Ända sen jag var barn har jag velat gå min egen väg. Inte vända kappan efter vinden och vara som alla andra. Gäller inte bara mat och träning utan allt. I mellanstadiet spelade jag t.ex. dragspel – hur många 12-åringar gör det? Och högstadiet vägrade jag göra som alla andra tjejer i klassen och börja sminka mig. På gott (mer utmaning) och ont eftersom det alltid är lättast att smälta in och göra som majoriteten. Lite mer Sven… sson.
Som att äta tacos (fast med pitabröd) i bästa fredagsmys stil medan blåsten viner i ventilerna. Han kom alltså till slut – stormen Sven som fick mig att avboka besöket på Coca Cola-fabriken jag och barnen var bjudna till, med tanken på ”snökaoset”. Trist, men vi tog igen det med Cola hemma istället.
Nu mer gott och filmen ”Känn ingen sorg” med mannen. Tvillingarna sover skönt efter de vanliga 3 Max-böckerna och storbarnen är fortfarande ute och kastar snöboll med Sven. Trevlig helg!
Ha en fin helg!
Det ser gott ut!
Jag känner igen mig.
Har också alltid velat gå min egen väg och gjort det för det mesta.
Har aldrig fallit för grupptryck. Valde själv att inte festa, röka etc bara för att
jag inte fick ut nåt av det. det intresserade mig inte. Var hellre social på andra sätt.
Samtidigt som jag ”smälte in” genom att vara mest som andra på andra plan, men har
ändå alltid följt min egen väg & känslor och mina egna värderingar och nu tycker folk ofta att
jag är intressant för att jag är ”lite annorlunda” än vad de trodde från början =)
Käringar mot strömmen brukar lyckas med sina mål 🙂