Rädslor & läsarfrågor

En av mina rädslor är att hamna i ”bekvämlighetsfällan” nu när jag släpper taget. Tillåter mig äta det jag tycker är godast istället för det nyttigaste, och många gånger njuter av att bara skrota runt hemma istället för att gå till gymmet. Behandlarna på Mandometerkliniken säger att risken är minimal, men jag är ändå orolig att det kan innebära döden för min karriär, mina muskler, bloggen och att jag istället blir sockerberoende. Jag verkar ju vara en sån som blir beroende eller extrem med det mesta…

Men innerst inne vet jag att det inte kommer bli så. Visst – jag kommer aldrig återgå till att leva på ”sallad och linfrö”, men bra mat och träning är något jag alltid tyckt om. Blåbär, chins, mellanmjölk, backintervaller, choklad, yoga och lasagne. Typ 🙂

Jag får många mail och kommentarer om min behandling och så här låter en:

Jag följer din blogg och är så imponerad över dig! Tack vare dig håller jag själv på att ta tag i mitt liv och det går framåt även om det är jobbigt. Börjat lite med matschema på eget bevåg osv. Är bara så nyfiken på (1.) hur det går för dig med maten, (2.) tycker du det är ok? Efter ett tag så går det mycket på rutin men vissa dagar är det ju jobbigt speciellt då man vägt sig :). Jag känner själv att det pendlar mycket upp och ner och mycket tankar.

Sedan undrar jag lite kring (3.) din behandling på Mando, hur går du vidare sen? (4.) När får du börja träna? (5.) Hur mycket måste du gå upp? Är verkligen såå imponerad av dig. Lycka till!

Mina svar:

1. Ätandet går väldigt bra. Jag har en lång lista med avklarade utmaningar och har nog gått igenom alla ”laddade livsmedel”. Det är en bra övning – att bevisa för sig själv att man kan äta allt och avdramatisera maten. Att 3-4 gånger/vecka äta ”otillåtna” saker, som faktiskt även bidrar till att hålla sötsug och överätning borta, samt gör det sociala livet roligare.
2. Visst är det jobbigt vissa dagar, när jeansen stramar och magen är svullen, men det pendlar mycket med sömnen för mig. Efter en god natts sömn kan jag i samma kläder känna mig snygg med min rumpa size större än tidigare. Känner mig betydligt starkare – både mer stabil i humöret och mindre bräcklig i kroppen. Jag tror att man vänjer sig vid sin ”nya kropp” efter ett tag. I början går man upp snabbt utan men det tar längre till för det mentala. Dock har jag kommit till det stadiet att jag ser så väldigt många fler sociala fördelar med att äta av allt mot att bibehålla en deffad kropp – framför allt för för att vara en bra förebild för mina barn.
3. Jag kommer inte släppas vind för våg efter behandlingen utan successivt börja äta utan Mandometervågen, tillbringa mindre tid på kliniken, börja träna o.s.v. Min plan är att anlita en duktig PT när jag kommer igång som kan lägga upp ett vettigt program till mig att gå efter istället för att vara rädd att ”spåra ur” och bli för extrem. Även kosten tänker jag jobba vidare med, behålla 3-4 ”utmaningar” av laddade livsmedel per vecka, äta ordentliga portioner och så ”normalt” som möjligt.
4. Det tror jag blir nu i slutet av januari. Har inte träffat min mentor än som är på julledighet, men innan jul pratade hon om det.
5. För mig rörde det sig om ca 6 kg vilket jag tror att jag redan gått upp. Jag var inte så gravt underviktig i början, men hade inget kroppsfett och efter en lång tid utan kolhydrater ingen vätska bunden. Alltså gick jag snabbt upp när kolhydrater och vätska fylldes på, innan jag nu på senaste tid även ökat kroppsfettet. Nu tror jag vikten kommer stabilisera sig eftersom den hittat sin normalvikt (enligt min personliga viktkurva).

Jag säger bara – heja grymma du som kämpar för att må bra! Om det så rör kost, träningen, sluta röka eller vad det må vara. Ta hand om dig ♥