Kanske detta blir sista gympasset på länge? Sista portionen gröt med bär, pumpakärnor och proteinkräm? Good shit för många, men till överdrift för mig. Saker jag lärt mig älska, som är lika självklara som att sova om natten. Kanske måste jag HELT byta identitet från Trend-o-tränings-Anna till någon helt ny människa? ”Medel-Svensson-Anna” som äter pannkakor med sylt på torsdagar och tränar cirkelgympa 2 ggr/vecka? Hjälp!
Lätt överdrivet, men ungefär så snurrar tankarna inför första besöket på Mando idag. Träning och nyttig mat genomsyrar som gott som hela mitt liv, och vem är jag utan det? Skrämmande och samtidigt kittlande att helt överlämna sig i läkaras armar. Det ska bli spännande att se hur det här ska gå till, att lära mig äta ”normalt” (vad är det?) och känna mättnad m.h.a. Mandometermetoden. Som jag sagt tidigare – jag gillar utmaningar och är nervös men nyfiken och taggad till 1000. Taggad av min egen envishet och efter alla fantastiska sms, samtal och bloggkommentarer ♥
Dagens träningsoutfit – Casall och Merrell.
Jag går in helhjärtat för det här men körde ett sista tidigt gympass innan mannen skjutsar mig ut till Huddinge. Jag tänker följa allt de säger åt mig, och även om jag borde starta NU ville jag ladda upp med endorfiner, lugna nerverna och suga in känslan. Sen släpper jag kontrollen och det är deras regler som gäller.
Jag tror inte det är sista gången du äter din favoritfrukost, kanske på ett tag men inte för alltid. Kruxet är väl snarare när man inte ”vågar” äta något annat. Hoppas att allt går bra för dig idag! Kramar
Anna, du är en fantastisk förebild som tar tag i dina svaga sidor och samtidigt delar med dig av dem. Om behandlingen tar ifrån dig din identitet så undrar jag om det är är bra behandling…
Hej Anna!
Stort lycka till idag, du verkar motiverad och öppen att ta emot hjälp – det tror jag är det absolut svåraste, resten läser du längs vägen. Som närstående till en person med liknande problem så undrar jag kring hur de i din närhet reagerat? Fin man, vänner etc. Förstår om du inte vill gå ut med det här på bloggen men skulle vara intressant att veta vad som faktiskt hjälper, många gånger har jag kännt mig vilsen i hur kan faktiskt kan stötta.
Lycka till idag, jag hoppas få följa din resa mot en hälsosammare livsstil! Du är grym!
Katten – som närstående tycker jag att man ska säga ifrån, men som du skriver går det inte att hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. Däremot kommer den med problem få en tankeställare & ett frö om att han/hon kanske handlar fel växer. Att fråga någon hur han/hon EGENTLIGEN mår, att säga att man är orolig & ser att personen inte mår bra är också ett bra sätt att ”bry sig” utan att peka på vad som bör ändras i beteendet. Ofta är det en bakomliggande orsak i form av låg självkänsla eller depression som gör att någon missbrukar mat/alkohol eller vad det nu är.
TACK snälla för stödet!
Anna, jag beundrar dig som så öppet berättar om detta. Tror att du både kommer att få äta din favoritmat och träna men det kanske får lite andra proportioner än vad det haft tidigare.
Dessutom pannkakor är gott 🙂 och de kan göras på oändligt många sätt.
Önskar dig det bästa idag! Stor Kram
Stort lycka till nu, Anna! Du är så modig som vågar berätta och så modig som vågar söka hjälp. Heja, heja!
Så modigt av dig att du delar med dig och jag tror att du hjälper många genom det.
Stor kram och lycka till!
Lycka till bästa Anna!!
Styrkekramar m ljus o kärlek =)
Anna!
Åh vad jag känner igen mig. Jag fick själv ”diagnosen” ätstörning tidigt i somras.
Jag hade själv, precis som du sökt hjälp och i mitt fall handlar det varesig om sjuklig anorexi eller bulimi. Jag har en så kallad ospecificerad ätstörning som så många med mig har och lider av. MYCKET i det tysta! Precis som jag gjort senaste 2-3 åren utan att jag själv vetat om det. Inte förrän det slog ner som en blixt från klar himmel i att ” men jaa, det är ju det som är felet. Jag har ju en ätstörning”. Men OJ vad det satt inne att söka hjälp och ändå erkänna mig svag och sjuk. Men jag tog mod till mig, ringde ätstörningseneheten här i min stad och fick hjälp direkt. Det var så läskigt, så läskigt första gången och jag oroade mig precis som du i vad ska nu hända, ska jag tvingas till träningsförbud och behöva kränga i mig massa i mina ögon onyttig mat? Nu går jag hos en psykolog 1 dag i veckan, där jag mer och mer börjar öppna upp mig själv. Det var inte lätt i början. Alls. Men det går.
