrann. Har du lyckats få en corestabilitet genom dina övningar som gör att magen ”försvinner” när du så vill? Har du funderat på plastikkirurgi? Vad säger du om mitt eventuella beslut? Jag tycker att du verkar vara en fantastisk människa! Du gör det du mår bra av, då mår din omgivning bra av dig! Jag är inte där ännu…men jag ger inte upp… Hoppas att du har tid att kommentera. Jag skulle verkligen uppskatta ett svar. Tack på förhand! Med vänliga hälsningar Jenny Kindbom

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras