Löpkläder från CRAFT och halkfria skor från Icebug.
Snowjogging hör till jul i Jorm för mig, och därför har jag sparat mitt knä tills nu. Naprapat-Gustav tyckte jag kunde testa en kortare runda för över en vecka sen, men jag vilade hellre lite längre från löpningen för att kunna springa här. Att börja dagen med frisk fjälluft, knarr under skorna och en stund i ensamhet innan 100% familjetid är så skönt. Den här julen har jag dock prioriterat att sova ut och låta träningen komma i andra hand, vid lust och passande tillfällen.
Som igår morse när jag vaknade utvilad före alla andra och stack ut för att premiärtesta mitt hopparknä.
Att skydda knät mot kyla är viktigt, så innan resan köpte jag ett knäskydd på Intersport. Detta, underställ från Ullmax och Gococos nya Compression Wool-strumpor i merinoull höll mig varm under CRAFT-munderingen.
Tystnad, ensamhet, rökmoln vid varje andetag och trolsk miljö. Ren rörelselycka för att sammanfatta med ett ord.
Tre kilometer sprang jag och det var så härligt. Jag har saknat löpningen, men höll distansen kort för att känna efter:
- Hur det kändes medans jag sprang.
- Resten av dagen.
- Dagarna efter.
Jag kände absolut inget under tiden jag sprang, men när man fått upp värmen är det ofta så. Beviset kommer efteråt, och såhär dagen efter är känslan i mitt hopparknä oförändrad. Fortfarande känner jag av det lite i vissa positioner men för det mesta helt smärtfritt. I fortsättningen kommer jag långsamt trappa upp med någon kilometer i taget.
P.S. Fler tips vid problem med hopparknä hittar du här, och rehabövningar vid knäproblem här. D.S.
Nu fick nästan jag lust att börja springa.
Börja med 3 km Junitjej. Det räcker för att få mersmak av löparlycka 🙂