Gräset är grönt

Livet går upp och ner men ibland är det bra skönt. Högsommarvärme, fortfarande rutinlöst häng med familjen i parker och på Kampementsbadet, en konstant pirrande känsla av förväntan i magen. Hur ser mitt liv ut i höst? Nästa vecka startar skolorna och då får jag reda på om det finns någon plats för mig på Berghs eller Nackademin. Annars tror jag på ödet – att om jag inte kommer in är det meningen att jag ska fortsätta på banan med PT-verksamhet, blogguppdrag och andra projekt. Så ser mitt gräs ut och båda alternativen lockar.

På andra sidan gör vänner och bekanta karriär i raketfart, presterar i lopp och visar upp en bekymmerslös värld. Roligt och inspirerande att ta del av, eller stressande? Jag jämför mig inte nu för tiden men stänger ibland av för att inte väcka min inneboende prestationsnisse. Detta eftersom jag under vissa perioder i livet mått dåligt över för stora krav på mig själv. Drivkraft är bra och jag fortsätter drömma stort, men det gäller att inte bli fartblind och njuta av allt man har.

Att gräset ser grönare ut på andra sidan (det som oftast visas upp) är bara en illusion. Faktum är att det växer lika snabbt (eller långsamt beroende på hur otålig du är) på din sida, har samma färg och kvalité. När vi ligger där i vår gräsmatta ser även de mest framgångsrika vissna strån och kanske inte alla andras, men skillnaden för att vara lycklig är att inte lägga fokus vid dem. Hur vi upplever vår egen och andras tillvaro beror mest på hur vi själva mår för stunden.

Att njuta av det gröna, koppla ner, vattna och sluta jämföra är mina bästa råd mot prestationsångest. Du och ditt liv är perfekt NU, inkl. några vissna strån. Dagens reminder ♥

Det märks att folk börjar komma tillbaka till stan efter sin semester. Igår var det fullknökat på Kampan och idag kommer det säkert vara ännu mer folk. Vi ska dit idag igen för att tanka sol i det sköna (mestadels) gröna gräset.