Ulrica Stridh, en bloggläsare och tidigare PT-onlinekund mailade de här bilderna och sin fantastiska vikthistoria till mig. Jag har publicerat hennes berättelse tidigare, men nu har hon varit med i Kristianstadsbladet och jag frågade om det var ok lägga ut på bloggen eftersom jag tror det kan inspirera många. Det GÅR verkligen att på egen hand nå sina mål – om det så gäller att gå upp eller ner i vikt, något som Ulrica är levande bevis på. Det gäller bara att bestämma sig.
”Jag har under 2½ års tid gått ner 46 kg av egen maskin. La om min kost och började röra på mig. Högra bilden med beige klänningen var den bilden som fick mig att vakna upp. Jag började gråta när jag såg denna bild. Var från julfesten på jobbet 2007 och uppfattade inte alls mig som så stor, men vågen visade 107 kg.
I februari 2008 började jag ta tag i mitt liv. Långa och många promenader i ur och skur och på sommarn provade jag att börja småspringa. Hade en sträcka på 1 km, den tog mig nästan 2 månader att orka springa hela vägen utan att gå. Men jag kämpade vidare och utmanade min kompis som varit löpare länge att vi skulle testa Tjejmilen. Vi gjorde det samma år och jag grät av utmattning när jag passerade mållinjen. Det bästa jag gjort i hela mitt liv!! Sen har jag bara fortsatt att äta rätt och röra på mig. Tänk – jag som ALDRIG skulle gå på gym är nu där 3-5 gånger i veckan.”
WOW – helt otroligt! Vilken inspiration!!!
Ja, visst är hon grym!
Så inspirerande. Starkt jobbat Ulrika!
Hej Anna!
Jag vill bara säga att jag tycker att du är otroligt stark som har genomgått den förändring du genomgått och fortfarande kämpar med! WOW!
Och den artikeln du just la upp var också väldigt, väldigt inspirerande!
Jag själv har också genomgått en sjukt jobbig, men inspirerande resa. Nu i efterhand när jag kan titta tillbaka på det vill säga! Jag har varit fri från mina problem ett tag nu, men inte vågat berätta om att jag ens haft dem, tills några veckor tillbaka. En dag satte jag ner foten för mig själv och beslöt mig för att sluta skämmas! Sluta skämmas över den jag var en gång, och stå upp för mig själv. Särskilt när jag alltid har haft ett mål att kunna hjälpa andra med min resa. Det kan jag ju inte om jag skäms och håller tyst. Nej, nu står jag för den jag var och den jag är, och det känns så mycket bättre!
Anledningen till att jag skriver detta till dig, är att det sista som Ulrica skriver i sitt brev till dig är precis som jag känner. Kan jag ändra EN människas liv på något sätt, om än bara ge dem lite hopp, så är alla år av skam, pina och ångest faktsikt värt det.
Jag önskar att du läser mitt inlägg om du har tid, och om du känner för det får du dela det! Jag tänker att ju fler som ser det, ju större chans är det att iallafall någon känner tröst och hopp att klara sig förbi eländet. Om jag klarar det, så klarar alla det! <3
Tack för en inspirerande blogg, fortsätt kämpa!
Direktlänk till inlägget: https://piviis.blogspot.se/2014/01/jag-ska-aldrig-mer-skammas.html
Petra – vilket starkt & fint inlägg du har skrivit. Jag är glad för din skull – att du kämpat så bra & mår så bra. Jag är på god väg jag också. Vissa dagar mår jag sämre & saknar det destruktiva livet jag levde, men fördelarna med det liv jag lever nu är så många många fler.
Tack själv för att du delar med dig!
Kram
Petra! Jag läste också ditt inlägg. Så stark du är jättefint skrivet! Vi är många runt om som lider av olika problem men av olika anledningar inte visar det utåt eller direkt pratar om det.
Fint att du delade med dig och jag tror säkert det är många som känner igen sig i din situation.
Ha det gott! Ulrica