Träna för prestation v.s. hälsa v.s. fåfänga – skillnaden och kan du göra ALLT?

lop_sno_annaj_jorm_pask24

Prestationsinriktad träning eller för hälsa eller fåfängan?

Vad tränar du för? Själv lockas jag att träna för prestation, att utvecklas, men är ännu mer mån om min hälsa och även lite fåfäng. Sistnämnda är inget jag fokuserar på direkt, men efter alla år vet jag att trivselformen kommer på köpet av träning med mål att bli starkare. Och i mina sociala medier är det framför allt det jag vill sprida fördelarna med till dig, alltså hur bra vi mår hälsomässigt, fysiskt som mentalt.

Svårt bland. Visst går sakerna in i varandra, men ska vi hårdra är det är betydligt lättare att skriva om träning tycker jag, där det inte är så mycket personligt runtomkring att ta hänsyn till. Där det finns konkreta riktlinjer med i bilden som funkar för dom flesta, med den (förhållandevis) enkla formeln:

”Överbelastning + mat + återhämtning = resultat”

Hälsa är mer komplicerat. Mer individuellt och innefattar sömn, gemenskap, stress, njutning, glädje, miljö, självkänsla, bakgrund med mera med mera. Men, på grund av det jag själv har i ryggsäcken och eftersom allt jag nämner också är viktigt för att kunna prestera försöker jag även få in hälsoaspekten i det jag förmedlar. Däri ligger också att träna mer för in- än utsidan, även om jag samtidigt vill trivas med mitt yttre.

► P.S. Lyssna även på SportHälsa Snackar poddavsnitt 60 framöver som gästas av Amanda Oxell, Tjejzonens chef för samhällsförändring. Vi snackar utseendefixering i träningsvärlden och vad vi kan göra för ett mer inbjudande gymklimat, framför allt med tanke på unga tjejer som mår dåligt. Ute 20/4 kl 07.00.

baksidan

Träna för prestation v.s. hälsa v.s. fåfänga?

Vad är skillnaden? Mellan att enbart fokusera på din hälsa eller träningsresultat?

Träning v.s. motion

  • Motion är det samma som rörelse eller lätt fysisk aktivitet, t.ex. att promenera till jobbet, gå i trappor, dammsuga, skotta snö. Kort förklarat fysisk aktivitet som du utför utan att tänka på det och utan större problem, oavsett vem du är.
  • Träning är mer intensiv rörelse där du utmanar dina förmågor mot att förbättra, eller i alla fall att bibehålla, din fysiska kapacitet. Träning är med andra ord ansträngande och gör kroppen starkare, snabbare, smidigare eller vad det är du tränar mot.

Motion behöver vi alla för hälsan. Vi är skapta för rörelse och det finns studier på att för mycket stillasittande påverkar våra kroppar negativt. Det kan dock räcka med en 30 minuters promenad och att resa sig någon gång i halvtimmen för cirkulationen skull. Träna för prestation behöver vi inte nödvändigtvis för god hälsa, även om det finns väldigt mycket positivt med det. För mycket träning kan å andra sidan bli negativt för hälsan om du dessutom har hög belastning av annat i livet.

träna för prestation
Bild från prisutdelningen efter en slalomtävling då jag var ca 11-12 år kom 2a. Ser du vem som är jag?

Fåfänga?

Jag själv började i idrottsvälden. Med att åka längdskidor, slalom, brottas och spela pingis med mera uppe i Jorm. Träna för prestation, även om det aldrig var någon press och det som lockade mest var det sociala ihop med mina vänner. Sen – i förvirrande pubertetsår under högstadiet – övergick träningen allt mer till att ”omforma kroppen”, för att sen åter igen handla om att bli stark och umgås med mina vänner under studietiden i Karlstad. Det var då jag utbildade mig till PT första gången och blev ordentligt intresserad av hur kroppen funkar, ett intresse som alltid hängt med ända till idag, oavsett hur jag mått.

Resten har jag berättat om ett antal gånger. Hur jag sprang in i väggen under året med ”lite för mycket”. Hemma med 1-åriga tvillingar + en 4- och 6-åring, nystartat eget företag och satsningen på En Svensk Klassiker.. men intresset för träning tappade jag aldrig. Dock tvingades jag ta hand om hälsan på ett bättre sätt, för att orka och för att må bra. Där jag står nu. Och balanserar med en fot i varje värld.

Fåfängan har jag ändå att tacka för ett första steg in i styrketräningens värld, men med omvänt syfte mot nutidens ”smalhetshets”. Jag ville tvärtom bygga upp mina smala ben, hakade på killarna i klassen till gymmet och fastnade där, med allt större intresse kring träningens effekter och anatomi. Utbildade mig till personlig tränare och.. här står jag idag, fortfarande intresserad av skönhet (även en del av min estetiska ådra), men sällan något jag tänker på när jag sticker till träningen – mer som en fin bonus.

