Mornar där allt flyter på utan trots, stress eller borttappade vantar, är riktiga guldstunder. När jag och barnen går till skolan och förskolan har storbarnen alltid massor att berätta och jag älskar att jag fortfarande får hålla Hampus i handen (och att Hugo gärna fotar bloggbilder ;). Närhet, och jag tror även att friska luften och promenaden är lika mentalt stimulerande för dom som för mig. Just nu är årets Julkalender den heta snackisen på vägen och jag ser till att hänga med.
Men inte alltid går det att prata eftersom barnen helst går i diket, springer upp och ner för en trappa de fått syn på, hoppar på ett ben för att ”inte nudda strecken” eller ”tar genvägar” – d.v.s. en 20 meters omväg runt ett hus. Barn är riktiga förebilder när det kommer till rörelse.
Precis som det ska va styrs rörelserna av nyfikenhet och glädje, och jag antar att deras kroppssignaler är starkare än vuxnas. Därför springer de när deras kroppar vill, äter när de är hungriga (men slutar när de är lagom mätta) och sover när de är trötta. Inga ”måsten” bestämmer.
Idag är jag hemma med tvillingarna eftersom förskolan är stängd och i morse gick vi en långpromenad i samband med lämning av storebrorsorna. Inte lång som i distans, utan under en lång tid. En snirklig bana och 1 kilometer på en timme, till skillnad mot många vuxnas mål att ”springa 1 mil under en timme”. För oss mer skratt än svett – minst lika välgörande 🙂
Så otroligt fint berättat om dina funderingar och om dina barn. Tänk om vi alla kunde vara lite mer som barn!
Blir alldeles varm inombords när jag läser. Fantastiska du!
Härliga bilder 🙂
Så otroligt viktigt inlägg! Att få upptäcka världen i lugn och ro med sina guldklimpar är så mycket värt!
Mysig promenad !