Godisångest?

paskagg2.jpg

En av årets största godishelg är över och bloggar och tidningar är fulla av sockerdiss. När jag själv tänker efter har jag bara ätit 4-5 stycken chokladtryfflar under hela påsk, d.v.s. mindre än vad jag normalt äter en helg. Däremot blir det mycket god mat istället.

Jag har själv svårt för det där med att begränsa sockerintaget när jag väl äter det, men tycker inte man ska ha ångest efteråt – något jag tror är mycket värre för kroppen än själva godiset. Ett par frossarhelger om året gör inget i det stora hela om du äter sunt annars.

Mitt bästa råd om du har svårt att äta ”lagom” men ändå inte vill sluta helt med sötsaker är – välj dina tillfällen och ät bara det du absolut är MEST sugen på. För mig kan det bli 2-3 kvällar i månaden som jag äter glass/choklad/bakverk (det enda jag är sugen på). Energiöverskottet utnyttjar jag till ett grymt träningspass dagen efter utan att grubbla. Jag ger ju min kropp bra näring resterande 28 dagar varje månad.

Har du godisångest efter helgen?

12 Kommentarer
  1. Nja, inte direkt godisångest, men problem med sockret för det blev en del konsumtion av den varan i olika former under påsken. Jag är precis som du – när jag väl börjar att äta är det svårt att sluta – men för min del handlar det om smärta och inflammation i kroppen. Om jag äter för mycket insulinhöjande kost, för jag högre grad av inflammation i kroppen och som ett brev på posten mer smärta. Det kan jag få en del ångest för, att jag spär på min egen smärta. Men jag får inte ångest för själva ’onyttigheterna’.

    1. Låter inte roligt. Klart att hälsan går före & i ditt fall ska du såklart begränsa mängden.

  2. Har också svårt att begränsa mig… och får lätt in småätandet igen. Brukar ha perioder på typ en månad när jag inte äter nåt godis o sånt alls, för att få bort det igen. Tyvärr är jag en allt eller inget person…

  3. Jag skulle önska att jag hade det så, med genetiken för typ2diabetes så borde jag vara än mer restriktiv. Har inget som helst behov under vardagarna men på helgerna kollapsar det bara och det finns ingen stoppknapp. Jag vet så innerligt att det inte är bra för mig och att det förstör mitt annars så bra kostupplägg och träning…det är bara att streta på och fortsätta söka efter argumentet/insikten som gör att det tar skruv.

    1. Jag förstår helt & självklart kommer hälsan i första hand. Det är inget lätt ämne det här :/

  4. Så skönt att du tar upp det här ämnet Anna. Jag kämpar själv mot ätstörningar och då känns det bra att se en bloggare som har en lite mer avslappnad syn på saker och ting till skillnad från så många andra.

  5. Faktiskt inte! Jag brukar vara ganska duktig på att vräka i mig godis och choklad under påsken, men den här gången infann sig inte suget på alls samma sätt. Jag ville verkligen ha en chokladkanin haha, men den står fortfarande hel i sin folieförpackning. Tror ju inte den står kvar så JÄTTElänge dock : )

  6. Har sedan årsskiftet verkligen tränat mig att bara äta socker och godis på lördagar. Men har ändå svårt att ”vräka” i mig den dagen och det är ju skönt. De få gånger jag har ätit för mycket godis en lördag, dvs mer än de där 10 bitarna, märks det på en gång i huvudet och kroppen, jag känner mig nästan snurrig och magen mår inte alls bra. Även om jag inte har vräkt i mig under påskhelgen så har det kanske blivit någon smakbit varje dag istället och nu veckan efter känns lite fortsatt sug som man får kämpa bort 🙂 Men ångest? Näe. 🙂

  7. Jag är ganska mycket allt eller inget. Tillåter jag mig själv att äta godis så kan det blir så mycket som två gånger i veckan (jag är gaaalen i smågodis och då blir det inte bara några stycken.)Därför känner jag att jag mår bra av att helt utesluta godsaker ibland. Just nu har jag ett uppehåll som jag tänker hålla i fram till min sommarsemester börjar. (Bara för att ha ett datum att sikta på). Jag önskar jag kunde ha ett förhållningssätt som skulle innebära att jag är sugen ca 2-3 gånger i månaden men så funkar inte jag :)Tack för en grym blogg!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.