När jag började styrketräna som 17-åring var det endast för att få stora snygga muskler. Visst gillar jag muskler idag också men det är inte huvudsyftet till att jag tränar. Framför allt är det för att jag tycker det är roligt och jag älskar att känna mig stark, att barnen och matkassarna väger fjäderlätt i jämförelse med en hantel på 20 kg. Helt enkelt själva träningsformen och effekten!
Som nr 2 är variationen och att hålla mig skadefri + att styrketräningen gör mig stark till all annan idrott. Vasaloppet Öppet Spår t.ex. blev betydligt lättare p.g.a. att jag är stark i rygg, axlar, core och även nu – med Vätternrundan som mål, har jag nytta av min benstyrka.
Utan det estetiska som huvudmål har musklerna ändå poppat upp och jag tror även det har med åldern att göra. Det tar tid att bygga muskelmassa (utan doping), speciellt för oss tjejer, om man inte går in för det till 100% under en längre period.
Vet inte var jag ville komma med det här, men tanken slog mig när jag tränade i morse – att mycket här i livet kommer till dig när du slutar fixera dig vid det och om man jobbar långsiktigt. T.ex. dyker drömprinsen upp när du känner för att vara singel och många blir gravida när de signerat papper för adoption. Och musklerna växer när jag fokuserar på uthållighetsidrott. Eller något liknande 🙂
Dagens träningsoutfit: Linne och tajts – DOM, strumpor – Gococo, skor –Merrell.
Hej Anna,
Fick mycket att tänka på av det här inlägg. Jag har under hela mitt vuxen liv (från 16år till 33år nu) vägt ganska lika och sett ut ganska lika. Jag skulle vilja bli lite starkare men det känns att desto mera jag strävar efter det desto sämre resultat blir det. Så kanske ska jag focusera på det som jag tycker om (som yoga och löpning) och se vad händer då?
Tycker jag låter som en bra plan! Eller hitta en utmaning som får dig att jobba lite hårdare? Kanske boka PT eller något lopp? Det ger alltid lite extra gnista i träningen vilket leder till resultat både fysiskt och estetiskt 🙂
Lycka till!