Ibland slår tanken mig att helt byta bransch. Kanske jobba med reklam, journalistik, utbilda mig till fotograf eller ta upp mitt målande? Speciellt nu när jag försöker ta mig ur tränings- och hälsokostberoendet vore det bra, men när jag tänker bort allt som rör prestation, utseende eller extrem kost/träning är branschen den bästa du kan jobba i. Alla jag känner är glada, inspirerande människor och hela atmosfären på gym eller i löpspåret är positiv. Det är fantastiskt att se människor utvecklas, växa och kort och gott – ge hälsa och glädje!
Nej, jag blir nog kvar här och planen är att gå Exceed Performance Lic. Eleiko PT-utbildning till våren. Uppgradera mina kunskaper med det senaste och jobba mer med att inspirera, skriva, föreläsa och coacha andra, d.v.s. mindre fokus på egen idrottsprestation. Mina träningsmål är redan nådda i och med Stockholm Marathon och En Svensk Klassiker 🙂
Idag kom diplomet och medaljen hem med posten.
P.S. Äta är inte något problem, men ”motionera så lite som möjligt” är INTE min grej. Idag känner jag mig svag och låg, saknar gymmet och Lill-Jansskogen och ifrågasätter behandlingen. Samtidigt vet jag hur viktigt det är att jag bryter mina vanor och lär mig leva utan konstanta kickar. Kämpa! D.S.
Kämpa på Anna! Du är jätte duktig!
Du är så bra!!! Verkar så himla klok och gullig. Din blogg är oerhört inspirerande. Underbart att du går i behandling och delar med dig av dina ät- och träningstankar. Kram och lycka till!!!
Jag förstår hur du känner för jag känner så väl igen mig i känslorna och tankarna du beskriver… Jag tycker du är jätte stark som nu försöker bryta mönstret, det är verkligen inte lätt men genom att nu göra det du gör så hjälper du andra, du är en bra förebild för många 🙂
Din blogg är verkligen jättebra och inspirerande. Förstår dina tankar… Gick en ätstörningsbehandling för fyra år sedan och flera gånger ifrågasatte jag behandlingen och om ”jag egentligen var sjuk” men är så glad att jag fullföljde den, så bit ihop. Jobbar idag som personlig tränare men kämpar dagligen med min prestationsångest och att inte jämföra mig med andra och har också vart inne på att byta yrke helt, men det är ju som du säger helt underbart vissa dagar, rolig miljö och underbara människor.
Så lycka till med allt och du är verkligen en stor förebild:)
Malin – ja, jag bör fullfölja, men det är svårt. Borde ju vara bra med uppiggande träning åtminstone 2 ggr/vecka? Men som sagt – jag kommer tillbaka 🙂
TACK!
Hej Anna! Du har inte funderat på att starta en behandling på Ylab på Drottninggatan i Sthlm? De arbetar med ortorexi på ett helt annat sätt än där du nu går behandling.
Ifrågasätter sin behandling gör nog de flesta mer eller mindre. Det är inte säkert den behandling du går är rätt för just DIG, även fast jag självklart tycker att du behöver hjälp. Det finns flera vägar..
Kämpa på!
Sanna – jag har kikat där, men blir osäker. Det kanske skulle passa mig bättre egentligen, men är dyrt. Ska träffa mina vägledare i morgon & prata om detta.
Tack – jag kämpar!
Hejja på Anna!
Ge dig inte nu utan kämpa kämpa kämpa!!
Du är så otroligt stark, envis och uthållig. Detta fixar du!!
KRAAAAM
Linda
Du klarar detta, Anna!
Styrkekram!
Klart du ska fortsätta! Min stora dröm är att kunna jobba med träning och hälsa! Men det får vi se hur det blir med det! 😀 Och du har rätt, I träningssammanhang är alla så trevliga. Aldrig fått så mycket pepp för som i min löpgrupp! 😀
Hej igen! Ja, det ÄR dyrt, men eftersom du bor i Sthlm så kan du utnyttja hjälpen på ett mkt bättre sätt än de som inte bor i stan. Du får ju tex fortsätta att träna och får en egen coach. Det finns ju olika nivåer man kan gå.. Jag tycker att du ska ringa dit. Y brukar ringa upp snabbt och du kan få lite mer info och få förslag om vad som skulle passa dig bäst.
