 |
| Vi skiter i din RunKeeper mamma. Vi är ARGA!! |
Solen skiner och jag bestämmer mig för att ta en härlig promenad på vackra Djurgården. Låter ju underbart, men efter en sömnlös natt borde jag satt ribban lite lägre. Gick 9,17 km och nästan 2 timmar var jag borta:
- Redan när jag började gå var småttingarna missnöjda trots att de nyss ätit.
- Efter en halvtimme stannade jag och ammade båda barnen. Tog en halvtimme eftersom jag inte kan dubbelamma ute. (Börjar verkligen tröttna på den här kladdiga amningen som gör mig så låst).
- De hade nyss grusat gångvägen så att bebisarna ligger och hoppar i vagnen. Vem kan sova då? Jag fick gå värsta omvägen där det är asfalterat.
- Junior somnar aldrig. Jag gick 10 meter, pluppade i nappen, han spottade ut efter 5 meter och blev arg. Jag gick 10 meter, pluppade i nappen, han spottade ut efter 5 meter och blev arg. O.s.v.
- Ca 100 meter innan jag var hemma somnade Junior. Typiskt!
Inte alltid en fördel att vara envis som en åsna (hade ju BESTÄMT mig för att gå en HÄRLIG promenad på Djurgården) och jag har full förståelse för de mammor som låser in sig de första månaderna efter de fått barn. Men nä. I kväll lägger jag mig kl 20 så är jag pigg och fit for fight (och mindre negativ) i morgon igen.. 🙂
 |
| Hyffsad distans för en promenad men katastrofal tid. |
Ibland känner jag mig ganska glad att lilla J föddes mitt i vintern… då ”slapp” jag fundera på om jag skulle gå ut och gå. Minus 15 och full storm avgjorde den frågan åt mig:-) Du är grym som inte ger dig, respekt! Hoppas du får njuta av solen ändå idag och får en natt fylld av sömn och mätta bebisar:-))
Ja, det hade jag också tyckt utom det att min man snart har semester så då får jag mer avlastning.Tack, jag tror det var minsömnlöshet som var största boven & vi kom ut & träffade vänner senare, Blev en bra dag! 🙂
Hej!Jag har varit inne och läst din blogg ett tag nu, men ej lämnat ”spår” efter mig, men tyckte det var dags nu… Födde mitt tredje barn för sju veckor sedan och börjar komma igång igen och röra på mig sakteliga. Läser din blogg dagligen för att bli motiverad och inspirerad, vilket jag verkligen blir. Förstår din frustration när de små ”bestämmer”, när man är grymt sugen på att bara gå ut och gå, men det blir bara pannkaka…
Hej Ulrika!Kul att du skriver & att du kommit igång efter 3an. Grattis till din bebis också! :)Vad roligt att du gillar bloggen. Jag hoppas kunna fortsätta att motivera dig.Ja, det är lite frustrerande att inte kunna planera, men när de små väl fått lite rutiner på sitt sovande & ätande är det lättare. De blir ju stora snabbt också vet ju både du & jag.. 🙂
Åh vad jag känner igen, hade sådär med min nr två och då var ettan fortf ganska liten. Puhh! Men när man klarar tuffa saker blir alltid lättare sen. Jag tycker det är bra att du inte ger upp!Go!
Jag hade också det så här med min 2a & tvillingarna är lugnare än honom. Men just idag var tajmingen inte så bra & typiskt att jag just då gått så långt från hemmet.
Verkligen en hyffsad promenad med tanke på omstädnigheterna. Du är duktig! Och en riktig kämpe om jag får säga det själv. Jag hade nog varit en av dom mammorna som låst in mig, haha 😉
Ja, jag gick gärnet de stunder det var lugnt i vagnen för att komma hem någon gång.Nää. Jag tror du också vill komma ut på promenader när du fått barn. Inte bara sitta hemma.Kram!
Jag håller med föregående kommentarer. Du är en cool mamma och en inspiration.
Tack! 🙂
Usch, det lät inte som någon rolig promenad… Imponerad av din envishet att du fortsatte att gå i alla fall!!!Hoppas att nästa promenad du gör blir roligare!Tack för alla dina träningstips på min blogg! Kram
Jag var tvungen att fortsätta gå för att komma hem..Tack, det hoppas jag också. Man får tajma när de små är nöjda!Kram
Juuuuust ja! Sådär är det ju också ibland… hade jag förträng, minns bara trevliga promenader hihi. Men heja du! 🙂