Ett sms startade min lördag och gav längtansfullt pirr i magen och spring i benen. Vill inte berätta exakt vad (än), men ett nytt liv är här. Så himla stort, och glädjen fick jag utryck för med ett gäng backintervaller. Där snackar vi maximal puls, explosivitet, styrka, rörelseglädje, endorfinkick – LIV!
Liv i en allt mer döende Lill-Jansskog, och en Alla Helgons dag som också får mig att tänka på döden. Igår var vi på väg till Skogskyrkogårdens barnlund för att tända ljus till våra änglar Jonna och Hampus som vi gör varje år, men tanken på galna bilköer med 4 barn fick oss att avstå. Vi går dit när det lugnat sig och tänder istället ljus här hemma i (högra bilden ovan är från ett annat år).
För dig som är ny på bloggen kan jag berätta att Hugo, vår 8-åring är trilling. Han och syskonen föddes i v. 27, trots att jag sista tiden var sängliggande på KS. Ett traumatiskt minne och de 3 fågelungarna vägde bara runt 750 g. Brorsan Hampus dog efter ett dygn och systern Jonna (på fotot ovan tillsammans med Hugo) levde i hela 3 månader innan hennes lilla kropp inte orkade mer. Det är den tuffaste tiden i mitt liv, men tack vare familjen och vår lille kämpe Hugo gick jag vidare och såret läkte. Men ärret finns kvar, och jag VILL minnas. Våra änglabarn är en del av familjen och att gå till graven är ett sätt att bevara dem i minnet, speciellt för syskonen.
Att vår mellanson och lillasyster fått ärva namnen ett annat sätt att hålla dem vid liv. Vi kunde helt enkelt inte komma på några finare namn, och jag tror att allt har en mening, hur hårt livet än är. För oss var det att få dom fina barn vi har idag – Lill-Jonna och Hampus Junior med syskon – maximalt levande ♥
Jag blir alldeles tårögd! Ta hand om er!! Kram Jennie
Gråter också här framför datorn. Föräldrar som förlorat barn är dom starkaste i världen i mina ögon. Vill aldrig behöva känna den smärtan, det räcker med att ana den inom ramen för min fantasi. Ska krama min lilla son lite extra när han vaknar.
Med tårar i ögonen så ger jag dig här och nu en bamsekram.
Åh, blir också tårögd…..många varma kramar till dig och din familj
Finner knappt orden men vill skicka kramar & tankar till er! I familjen & kärlek finns styrkan, härligt att läsa/se att ni är fina med varandra & tar hand om varandra. Kram!
Vilket prövning i livet, jag blir så berörd av din berättelse och samtidigt så varm av hur ni bevarar minnena av era änglabarn. Skickar mina varmaste tankar till familjen och de små änglabarnen!
Kramar från Pernilla
Stor varm kram!
Blir alltid lika berörd när du skriver om dina änglar. Det är helt otroligt vad ni varit med om. Och visst ät det svårt att låta bli att tänka att det inte är någon mening. Det var tydligt att ni skulle ha en Hampus och Jonna kvar hos er också – såklart därför det blev tvillingar. För vad är oddsen för att först få trillingar och sedan tvillingar.
P.S! Jag tycker du är fantastisk. Precis som du är – inte många som vågar vara då ärliga om sina känslor och blotta sina svagheter så som du. Lycka till med allt du har framför dig <3
Här går inte tårarna att hålla borta, så fruktansvärt att förlora barn. Min senaste förlossning slutade i urakutsnitt och jag trodde på riktigt att jag skulle förlora min son, värsta känslan någonsin och jag kommer aldrig glömma den. För oss gick det bra och jag är så tacksam för det. Fint att ni lät namnen gå vidare och bäras av barn fulla av liv. Kram
Tack fininingar! Detta är inget jag går & är lessen över. Det blev som det blev & väldigt BRA dessutom. Jag ”fick tillbaka” de barn jag förlorat & får dessutom uppleva att ha tvillingar. Eftersom trilling-Jonna levde i 3 månader hann jag ställa in mig på ett liv som tvillingmamma, och nu är jag det 🙂
Lite jobbigare än jag trott ;P
Men åh så tragiskt. Jag sitter också med tårar i ögonen efter att ha läst ditt inlägg.
Kramar till er!
Massa kramar Anna! Sitter också med tårar i ögonen efter att jag läst om det du gått igenom, du är så stark!