Starkast..

..är jag inte när jag går utfallsgång med 44 kg, springer Marathon i ösregn eller åker Vasaloppet med magknip. Starkast är jag när barnen är sjuka och det bara är jag själv som kan göra något åt saker.

Den här gången var det inte något värre än en förkylning som gör att Jonna inte vill äta och mest sova. Men minnet av hennes livlösa storasyster är tyngre än alla kraftansträngningar i världen, och trots lätt ångest över tanken på Barnakuten (samma ställe ambulansen förde vår lilla trillingtjej till för nästan exakt 7 år sen) drog jag med hela högen dit för att kolla upp Jonna. Bättre att vara på den säkra sidan.

Planen på träning och MiniSats, lite PT-onlinejobb och pepparkaksbak byttes mot en heldags bussåkande och väntan på akuten. Det blir inte alltid som man tänkt sig.