Jag tränade faktiskt lite under min behandling, även om dem rekommenderade att inte träna alls, medans jag tyckte det kändes bättre och hälsosammare att träna 1-2 ggr i veckan. Började även rida, alltså en annan typ av träningsform. Är så svårt och veta vad som är rätt och fel, men hoppas det går bra att prata med din vägledare och att du hittar någon form som passar dig. Lycka till!!!
Jag tror absolut att du är knivskarp i kost/träningsbranschen!
Men jag vet inte om man ska skratta eller gråta åt dina enda tänkbara övriga yrken!
Jag tänkte direkt på intervjun från kungens förlovning, när blivande drottning Silvia förklarar att ”om man verkligen älskar någon spelar det ingen roll om han är regissör, VD för ett företag eller kung”.
För varför nöja sig med en rörmokare, ingenjör eller busschaufför liksom…
Kan du bara tänka dig exponerade mediajobb? Tänk om det vore hälsosammare för dig att vara SO-lärare, undersköterska eller sömmerska?
Och jag menar inget ont med detta (jag tycker nämligen inte att dessa är så oviktiga yrken!)
Ang mina ”yrkesval” är detta den bana jag redan är inne på och jobbar lite med. Jag har en examen i Multimediadesign från Karlstads Universitet och har i flera år jobbat med layout och som informationsansvarig på KTH-Hallen. Helt naturliga val och eftersom jag tycker det är så kul.
Inget fel på andra yrken alltså!
Hej Anna, Fantastiskt att du vågar ta steget in i behandling, och även att du vågar vara så öppen med det – starkt! Jag gick själv på Mando i två år (var helt nedbruten både fysiskt och mentalt därav den långa behandlingstiden); det var 8 månader av rent helvete där jag ifrågasatte behandlingen mycket, sedan vände det uppåt och jag började se syftet med allt min behandlare rekommenderade.
Idag är jag frisk och har fått ett helt nytt liv med mycket större möjligheter både i privata- och yrkeslivet – vilket jag aldrig lyckats med utan min fantastiskt engagerade behandlare på Mando.
Kämpa på, håll ut, och följ råden från din behandlare det är guld värt i slutändan. Och komihåg att träningsförbudet bara är i början för att få tillbaka balansen i kroppen med mättnadskänslor etc. När du mår bättre kommer Mando rekommendera att du börjar träna igen, eftersom det är en del av ett hälsosamt och friskt liv.
Heja heja!
Kram Emma
Förstår att du börjar känna av frånvaron av endorfinkickar. Du är ju van att hålla uppe serotoninnivåerna med hjälp av träning så det är inte konstigt om du känner dig deprimerad. Det är ju lite samma sak som att sluta röka. Många rökare blir både deprimerade och sjukt trötta när de slutar. Det går över till slut men dopaminnivåerna behöver stabiliseras. Pratar de inget om sådant på din klinik? Det kan ju inte vara ovanligt att de med ortorexi dövat ångest med träning? Träning triggar ju belöningssystemet så man borde väl kunna bli beroende av det likväl som av nikotin, socker och alkohol.
Tänker de bara att det är maten som är problemet? Inte att man egentligen kanske mår dåligt psykiskt och skulle behöva lite samtalsstöd eller antidepressiv medicin? Känns så tufft att du bara ska sluta rakt av med något du gjort dig ”beroende” av. Det finns säkert en tanke med programmet men det finns ju även en risk att man tappar motivationen om ”abstinensen” blir för stor. Om man vet att man skulle sluta känna sig deppig om man stack ut på en lång löprunda kan det ju bli svårt att motivera sig att fortsätta.
Lisa – jag pratade med min nutritionist idag & har fått allt förklarat. Igen. Tåls att upprepas VARFÖR behandlingen ser ut som den gör 🙂
Skriver mer om detta en annan dag.