Du föds. Leker dig igenom några år om du har tur, går i skolan, jobbar, jobbar, jobbar.. med små pauser för semester, eventuell barn”ledighet” – eller utbrändhet. Sen dör du.
Förlåt för överdriven och deppig sammanfattning, men så kan det se ut om vi backar några steg – och bortser från allt KUL på vägen förstås. Det är iallafall där det känns som att jag befinner mig nu. I mellanrummet. Pausen mellan jobb eller utbildning, barnafödande, tvåsamhet, resor och träningsmål. Fattig på inkomst i form av pengar, men rik på frihet, lugn och tid. Inte så att jag är passiv, rör mig fysiskt du vet och jobbar med dagliga ansökningar och projekt mot nästa steg i karriären. Kan inte heller påstå att jag är i min lyckligaste period, men njuter av första stressfria tillvaron sen.. jag var barn?
Tror kroppen behöver den här återhämtningsfasen, men vill absolut inte romantisera arbetslöshet. Både min ekonomi, självförtroendet och modersamvetet har fått sig en hård törn, fast utanför systemet samlar jag annat än ”para och fame”. Sömn, djupa andetag, kroppskännedom, muskelmassa, insikter om vad- och vilka som är viktigast.. och nej! Det finns betydligt mer jag drömmer om än att bli en ”djup eremit” och pengar behövs till både för egna upplevelser och för mina älskade, men kanske behåller jag iallafall endel av den här livsstilen? Någon växel ner.
”Downshifting, på svenska: att växla ner, innebär en medveten livsstilsförändring för att minska stress och öka livskvaliteten genom att jobba mindre, konsumera mindre och prioritera tid framför hög inkomst. Det handlar om att lämna ekorrhjulet, ofta genom byte till enklare jobb, flytt till mindre ort eller minskade utgifter.”
Oj vad lång inledningen blev, men nu var det ju 2 veckor sen jag skrev av mig. Och några exempel av downshifting m.m. kan du läsa mer om i veckans träning- och vardagsrapport.
Downshifting ´n bodybuilding – veckans träning och vardagsrapport #194
» Träningen har jag varken växlat ner eller upp, trots att jag har all tid i världen att lägga på den. Jag fortsätter med 2-3 egna lugna styrkepass i veckan, 1 eller 2 crossfitpass, 2-3 löprundor (beroende antal/intensitet av crossfitpass) och nu ska jag även försöka hålla i 1 yogapass.
Är glad att jag har min träningsrutin att hänga upp dagarna på, med alla sina positiva effekter som kommer gratis du vet, utan att jag direkt tänker på dom. Och jag märker tydligt hur mycket mer jag orkar styrkemässigt nu när jag framför allt sover bättre. ”Arbetslös – MEN muskulös” kan jag le snett. Tänker att det är en bra grund inför framtiden.
Löpningen går dock sådär. Lite som att jag tappat fart och den långsammare tillvaron satt sig i låren. Det går liksom inte att springa fort och jag tror det är allt bagage som kommit ifatt? Däremot är yinyoga ett välkommet tillskott. Två veckor i rad har jag vandrat över Lindingöbron för djup stretch och andningsövningar i stilla positioner – WOW! Känslan efteråt är som att du sovit en hel natt och kroppen är skönt avslappnad. Downshifting i tempo om något, samtidigt som hela systemet får ett uppsving. En kär keeper i mitt träningspussel.
Summeringen: 1 crossfitpass, 3 egna lugna styrkepass, 2 löppass, 1 yin yogapass, 1 vilodag, plus mer/mindre daglig rörlighetsövningar och promenader.
» Måendet är som det är, men påverkas starkt av främst sömn, rörelse, kost och relationer. Inget nytt, däremot att jag skaffat metoder som stöttar endel av det. Skriver ”endel”, för nej – hur viktig vår sömn etc. är för måendet finns bitar jag saknar, som sällan nämns i hälsosammanhang. Och kanske är min förbättrade sömn kroppens tecken på ett behov av allt bakom mig?
