Kaffe före styrketräningen brukar vara standard för mig men nu har jag inte druckit kaffe på säkert en vecka. Inte för att det skulle vara skadligt med kaffe, det innehåller ju faktiskt en hel del antioxidanter, men för att jag inte gillar att vara beroende av det (eller någon annan typ av ”pre workout”). Att jag måste ha koffeinet för att orka träna. Jag vill känna att det är kroppens egen energi, pigghet och vilja som drar mig till gymmet.
Men det är bara för en period. Räknar med att vara extra koffeinkänslig lagom till Tjejmilen så att jag kan få en extra skjuts då och därefter fortsätter jag nog dricka kaffe. Det är ju så gott!
Och fram tills dess fuskar jag lite med te. Leva helt utan varma drycker har jag svårt för, speciellt nu på morgonen. Det är ett skönt sätt att vakna med en kopp att värma hela kroppen med.
Idag vankas benträning och jag längtar efter att köra just det på gymmet. Inga tunga övningar fortfarande, men det är kul att tvingas använda fantasin och hitta varianter som funkar och ändå ger bra träning. Trevlig onsdag!
Samma här: Tillåter dock mig själv en kopp om dagen och det EFTER träning 🙂
Oj, imponerande att du ger dig på att bli av med beroendet. Det skulle krävas en jäkla anamma av mig för att klara av det, men att träna med enbart kroppens energi låter himla sunt och bra… Borde prova!
Blir ju bara en period, fram till Tjejmilen men kul att veta att jag klarar det 🙂
Hej Anna,För några dagar sedan läste jag artikeln om dig i Fitness Magazine. Jag blev väldigt berörd av din berättelse, men samtidigt stärkte den mig något otroligt. För ca en månad sedan dog min pappa i cancer, han hade varit sjuk en kortare period och hans dödsfall kom både som en chock och en stor sorg. Som du säkert förstår så har det varit många TUNGA dagar där allt känns helt hopplöst. Därför blev jag ”glad” när jag läste artikeln om dig, den gav mig en otrolig kraft och inspiration att kämpa vidare. Att orka ta mig igenom allt jobbigt som varit och allt jobbigt som kommer att komma, att vända allt det jobbiga och negativa till någonting bra. Och att det faktiskt finns ljusare tider längre fram. Och sist men inte minst vill jag tacka för en inspirerande och bra blogg!Kram Emelia
Jag beklagar Emelia! När man är mitt upp i sorgen är det svårt att se ljuset, men det stämmer faktiskt att man kan bli lycklig igen. Sorg kan få dig att växa & se att allt annat som tidigare kändes jobbigt är bagateller. Dessutom blir man oerhört tacksam för vad man har.Stor kram!