Varför är det så att jag, och många med mig, längtar efter det vi inte kan/får/inte har?
Fastän att vi egentligen redan har så mycket som gör oss lyckliga? I ett ögonblick la jag upp en bild på Instagram och skrev att jag ”börjar tröttna på promenader i snigelfart. Ge mig en skivstång och svettiga intervaller! Men musik och vackra Djurgården gör ändå mina babysteps till en njutning”. De första raderna var alltså ganska onödiga då jag i slutändan ändå fick en väldigt skön runda i solen.
Ett exempel på hur tanken kan vändas positiv bara av att skriva ur sig det gnälliga.
Så jag fortsätter:
- Det är fortfarande kallt i vinden om mornarna och jag får knappt upp värmen med mitt tempo.
- Det strömmar in massa roliga tävlingar och event som jag måste tacka nej till. Alla springer och lyfter men jag själv tappar min styrka och kan bara promenera. I snigelfart.
- Korsetten runt magen skaver och klias.
- Dagen gick för fort (eller benen för långsamt) och jag hann inte med allt jag tänkt.
- Jag får inte till att parkoppla mina nya lurar med mobilen.
- Nu blir jag sen att hämta på förskolan också.
Sen tog det stopp och jag kan tydligt se vilka i-landsproblem det är, men man måste få gnälla ibland utan att alltid ha en lösning. Det tycker i alla fall jag så länge det inte blir för mycket, även om man i grund och botten lever ett bra liv. Och efteråt känns det så mycket bättre. Redan då jag uttalar/skriver ner mitt beklagande har det lättat för att ge utrymme för något positivt.
Som sagt – du måste inte alltid hitta lösningar. Det är ok att gnälla och vara ledsen, men hos mig kommer nästan automatiskt positiva, blockerande tankar. Här exempel till ovanstående:
- Kläder! Knappast något nytt för min del. Enkelt löst med mössa och vantar.
- Se framåt! Operationen jag önskat i 3 års tid är gjord. Ett steg i taget och snart kan jag lyfta tungt och springa igen. Jag duger nu också, är lyckligt lottad och kommer vara superpeppad när jag väl kan göra allt igen.
- Se ovan. Den hjälper magen att läka samman.
- Inget är akut. Ingen kommer till skada. Jag har gjort tillräckligt.
- Hittade istället mina trådlösa Sony Parrot Zik som har grymt ljud och är så stora att de funkar som öronskydd mot blåsten. Sitter ok nu när jag inte hoppar runt också.
- Hur brukar det se ut när jag ska hämta? ”Nej mamma! Var för kommer du så fort? Vi vill leka mera…”.
Har du också behov att gnälla? Hos mig får du. Skriv en kommentar till det här inlägget så kanske jag kan hjälpa dig att vända tanken. Annars är det ok att bara klaga. Jag törs jag lova att det känns bättre bara av att du skriver av dig.
Jag är så less på att inte kunna springa alls, har ett knä som smärtar. Eller jag kan inte göra något alls som involverar knät. Det suger!!! Hoppas rehaben ger resultat för jag behöver svett, endorfiner och snabba ben för att må bra…
Johanna – jag vet att rehab hjälper om du är flitig. Blev själv av med min knäsmärta efter massa excentriska knäböj. Tips – kör ett cykel/spinningpass med intervaller så får du utlopp för svett & endorfiner tills du kan springa igen!
…och du Johanna. Lyssna inte på mitt tips om du inte vill. Som jag skrev – det är ok att bara gnälla utan lösning 🙂
Igår inledde jag v 7 efter min operation av min rejäla diastas. Jag känner igen det du säger. Jag var vansinnig på snigelfarten – kroppen kunde och ville gå fortare men då sa magen ifrån direkt. Och jag var riktigt gnällig. Men farten kommer. Har inget behov av att börja lyfta tungt ännu utan jag kan köra mig helt slut på testcykel. Känslan av att få vrida ur muskler ger ju lite lycka eller hur? Bara ge det tid – sen är våra magar starkast i hela världen 🙂
Blev lite inspirerad och ska prova om knät håller för spinning- bra tips!!
Johanna – vad bra! Hoppas knät känns bra vid spinningen 🙂
Kajsa – jo, jag vet också att det kommer läka & jag kommer kunna träna. Lite gnäll, lite tid & läkning så är vi på banan igen.
Lycka till med din mage!
Härligt inlägg Anna! Jag tar chansen att gnälla lite. Gravid i v34 och nu börjar det ta ut sin rätt. Trött och tungt och anstränger jag mig för mycket får jag ont i ryggen. All rolig träning kan jag inte göra längre, jag toklängtar ut till löprundor och cykelturer i vårsolen. Huvudet vill så mycket mer än kroppen. Och bebisen kommer lagom till sommaren så att det inte går att planera någon semester. Ja, det går ju inte att planera någonting för man vet ju inte när det är dags.
Fast jag vet att jag är lyckligt lottad. Barnet är efterlängtat och jag kan fortfarande träna, åtminstone simning och styrketräning, vilket helt klart är bättre än ingenting. Och är det nån gång det är ok att sitta still och njuta så är det ju den här årstiden.
Emmma – som jag skrev – även om man är lyckligt lottad måste man få gnälla. Som du märker får det positiva mer plats när du gnällt lite 🙂
Lycka till med träningen & bebisen!
Jag skrev igår ett inlägg på Instagram där jag gnällde över att jag inte längre kan springa, eftersom min graviditet sätter stopp då jag befinner mig i vecka 31. Kunde springa en mil utan problem i vecka 28 men har nu fått kasta in handduken för resterande veckor. Mår hur bra som helst i övrigt och är otroligt lycklig över vårt kommande barn, men parallellt med lyckan löper saknaden av att kunna springa. Tack för att jag fick gnälla hos dig Anna!
