”Ok, benen är trötta, men armarna kan jag ju träna..”
”Det har ju gått två dagar sen jag körde överkroppsstyrka och jag blir galen av att vara hemma en hel dag. Dessutom ensam med barnen och alla konflikter. Ett kort pass skulle ge mig tålamod..”
Men nej..
”Skärp dig Anna! Kroppen är sliten efter långpasset och du kommer ändå inte kunna förbättra din styrketräning i det här tillståndet. Ta chansen att reparera musklerna, samla kraft till ett ännu bättre styrkepass i morgon och gör något kul med barnen.”
Känner du igen den inre dialogen mellan ditt förnuft och reptilhjärnan? Oavsett om det handlar om att ta en cigarett, småäta ur godisskåpet, kolla på ännu ett avsnitt på Netflix trots att du är trött, träna för lite eller för mycket. Hur du förhandlar och väger fram och tillbaka, trots att du egentligen redan vet vad du mår bäst av?
Jag tycker fortfarande bättre om träningsdagar än vilodagar. Jag har så lång erfarenhet av allt positivt kopplat till träningen, inte minst mentalt, men vet att de fysiska resultaten blir bättre om jag även tar mig tid att vila. Därför har jag lärt mig att ta vilodagar och att se det positiva med det. Ändå är det inte konstigt att vi låter reptilhjärnans sug efter snabba kickar styra ibland. Människan är programmerad så, men vi kan som sagt lära oss att tygla impulser som inte är bra för oss.
Igår liksom stack det i benen och jag kände tydligt att kroppen jobbade med att återhämta sig efter de 21 kilometrarna. Förmodligen var det fredagens tunga marklyft på uppåt 90 kg som gjorde att långpasset dagen efter slet extra hårt. Inte så smart planerat kanske, men jag fick frågan om att hänga med Terese först efter det där styrkepasset och ville väldigt gärna springa med henne. För mig väger det sociala tyngre än en ”optimal träningsplanering” och med vilodag igår fick benen en chans att komma ikapp.
För några år sen hade jag däremot gått till gymmet ändå igår med tanken att ”jag BEHÖVER verkligen min träning, vågar inte vila och kommer garanterat piggna till..”, men nu för tiden vinner förnuftet och varje gång känner jag mig ännu starkare än efter ett tufft träningspass. Eftersom det fortfarande är mer utmanande för mig att vila än träna. Därmed ännu ett 1-0 mot reptilhjärnan igår, en match som blir lättare och lättare för varje gång.
Och som även kan ge andra fördelar. Igår i form av sovmorgon och lugna lunken i mysbyxor hela förmiddagen. Långfrukost med barnen i soffan där jag fortsatte mumsa på den nya granolan med kokos/kakao som jag fått hem att provsmaka från Risenta i fredags. Även barnen är förtjusta i den och den andra nyheten med smak av dadlar/fikon.
Junior och Jonna fortsatte att skriva ord som de påbörjat i lördags. Roligt att de fått upp läs- och skrivintresset inför höstens skolstart, men det går bra till gräns – sen tar syskontjafset över. Då gick vi ut. Hugo till en kompis, men Hampus var också med och cyklade en stund innan han åkte för att spela fotbollsmatch.
Barnen trampade runt på alla små gångvägar här på Gärdesbacken och jag promenerade efter. Vi fortsatte till kojan och klätterträdet i lilla skogen och stannade även till en stund i parken för att gunga. Ett skönt sätt att komma ut i solen, hänga med barnen och röra på kroppen utan nedbrytande belastning.
Det är lättare att som PT planera träningen till mina klienter efter deras mål och förutsättningar där ingen reptilhjärna kan ta över som hos sig själv. Men som med allt – du blir bra på det du tränar, även när det gäller att styra över dina egna osunda impulser. Om du har några du vill ändra på alltså..
Jag säger inte att det är lätt, speciellt när du är trött och många handlingar sker av gammal vana. Det är inte hela världen att misslyckas ibland, men när du väl lyckas ta kommandot över ditt liv lovar jag att det ger dig samma stolthet och powerkänsla som att nå vilket mål som helst. Värt kampen. Och alla får pris ♥
Efter den här söndagen känner jag mig utvilad och taggad på både styrketräning, jobb och nya intryck. Hoppas du också får en riktigt fin start på veckan!
God morgon!
Som vanligt klok och sund läsning på morgonkvisten!
Precis en sådan påminnelse man behöver titt som tätt!!
Det är tufft att säga emot reptilhjärnan som ibland dominerar rejält😞Men fasen vad nöjd man är när man säger nej😆
Hade ett litet matsläpp igår och föll tillbaka lite i gammalt tänk vilket följer med även idag men ska kämpa på och ta tebax kontrollen!!!
Tack för all pepp och kloka tankar du förmedlar och lycka till med dagens pass💪🏿😁😁
Marie – det är mänskligt att inte alla handlingar är 100% präktiga, men bra att du (och alla andra) kan ta nya tag för att må så bra som möjligt. Tack själv för att du delar med dig av dina tankar!
Ett väldans bra inlägg Anna med hög igenkänningsfaktor 😊😝👍
Tack Linda! Jo, jag tror de flesta känner igen sig även om det rör olika saker..
Kram!
Måste bara säga att jag gillar att du delar med dig att även du har dessa tankar, jag brottas ofta med exakt samma tankebanor! En del utav hjärnan vet att vila behövs för att då blir träningen roligare imorgon, starkare m.m och en annan precis som du beskriver, ”du kan träna överkroppen och du cyklade länge igår” . Vill bara säga att de är befriande att höra att de gäller samma tankebanor hos andra än bara mig!
Tack Anna för din grymma blogg!
Julia – vad glad jag blir att du berättar, för då känns det mer meningsfullt för mig med att skriva om tankar som dessa. Så tack tillbaka!
Klokt att våga vila!
Fler borde lyssna på kroppen i de lägena. Men som du säger; ibland är man ”dum” och tror att lite träning ska förbättra, fast det egentligen sliter..
Malin – ja, det är märkligt hur något som borde vara så lätt kan bli så svårt. Men som med allt – övning ger färdighet.. 🙂
Känner såååå igen mig! TACK för att du skriver om detta.
Kram!
Tack för att du berättar. Som jag ofta brukar skriva – genom att dela med oss blir vi mindre ensamma.. <3
Kram tillbaka!
Tack för kloka ord. Idag vann reptilhjärnen….men det är ett stort framsteg för mig att inse att det var det som skedde, förr gick det helt automatiskt. Nya lugnare tag imorgon 🙂
Annelie – insikt är det viktigaste och när du känner dig stark nog kommer handlingen.. Heja dig! <3
Jag känner verkligen igen mig. Framför allt när jag känner mig lite lite dålig eller tror att jag är dålig. När jag inte kan sätta fingret på vad det är, kanske bara trötthet. Det är som om det sitter en gubbe på axeln och tjatar att jag visst kommer att klara det, du mår bättre sen, du är inte svag! Som tur har jag min man som brukar se på mig när det är något, att jag tvingar mig själv, och säga att strunta träningen idag! Du är kan vila idag och ta träningen i morgon istället. Det är hemskt att säga med Jag behöver nästan någon som räddar mig och säger att jag är duktig ändå!
Cecilia – vi är många som känner så. Och det är därför jag vill skriva om detta. Mycket handlar om att vi inte känner att vi duger, men det GÖR vi! Därför måste vi peppa varandra. Jag är bra som jag är, utan prestation. DU är bra som du är, utan prestation. Vi får intala oss det och överrösta den där prestationsnissen på axeln, ok? <3