Jaha. Nu kan jag utan problem äta vad som helst, när som helst, kan avstå träning och har nått min normalvikt. Jag har kommit långt i min behandling och behöver inte besöka Mandometerkliniken mer än någon gång i månaden. Jag får äta vad och hur mycket jag vill, och får träna hur mycket jag vill. Men det är nu det svåra börjar. Att hitta en gyllene medelväg och ”knarka lagom”. För det är just vad det handlar om när man är en känslomänniska som vill njuta av livets goda, dit både mat och träning hör.
Min plan är att ta med den kunskap jag fått under behandlingen på Mando till mitt vanliga liv, vilket innebär att vara lyhörd och helt enkelt vara snällare mot min kropp, utan att tappa mitt driv. Jag vill gärna tro att jag, precis som andra friska personer, kan träna målmedvetet utan att bli sjuk igen. Om jag är på min vakt. Om jag fortsätter äta ordentligt, lyssnar på kroppen och tar mina vilodagar. Hittar min egen balans, på min alldeles egna nivå.
Det svåra är ju att det inte finns något facit – vi har alla vår egen våg, där bitar som familj, träning, mat, sömn, jobb, vänner måste få en lagom del för att du ska må bra. Med mer träning krävs mer mat och mer sömn för att må bra. Det gäller därför att testa, känna efter, balansera och våga lyssna på kroppen. Den talar ett tydligt språk om du bara vågar lita på den. Personligen känner jag tydligt dess signaler när det blir för mycket i form av trötthet, stress och nedstämdhet. Vid minsta tecken är det dags att analysera vad som är fel.
Just nu är det många förändringar för min kropp med mer träning, ändrad kost igen nu när jag får äta fritt (mer om detta senare) och nu jobb (= mindre tid att känna efter). Men så är det inte bara nu efter min behandling – hela livet är en balansgång. Igår kände jag att jag behövde en vilodag men i morse tränade jag igen, ledde Crosstraining och ska nu ut och bli intervjuad för Aftonbladets web-tv innan fika med en fin vän. Balans? 😉
P.S. De snygga innetofflorna på bilderna ovan är från The North Face. Om någon undrar 🙂 D.S.
Du är så duktig Anna! Har följt din resa varje dag och beundrar dig!! Är impad
Tack snälla Marie <3
ja! Knepigt! och lycka till!
Jag brukar tänka att balans måste det vara- och kanske för dig superviktigt nästan på dagsbasis och ju ”tryggare” man är desto mer kan det vara balans på längre tid. ibland är det kanske veckor ur balans men inte så mycket mer än så. Lycka till igen- du verkar väl rustad för detta! 🙂
Tack klokaste Annie <3
åh grattis, detta är ju fantastiskt! jag önskar att jag vore lika stark som dig och kunde ta mig igenom detta och bli fri på riktigt! jag beundrar dig för jag vet vilken kamp det är! har du några tips hur man vågar börja VILJA bli frisk, man har hjälp och stöd men vågar inte ta klivet att släppa kontrollen på träning och mat för då tror man att man förlorar allt och vet inte vem man är efter det? jag vet att man måste vilja, men det är som att jag hellre vill fortsätta vara sådan här, fast egentligen är det hemskt jobbig för både mig och min familj, vad ska man ta sig till? än en gång, grattis och jag är så glad för din skull!
Paulina – precis som många måste tvinga sig själva att gå & träna tills de kommer över tröskeln & hittar glädjen i det behöver du tvinga dig själv. Jag lovar att du kommer hitta tillbaka till dig själv, kunna träna, kunna äta nyttig mag OCH även vila och äta onyttigt. Bara du ger det en tid där du släpper allt. För vad är viktigast? Familjen så klart, och balanserar du fint kommer du även kunna träna & vara den du är. I framtiden.
Stor lyckokram!
Lycka till! Det här med att hitta balans är jättesvårt enligt mig. Jag kämpar VARJE dag. Men samtidigt tror jag att har man varit ”sjuk” känner man lättare igen signalerna och man lär känna sin kropp bättre än vad kanske andra har gjort. Så upplever i alla fall jag.
Ja, Emelie. Så är det nog. När man är medveten är det lättare att känna när det är på väg åt fel håll.