Kram och tack för en på alla sätt bra blogg!
Hanna – oj, ända till v 28! Jag slutade springa redan i v. 13 eftersom jag inte tyckte det kändes bra. Det är så olika.
Men du kan säkert fortsätta att cykla. Det är ju inte långt kvar på graviditeten heller. SÅ kort tid i det stora hela & en fin bebis på väg 🙂
Kram & tack för att du delar med dig!
Vilket härligt inlägg Anna, känner så väl igen det där sedan jag höll på med min rehab för min axel som gick ur led under tjejmilen förra året. Men oj vad glad jag är att jag genomförde den även om jag var så uttråkad efter två dagar. Jag slapp operation nu i februari månad och fått ok att börja träna igen 😀 Tråkigt dock att nu börja om från noll i kondition och styrka :/
Cherie – ja, det är tråkigt att börja om samtidigt som man snabbt kommer tillbaka om man varit igång tidigare. Heja dig! 🙂
Kört rehab i ett år för buktande diskar i ryggen- fått problem med migrän som leder till att rehabträningen blivit lidande= mer ont i ryggen. Ska på ny magnetröntgen eftersom besvären nu tyder på annan/ytterligare skada. Tillbaka på ruta ett med värk varje dag o inte kunna träna nästan alls. Tungt!
MEN jag får i alla fall hjälp från kunnig personal nu o har hittills kunnat undvika operation
Jenny – det låter inte roligt, så jag förstår ditt behov av att klaga. Lider med dig & hoppas du får svar på vad det rör sig om & snart kommer igång igen. Håller tummarna för dig!
Vi måste alla få gnälla ibland. Jag förstår din frustration. Jag har nyligen opererats för diskbråck i ländryggen två gr inom loppet av en månad så min rygg är helt skör nu. Får precis som du bara gå promenader och försöka hitta kontakten med musklerna igen. Saknar att träna tungt, tufft och mycket precis som jag är van vid. Få svettas på riktigt och känna endorfinkicken man får efter ett bra träningspass. Känner mig lite som en missbrukare som saknar sin drog, fast på ett positivt sätt. Nåväl skynda långsamt heter det ju och jag antar att det finns en anledning till det. Det är nu man får jobba på det mentala som så lätt kan spöka till det för en i huvudet. Kämpa på. Jag tycker du är grym. Kramar Hanna.
Hanna – oj, två operationer på en månad. Tufft! Men vi ska ändå vara glada att vi kan röra oss genom promenader & rehab. Det är ändå skönt på sitt sätt.
Kämpa på du också & stort tack för att du skriver!
KRAM
Ja ibland måste man få gnälla!! Just nu har jag inget att gnälla över men det kommer med jämna mellanrum hahaha (att bara promenera är faktiskt jäkligt tråkigt i längden, det händer inte så mycket 🙂
Cecilia – nej precis! När solen skiner är det skönt, men annars långsamt & tidskrävande i jämförelse med annat.
Du är välkommen att gnälla en annan gång 🙂
Heja ditt inlägg!! Jag vill gnälla över att jag inte blivit fri från flunsan ännu trots att det är fyra veckor sedan jag låg däckad. Lite feber här och snuva där. Jag är så less! Det kryper i kroppen och jag känner mig tröttare än någonsin. Blä!
Cissi – usch! Inte kul att vara förkyld. Jag skickar en stor kryakram!
Det är en konst att kunna vända sina tankar, bra att du påminner oss! Sen är det viktigt att komma ihåg att det är helt fysiologiskt svårare att vara positiv om man sovit dåligt t ex, så då får man anstränga sig lite mer att hitta det positiva eller vara lite extra förlåtande mot sitt gnäll 🙂
Tina – jo, det är jag medveten om. Eller om man är hungrig. Och har ont. Men att vända tankarna är en bra förmåga för att inte gräva ner sig i gnäll, även om det är helt ok att göra det också någon gång ibland 🙂
Haha mycket roligt inlägg! 🙂
Jag har frivilligt opererat mina bröst… Så att gnälla känns ju omotiverat. Men åh vad jag längtar att träna, att svettas!! Och jag känner att ”alla andra” cyklar mycket mer än mig vilket gör att när jag kan börja kommer det vara uppför. Bara gjort en cykeltur i år ute och det var jättejobbigt mot fg år. Trodde vinterns spinning skulle gett mer…
Kan inte ens gå snabba promenader, det var två veckor sedan operation.
Och så tråkigt med sportbh dygnet runt.
Haha men detta har jag ssjälv valt så bara gilla läget… Man kunde ju valt operation i januari hade varit smartare.
Men i juli kan jag köra igång igen. Med nya fina bröst 🙂
Linda – det läker inom sin tid. Ta det bara lugnt & se framåt. Det var ditt val & om ett par månader har du glömt hur tråkigt det var att inte kunna träna.
🙂
Dessutom kan man ju inte äta vad som helst eftersom man inte har någon förbränning. Jag tycker att jag är ganska hungrig trots att jag inte tränar. Försöker minska ngt på kolhydrater och äta mer protein. Och som du skrev lite mindre portioner.
Don’t get me started… 😉
Men just idag är jag gnällig för att jag är så förkyld, så det blir ofrivillig vila. I tisdags hade jag sjuk träningsvärk i rumpan/benen efter pw med avslutande utfallsgång som jag var ”gnällig” över men nu vill jag ju träna igen…