Svag

Precis som efter jag haft PT-kunder kan jag bli helt slut efter att ha lett pass eller föreläst. I alla fall på ett större konvent som idag då jag verkligen ger all min energi till deltagarna. Dessutom var det första gången som jag tappade kontrollen när jag pratade om våra två änglabarn. Jag fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna och hade svårt att samla mig. Det tar på krafterna att visa sig ”svag”. Jag brukar gå in i min yrkesroll men eftersom det var flera som känner mig mer privat bland deltagarna tappade jag masken. Jag blev ”privata Anna” istället för ”PT/föreläsar-Anna”. Inte bra alls, för sen var det svårt att fokusera även om jag fick med det jag ville ha sagt.

Resten av dagen har jag bara velat vara med mina barn, strunta i kaoset hemma, handla lördagsgodis och njuta av solen. Jag blev liksom påmind om det viktiga i livet (städa hör inte dit :). Till vänster och höger mina stora killar och tjejen i bild är min systers. Det var Hugo (vänster) som fanns i mina tankar när känslorna tog över vid dagens föreläsning. Min starka fina kille, min räddning tillsammans med familjen och träningsendorfinerna under den otroligt tuffa perioden.

Och mina ”nya änglar” med sitt godis (russin funkar fortfarande). Kommer aldrig sluta sörja trillingbarnen jag förlorat, men ibland är det så att jag får nypa mig i armen över det jag faktiskt fått. En liten tjej och en liten kille – precis det jag förlorat. Ängla-Jonna trodde vi skulle klara sig (levde 3 månader) varför vi ställt in oss på två små barn  – Hugo och Jonna. Men mirakel finns. På riktigt. Och hur mörkt livet än känns ibland vänder det alltid.

Oj, det här blev djupare än jag tänkt från början, men även en leende clown kan behöva lätta på trycket ibland. Att visa sig svag behöver inte vara en svaghet. Hjärtat är trots allt vår viktigaste muskel ♥

28 Comments
  1. Starkt av dig att berätta! Förlorade en av mina tvillingar förra våren och jag beundrar dig som kan stå upp och tala om det, själv räcker det med att tänka på det och jag brister. Att förlora ett barn går inte att beskriva..En stor inspiration är du!!
    Kram

    1. Förstår det Sanna – det var ju så kort tid sen! Och som jag skrev – livet vänder när man minst anar. Jag trodde aldrig jag skulle kunna känna mig tillfreds med livet tidigare OM jag inte fick de ”tvillingar” (hade ställt in mig på att få behålla Hugo & Jonna, dvs 2 av trillingarna när Jonna plötsligt gick bort) jag egentligen skulle haft. Men så hände det – jag blev gravid… 🙂

      Livet bjuder på överraskningar & SÖRJ men förlora inte hoppet! Ta hand om dig Sanna <3

  2. Jag tror inte alls du upplevs som svag. Det är klart att det är tufft att förlora barn! Det tror jag alla förstår. Att du vågar prata om det är oerhört STARKT! Att du blir berörd är bara ett tecken på att du är kontakt med dina känslor och dina minnen!

    Kram M

  3. Anna, jag brukar inte kommentera men jag läser din blogg dagligen. Idag kunde jag inte hålla mig ifrån att kommentera; Du är fantastisk. Du är stark, starkare än vi nog kan ana. Du är inspirerande. Du visar att du är människa precis som vi andra. Du är bra.
    Att visa sig svag är att visa sig stark.

    Kram och ha en fin kväll!

  4. Stort tack för idag, och tack för att du vågar visa dig ”svag” och dela med dig av din otroliga historia. Du är otroligt stark som orkar prata om det!

  5. Håller helt med, starkt att prata om det och våga visa sig ”svag”! Man kommer alltid att sörja, och för mig är det jättestarkt att väga släppa fram den sorgen. Tror man behöver det oxå för att orka.

  6. Åh, jag visste inte att du hade änglabarn. Jag har börjat följa din blogg nyligen och får mycket inspiration och tycker den är bra. Jag förlorade två tvillingpojkar för flera år sen, och tycker fortfarande att det kan vara jobbigt att prata om det. Fint att du tar upp och berättar om det, det behövs. Och fel är det väl inte att visa sig svag men det kan ju ändå vara jobbigt att tappa kontrollen i sammanhang när man inte vill det…

    1. Usch vad hemskt! INGEN borde behöva uppleva att förlora sitt/sina barn. Förstår att det känns tungt att bli påmind men som du säger – det behövs för att bearbeta sorgen, för sig själv och för andra som drabbats av liknande tragedier.

      Stor kram & kul att du hittat min blogg!

  7. Du är stark Anna!!! Det är starkt att så öppet inför nya människor berätta om vad som faktiskt hände. Jag förlorade min lillebror när han var fyra månader, plötsligt spädbarnsdöd drog dom det som. Jag påminndes om det igår när du berättade och jag var inte långt ifrån tårar när jag såg och hörde dig. Det är hemskt när små oskyldiga barn tas ifrån oss på det här viset. Men du är stark som gått vidare och kämpat på!! Du är en förebild för många!! Stor varm kram!

    1. Ja Jennie – det är många som drabbas av tunga saker i livet varför jag tror det är bra att berätta även om det är jobbigt. Förstår att det är ett tungt minne att bära med din bror. Samtidigt behöver man få älta.

      STOR KRAM <3

  8. Jag håller med ovan om att du tvärtom framstår som väldigt stark som vågar visa känslor och dela med dig så personligt av din historia.
    Stort tack för igår, mina ögon fylldes med tårar och jag är tacksam att du ville dela med dig!

Leave a Reply

Your email address will not be published.