Måndag bästa du! Efter en helg med bland annat Alla helgons dag, enligt mig en dag för reflektion. Du vet hur livet bara rusar fram ibland, men så finns det dagar som är öronmärkta åt våra nära och kära. Födelsedagar, morsdag, farsdag, Internationella kvinnodagen, Alla helgons dag.. Då vi stannar upp och hyllar dom som betyder mest för oss – levande som döda.
Alla helgons dag
Vi åkte bil hela lördagen och på kvällen tände jag våra änglabarns begravningsljus. Alltid med små hugg i hjärtat av sorg, men samtidigt tacksamhet för hur det blev. Jag har en stark ödestro som hjälpt mig många gånger. Att se en mening när det är som mörkast. Även när Hugos tvillingsyskon dog, 1 dygn respektive 3 månader ”gamla”, tänkte jag att de gav sina krafter till lilla Hugo – 3 månader för tidigt född med en födelsevikt på 750 gram. Och 2 år senare fick vi vår Hampus Junior som kanske inte kommit till världen om vi redan hade 3 barn. Och 4 år senare fick jag uppleva det jag alltid drömt om, som jag tog för givet med Hugo och Jonna i 3 månader, men likt ett mirakel fick till slut – tvillingar. Junior och Jonna.
Jag gick i terapi ett år efter mina barns bortgång, men har ändå jobbiga minnen jag aldrig orkat plocka fram. Som en damm av sorg inombords, vilken jag är rädd att ska brista till en ostoppbar flod av tårar om en extra droppe fylls på. Hugo var både min räddning i förlusten av hans trillingsyskon och den jag stoppade känslorna inom mig inför. Han var ett ängsligt barn, inte alls lika utåtriktad och glad som sina småsyskon, och jag trodde länge det berodde på min sorg och hans saknad av några som varit honom så nära. Men jag gick vidare, såren läkte långsamt och 13 år senare ser jag inga tecken på att det som hände har påverkat Hugo nämnvärt. Han är som vilken tonåring som helst.
Lång inledning till veckans helgsammandrag, men du förstår att det här är viktigt för mig. Och jag vet att jag inte är ensam med sorg efter älskade personer, så jag vill gärna skriva om det jag varit med om. Visa att det alltid finns ett ljus i slutet av den mörkaste tunnel för dig som är mitt upp i sorgen. Att det går att bli lycklig och tacksam igen, även om ärren finns kvar och påminner om dom mest betydelsefulla.
Helgen ur mobilen #59
- Halloweenfest. I onsdags (ja, räknar det som helg p.g.a. halloween) klädde jag, Junior och Jonna ut oss med det som fanns och gick på halloweenfest. Så roligt att se så många barn från byn samlas för att leka och äta läskigheter.
- Sprang med Elin uppför Kvarntjärnsvägen. Med djupa samtal i djup lera. Vi tog oss inte så långt, men tillräckligt för att skymta soluppgången bakom fjällen och uppdatera oss om varandras liv sen sist.
- Tog farväl av katterna Sotis och Jackis. Är glad att barnen får vara nära djur emellanåt, katter hos mormor och morfar, hundar hos farmor.
- Tog farväl av Jorm. Som liksom ”grät” i form av regn hela fredagen. Tur att det är knappt 2 månader tills vi ses igen. Känns enklare då.
- Lördagen = 90 mil i bil. Det var tack vare att mina föräldrar skulle till Stockholm och vara barnvakter hos syster Mia som vi tog chansen att åka upp över höstlovet. Och resan gick kanon, förutom lite illamående och tristess. Min mamma är proffs på att planera och hade packat med fika som vi åt stående ur bakluckan. Älskar dom!
- Tände ljus på Alla Helgons Dag för våra änglar som sagt.. ♥♥
- Tillbaka till hösten. I Jorm var alla löven borta, men i Stockholm kan vi fortfarande beundra de färgsprakande löven.
- Söndagsträning. Efter vilodag i bilen hade jag gott om power för ett benpass. Utfallsgång med hantlar, raka marklyft, kettlebell front squat och lårcurl på boll – känns idag!
- Kalas för kusin Hjalmar som fyllt 5 år. Skrev fel på Instagram (4 år), vilket bevisar att jag inte hänger med. Men det var kul att träffa syrran med familj, mina föräldrar som också var där och annan släkt. Att klä oss fina (översta bilden), mumsa tårta och snacka medan barnen lekte. Fin avslutning på helgen och höstlovsveckan.
Det var min helg, plus en bit av veckan innan. Hur var din? Berätta gärna. KRAM och hoppas du får en fin dag! /A
Vad fint skrivet om sorgen❤️
Tack Anna! Sår jag alltid kommer bära med mig, samtidigt som jag är otroligt tacksam över det jag har <3