Tänker på hur en vanlig dag sett ut senaste åren. Att vakna med ett ryck, fixa frukost till barnen, blogga, träna, jobba, laga mat, plocka, natta barn, blogga.. med ett brinnande intresse för det mesta och inget jag ångrar. Superkul, för jag älska fart, men aldrig avkopplad. Se inledningen igen.
Precis som styrkan, dom där musklerna jag nämnt under träningspunkten, ser jag den här mellanrumsperioden som en chans till landa mentalt. Vila upp hjärna inför nya äventyr, partyn och passion. Att lämna sparlågan och börja brinna igen – DET är mitt mål.
» Ungdomarna har spenderat sportlovet hos sin pappa. Och dom är också en stor anledning till att denna downshifting inte funkar helt ut. Stora barn, stor kärlek och glädje, men också stora utgifter. Bara maten är en gigantisk utgift när dom är hos mig, för att inte tala om medlemsavgifter i deras idrottsföreningar och andra nöjen. Så är det något som motiverar mig till en högre inkomst är det dom.
Vänjer mig aldrig heller till alla tvära kast. Som du ser på lilla bilden i mitten längst ner i kollaget, Junior i väntan på skjuts härifån. Det smärtar att tänka mig in hur barnen känner som får flänga mellan sina föräldrar och två hem, där speciellt helger och lov blir extra påtagliga. Då vi brukade hitta på saker allihop, resande eller på hemmaplan. Eller är det bara modersinstinkten och mina tankar igen?
Tröstar mig med att jag inte ser tecken på att dom mår dåligt. Att dom är friska, har goda vänner, det går bra för alla i skolan. Jag är också glad över att Jonas är en så fantastisk far och har råd att hitta på större saker med dom, som en skidtripp tidigare i vår, nu när det inte blev något speciellt på sportlovet. Igår fick även jag hit min förstfödde för ett dygn, mysigt med snack och rå om honom innan han reser tillbaks till universitetet i Linköping. Volt i hjärtat av tacksamhet och tanken på att vi snart får fira påsk i Jorm ihop hela gänget också hos efterlängtade föräldrar/morföräldrar.
» Jobb? Skickar så gott som dagliga ansökningar som sagt, smider planer och underhåller min onlineträningstjänst, men har inga positiva besked från veckornas senaste intervjuer att komma med. Eller – det beror på hur vi ser det. Med tanken på inläggets inledning om hur stor del av livet vi spenderar på jobbet och att inget av jobben jag nekats känts helt 100.
17 år som bloggare, ca 10 år som personlig tränare m.m. på KTH-Hallen och 8 år på SportHälsa.. jag har så lätt att fastna. Såklart eftersom jag gillat det jag gjort, men det är just därför jag inte stressar in i något ”bara för att”. Jag lugnar mig med att det mest passande yrket ”dyker upp” när tiden är rätt och annars får jag väl fortsätta på downshiftingen, sälja lägenheten och bli självhushållande bonde i Jorm? Helt seriöst, ingen dum idé. När ungdomarna är helt självgående kanske. Och vi kan teleportera vår AI twin snabbt via cyber space..
» Övrigt? Som en liten del av jobbpunkten har jag nu kompletterat med den förmodligen sista illustrationen till Ankis och min barnbok. Himla häftigt att ett slutresultat närmar sig. Känner mig även nöjd över Stockholms vårtecken och (just nu) barnmark, på den – tuffa löpskor att provspringa.
I veckan fick jag som ambassadör hem ASICS senaste trailskor Trabuco 14, plus tillhörande kläder från SS26 FujiTrail-kollektion. Skorna är ca 4 gram lättare än sin föregångare och har 2 mm extra FF BLAST MAX-dämpning under foten. Nu har jag bara hunnit testa dom en kortare runda, men kan intyga att dom både är lätta och stabila. Perfekt med grovt mönstrad sula för grepp i vårhalkan, med mjuka nedslag och responsiv energiretur vid avstamp. Pigg lila färg dessutom, men sätter punkt där. Fortsättning följer.
Hur mår du och hur har din veckan sett ut? Skriv gärna av dig i en kommentar, kram! /A