Det finns många skäl till varför jag bloggar, men framför allt är det för dig som läser. Som jag även sa i podden jag är aktuell i just nu har den rent affärsmässiga biten, att blogga för ekonomisk vinning, kommit först på senare tid. Men pengar är inte min drivkraft utan mer något jag måste tänka på för att gå runt. Det jag främst vill är att nå ut och inspirera på olika sätt, och därför är det så fantastiskt att få gensvar via kommentarer i bloggen, på Instagram, i mail och genom folk jag möter ute.
Här ett mail och exempel som gör att bloggandet känns extra meningsfullt:
Hej!
Jag fick ett hastigt infall att jag måste skriva till dig. Jag vet egentligen inte ens vad du heter. Men din blogg- tack för den! Jag hittade den på Google för ett par veckor sen.
Jag vill berätta. För 2 år sen i maj gick jag i väggen, det var ca ett år efter barn nummer 2. Båda föddes sjuka och dödsdömda, och det var en otroligt tuff tid. När jag gick in i väggen blev jag väldigt dålig och slutade äta i nästan 2 veckor. Jag fullkomligt rasade i vikt. Veckorna gick och tack vare en vän så fann jag en glädje och hobby i livet, cykling- racer! Jag trampade nog 5-10 mil om dagen för att överleva, satte familjen som nummer 2. Successivt under de här 2 åren har jag blivit friskare, jag skulle faktiskt kalla mig frisk nu tack vare gymmet jag går på, ett EasyLife koncept. Totalt på 16 månader gick jag ner 52 kilo. Min kropp har återhämtat sig bra, huden och allting, det är jag så tacksam för.
Mindre tacksam är jag över att jag istället nu måste brottas med mat och livsstil. I sön-fre lever jag strikt, räknar varje kalori, det får inte bli en kalori över 1500. Men fred och lörd tillåter jag mig att äta av livets goda, det blir då oftast inga små mängder, utan jag hetsäter när ingen ser på, allt sött och fett! Sen straffar jag mig återigen i veckorna. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det beteendet. Jag äter fast jag inte ens njuter, fast magen skriker ”neeeej”! Mycket för att jag vill göra slut på allt.
Men sen hittade jag din blogg, jag är fängslad nätterna igenom. Och igår var min första veckodag att inte räkna kalorier. Jag räknade snabbt i huvudet, men siffrorna tjabblades ihop och det blev inget allvarligt av det. Jag fixade det riktigt bra. Lika idag, jag unnade mig en tacos på mitt jobb till lunchen med ungdomarna (jag är fritidsledare). Det är magiskt, det är verkligen så häftigt. Jag känner mig fri, och det känns så okomplicerat att inta en måltid. Hela livet känns så lätt, fastän otroligt ångestladdat.
Varför jag skriver det här till dig är för att du ska ha ett stort tack! Tack för din blogg, din inspiration och din underbara livsstil. Kan du ha varit min räddare i din blogg- jag hoppas och ber för det! Återigen TACK!
Livsstilsförändringar är så otroligt tuffa, om det så är att börja träna/träna mer lagom, äta mindre/äta mer eller bara hitta en bättre struktur mellan bitarna. För att ändra ett skadligt beteende behövs mod och styrka, och därför blir jag så GLAD för att tjejen i brevet tagit tag i sitt problem. Det är ingen rak och lätt väg att bli ”frisk”, men alla steg är guld värda.
Jag har själv haft många mentala dippar. Känt att jag inte duger och måste prestera och förändras. Nu har jag dock lärt mig att inte ta ut känslorna på hur jag äter och tränar, och framför allt det senaste året lärt mig att acceptera. Så här ser jag ut om jag inte ska leva ett liv i kamp mot min kropp. Den här maten och träningen mår jag bra av och kan hålla på sikt, oavsett ideal och vad andra säger är rätt och fel. Jag duger som jag är!
Som sagt – det är inte lätt att ändra gamla invanda mönster av tankar och beteenden. Därför är jag så glad för tjejens i brevets skull, och att jag med bloggen kanske har sått ett frö som gett henne modet. För det var inte min blogg som gjorde förändringen – det var bara hon själv!
Tjejen har godkänt att jag publicerar brevet och t.o.m. skickat bilden överst. En bild som visar en otrolig viktresa, men inte den ångest och onda cirkel den lett till. Något hon nu börjat bryta, vilket jag tycker är ännu starkare. Inspiration till alla som kämpar ♥
Så fint. Att vara en del i och en inspiration till någon annan det på det sättet är det finaste man kan få. Kram!
Ja Linda! Det är stort <3
Kram!
Hej!
Först vill jag säga, vilken modig och stark tjej som skrivit mailet till dig. Jag ryser… vilket inlägg! Jag känner igen mig på många sätt när hon skriver att din blogg hjälpt henne för den har hjälpt och hjälper mig också, dagligen. Du inspirerar och du verkar vara en så otroligt fantastisk människa!!
Det är svårt ibland att ha en bra balans med kosten och jag tänker på det mycket. Jag har hört många vänner säga att jag är tråkig för jag inte vill göra något, jag har alltid min träning och kost i tankarna och det går först. Jag har tyckt det varit jobbigt att gå på middagar för jag ”kan inte” äta allt. Jag har aldrig räknat kalorier, det verkar lite omständigt, men ändå väldigt noga med vad jag äter. Du har hjälpt mig att tänka mer sunt och balanserat. Att det är helt ok att unna sig också och jag mår ju väldigt bra av det. Jag äter var 3:e timme och varierat under veckan men unnar mig mer under helgen. Egentligen har jag en dag i veckan (ofta blir det lördag) som jag får unna mig mer men om jag känner för något extra i veckan så går det bra också.
Varje söndag skriver jag i min kalender vad jag ska träna under veckan och om jag missar eller inte gör något av det så känner jag att det är ”ett misslyckande”. Jag vet att det inte är så innerst inne och det gäller ju att inte glömma bort att träna det mentala ibland också 🙂 Vi gör så gott vi kan och precis som du skriver, vi duger som vi är.
Du gör ett så otroligt bra jobb och jag vill också tacka dig för att du är du och att du gör det du gör.
Du är uppskattad!
Hoppas du och familjen får en fin helg!
Kram
Linda – tack för att du delar med dig & vad GLAD jag blir att kunna hjälpa dig till ett friare liv. Vi är många som vill ha struktur över kost & träning, tillhör oss kontrollmänniskor, men livet blir lättare om man kan frångå detta med jämna mellanrum utan dåligt samvete.
Bra att du försöker vara lite snällare mot dig själv
Vilket starkt läsarbrev. Håller tummarna o tänker på dig som har skrivit det. Kämpa på!!
Anna – ja, hon är otroligt stark. Jag gör detsamma!