Vad är väl ett endorfinsprakande The Nike Blast mot en helg i Dalarna med familj, grötfrukost och skidåkning? Tja, båda är grymma men på något skilda sätt. För mig kunde det inte bli bättre än att fly stan för en Dalahelg och kanske sista skidpassen innan Öppet Spår. Här är spåren kanonfina och i ca -5 grader och sol (senare, efter min iPhone gått i ide) åkte jag idag mitt längsta träningspass hittills på 3 mil.
Efter 2 mil rätt segt i hela kroppen men med alla leende och hejande Dalmasar längs spåret kunde jag inte annat än le själv. Jag är likadan, men önskar storstadsbor skulle heja och le åt varandra lite mer. Det gör sån skillnad.
Tycker det kan va svårt ibland när man bor o sover borta att inte låta kosten helt ”spåra ur”. Hur gör du? Ser ju ut som din vanliga frukost, goji, linfrön etc Släpar du med dig en del varor eller tar det som bjuds?
Trevlig helg!
När jag åker till mina/Jonas föräldrar har jag med vissa saker, men inte annars. Och inte om jag är bjuden på lunch/middag förstås 🙂
Kram
Ser härligt ut! Vart i Dalarna var du och åkte?
Ett litet ställe som heter Vintjärn som ligger utanför Linghed. Men det är nog fint överallt här nu.
Härligt! Jag saknar mina skidor ihelgen!
Pilla – det ska snöa i veckan så kanske nästa helg? 🙂
Kram
Ja, det är märkligt det där med stadsbor. Det räcker ju att man hejar på någon i löparspåret så tittar de på en, som om man vore den konstigaste människan på jorden…
Ja, men jag är nog en av dem. Man är så inne på sitt eget & många är stressade (jag) på väg någonstans. Här är folk mer avslappnade.
Nån måste börja hälsa så kanske det smittar fler?
Visst blir man glad av ett leende i spåret!
Åh…Dalarna. Nike Blast är fantastiskt på alla sätt och vis, men var jag tvungen att välja för all framtid så skulle Dalarna vinna med hästlängder. 😀
Visst är det mysigt med mindre samhällen där alla hälsar på varandra! Ha det fortsatt skönt!
Där ute är det fint! Sprungit orientering där 🙂
Efter att ha växt upp i en liten by i Norrlands urskog så sitter det ju i ryggmärgen att alltid heja på folk, men det är ju inte riktigt samma här i London…. Jag har som regel att alltid heja på andra löpare under mina långpass och även om folk blir förvånade så får man alltid ett leende och väldigt glatt ’Hello!’ tillbaka.
Jag ska också åka öppet spår om några veckor! Grymt nervös.. Det jag funderat lite på när jag läst om din träning är att du inte åker så ”långt”, det e ju långt men jag menar typ ett par 6-7 mila pass. Tycker du inte att det behövs? Jag har ångest över att det längsta jag åkt var förra helgen då jag åkte Sthlm Ski Marathon på 46km. Bara funderade lite på din nyttan av att åka långa sträckor innan..
Lycka till på Öppet Spår!