”När tova, Jojja tova NÄE!!”. Jonna har plötsligt kommit in i värsta trotsåldern (som verkar finnas i alla åldrar i och för sig) och efter många ”NÄE”, gråt och skrik somnade hon i mina armar i vuxensängen.
Och medan jag stillade Jonnas utbrott såg det ut så här i soffan. Lugna (ja, just då) grabbgänget som jag nu ska få i säng. Det där med TV och egentid på kvällarna var länge sen. Nu är det brottning som gäller men jag gillar ju att träna och än så länge vinner jag 🙂
sorry men jag förstår inte varför tjejer skulle vara lugnare än killar? och inte busiga? ”åh, vilken söt och duktig liten tjej”, ”åh, vilken busig och stark liten pojke”. Och så undrar folk varför tjejer inte tar för sig mera.. Menar inte att kritisera dig som mamma eller så, ville bara väcka tanken. Vore väl fint om tjejerna inte behövde sättas i duktiga-fina-tjejer-facket redan som bebisar. Fan nu blev jag en sån som kommenterar och är jobbig. men jag gillar dig stenhårt.
Nä du har rätt. Jag tänker bara på hur jag själv var som liten, men jag vet mycket väl att tjejer kan vara minst lika vilda & busiga.
Håller med tjolla. Vilja, åsikter, personlighet och humör sitter inte i snippa och snopp. Däremot formas barn av förväntningar, normer osv. Men en bra blogg skriver du annars:-)
Nej jag vet att det inte sitter i könet men det är bara att kliva in på vilket dagis som helst & du ser vilka som generellt är vildast. Men jag vet mycket väl att det inte måste vara så 🙂