Svårigheten att förmedla ”allt”

Prestation och skönhet säljer, hälsa är inte alltid lika sexigt. ”Så får du större rumpa”, ”spring milen på 40 minuter” eller ”gå ner 5 kg på en kvart” är mer klickvänligt än ”gå en promenad och andas”. För det mesta. Och som chefredaktör på en hälsosajt går jobbet ut på att locka till läsning med rubriker som ibland strider mot det jag själv står för.

Jag gör mitt bästa för att forma om ord och budskap till något som inspirerar till rörelse – det dom flesta av oss behöver mer av, samtidigt som jag inte vill ge läsaren dåligt samvete eller missnöje över sig själv. Lurigt. Speciellt eftersom även hälsobudskap kan vara negativa för hälsan och kräver stor tankeverksamhet, ibland t.om. hälsostress. För om vi förutom prestationskrav dessutom förväntas vara perfekt balanserade – hur stor blir inte pressen då?

Så, kan du både träna prestationsinriktat, för fåfängan och hälsan?

Såklart. Vig ett par träningspass till rent prestationsinriktad träning, som t.ex. intervaller och tung styrketräning, vilket garanterat även ger resultat på kroppsformen rent visuellt. Låt övriga pass vara vad du känner för, utan att pusha dig själv. Genom att träna smart istället för mer får du tid till återhämtning och allt annat som innefattar hälsa.

Själv älskar jag målinriktad träning, att sträva mot tyngre vikter, klara fler chins, nya övningar i crossfitboxen, springa snabbt o.s.v, men tack och lov även lugnare träningsformer. Som yoga, mysjoggar och promenader som mest går ut på att ta mig från A till B, att andas och mjuka upp. Det ger fin variation både fysiskt och mentalt, jag vill varken vara utan det ena eller andra.

Ofta är tisdagar är min ”mysjoggdag”, torsdagarnas kulpass i boxen styrka + rörlighetsträning och på fredagar: vila. Mellan det – en dag med löpintervaller, två ösiga woddar med vänner och två egna lugna, tunga styrkepass. Alltså en ”vanlig” vecka på hemmaplan.

Här i Jorm går jag på känsla alla dagar i veckan. Kör ”semesterfys”, alltså där träningen styrs av lust och dagsform, väder och familjeplaner, men visst kan det bli body building och tuffa intervaller ibland också.

Slutpoäng?

Jag säger inte att det ena syftet är bättre än det andra, allt ”beror på” och ofta går det ena in i det andra. När det gäller prestation v.s. hälsa v.s. fåfänga kan ju även prestationsmål vara det mest hälsosamma, som att sikta på att ”orka 100 kg marklyft”, vilket både bygger muskler och självförtroende inför annat i livet. Så länge du tränar med omtanke till din kropp och/eller sinne, alltså utan fysiska eller mentala problem och med positiva mål och känslor runtomkring, tänker jag att du är på rätt väg.

Vad tycker du? Och vad är ditt främsta syfte med träningen? Att träna för prestation, hälsa eller fåfänga? Eller lite av varje? Skriv gärna, kram!/A

2 Kommentarer
  1. Jag fick idag en oplanerat ledig dag och fick tid att scrolla igenom mitt alleles egna privata instagramkonto för träning. Där har jag de senaste 8 åren samlat bilder på mig själv, pepp och nyttig info för att hålla hälsa och form. När jag kollade tillbaka blev det så tydligt hur jag hela tiden KÄMPAR att forma kroppen och gå ner några kilo i vikt. Jag är nu 45 år och har nog alltid haft ett komplext förhållande till min vikt och kropp. I andras ögon har jag nog varit normalsmal och gillat träning och bra mat. I hemlighet har jag hetsätit och ätit bra i perioder, det blev så tydligt när jag på några minuter fick ett svep över mitt liv.

    Jag känner mig ledsen efter insikten, och frågan i huvudet: kommer det vara så här resten av mitt liv också? Det märks att förklimakteriet har gjort det svårare att hålla vikten, några kilon som smugit sig på trots att jag för två år sedan började på på pass regelbundet 2-3 gånger i veckan. Jag är också tröttare och hungrigare trots att jag oftast äter ”bra”. Har lagt om kosten om man jämför med mitt liv som 20- eller 30-åring.

    Att erkänna för mig själv högt att jag faktiskt bryr mig väldigt mycket över hur min kropp ser ut är tungt. Jag vill bara älska träning för att jag mår så bra av det. Jag vill bara äta mat för att det är gott, för att jag behöver det och för att jag mår bra av det.

    Det är som en ständig osynlig kamp som jag inte längre vill ha.

    1. Hej Annie och ledsen för sen svar. Enligt mig låter det som att du skulle må bra av att prata med någon om det här? En vän eller terapeut? Det bottnar förmodligen i din självkänsla, något jag också ständigt får jobba med. Skickar dig en varm KRAM! <3

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.