Som du säger är det så mycket som kan ligga bakom. Jag börjar komma fram och nosa på eventuellt anledningar till mitt störda ätsätt nu, först efter 3 månader. Men det är en sak som är säker, det tar tid. Men tid som är välinvesterad.
Jag tror och hoppas att det går lika bra för dig idag! Det är ett stort steg att erkänna sig sjuk och ha ett stört sätt till träning, mat och allt. Men det kommer att vara värt det i slutändan. Och tro det eller ej, för mig är det faktiskt skönt att inte flänga iväg till gymmet 5-6 dagar i veckan längre, utan att 4 är gott nog. Och de veckor det bara blir 3 gånger är inte KATASTROF längre. Tänk, det trodde jag aldrig för 4-5 månader sedan. Eller att jag skulle hitta mig själv äta och njuta av lite god choklad eller varför inte glass en sketen tisdagskväll 😉
ALL LYCKA Anna, nu får vi alla med samma sorts diagnoser kämpa ihop!
Kramar, Johanna!
Du är stark. Du kommer fixa det här jättebra. All lycka !!
All lycka till!
Är så glad att du lyssnar på din friska röst och följer den. Stort lycka till!
Jag blir glad av att se att du är på väg. Det här är så svåra grejer – men jag tror du kommer fixa det. Och jag tror att jag kommer ha MER glädje av att läsa dina ord när det blir mer frihet och mindre tvång i din vardag. Att se dig fightas har gjort ont, men självklart så mycket mer i dig än i oss. Lycka till idag Anna!
Hoppas det går bra ❤
Hej Anna!
Va duktig du är som tar tag i din ätstörning, du har redan tagit ett stort steg =)
Precis som dom andra säger så är det nog inte sista gången som du äter din favvofrukost och inte heller sista gången du tränar på gymmet =)
Även om du släpper kontrollen lite så behöver ju inte det att du kommer bli precis tvärtemot det du är idag, du kommer bara en lite mjukare och kanske lugnare Anna?
Va inte rädd, se det som en ny start….livet är här och nu, allt kan ändras så fort, vi måste vara rädda om oss..
För att bryta ett mönster så måste man gå all in…….
tveka inte en sekund, det är inte värt det…jag lovar…….
Jag förstår att det känns pirrigt, bra att du gör det ändå! Jag har också tvingats till pauser då kroppen har sagt stopp och har då försökt tänka på det som mental träning. Den är nog minst lika viktig som den fysiska och jag önskar dig ett stort lycka till!
Stort att komma till insikt med Anna! Du är grym på att peppa andra så nu är det bara att peppa dig själv. Detta kommer bli super! Du har världens finaste familj som stöttar dig med allt. Ta hand om dig nu! Kram
Lycka till! Jag är säker på att du kommer att få äta din favoritfrukost/mat i framtiden också. Du kommer att fixa detta!
Lycka till i dag fina Anna!!
Du kommer att klara det.
Tack vare dig , försöker jag med start i dag att komma ut min ätstörning…
Mitt mål är att komma óver 40 kg med mina 163 cm….och träna mer hälsosamt. och äta
många lycko kramar och tack för att du delar med dig
Hej fina du!
Vill bara säga att jag tycker du är så modig som vågar öppna dig så för alla och jag tror verkligen det är så viktigt att alla få se detta, speciellt vi som arbetar med det. Dagens ideal och trender är så höga! Vi tävlar om vem som är nyttigast och mest hälsosam att man faktiskt tar bort njutningen av det helt istället. Så synd. Du får en verkligen att öppna ögonen och tänka till. Jättebra och starkt jobbat! Hoppas verkligen du får den hjälp du behöver.
Kram Kitty
TACK alla varmhjärtade människor <3
Johanna - fint att du delar med dig! Visst är det skönt att ta tag i saker som tynger, lätta på trycket & släppa kontrollen. Stort lycka till med din ätstörning. Nu ska vi bli fria du & jag (& gärna alla andra med matproblem också. Det gör mig lessen att problemet är så vanligt)
Du kommer inte att ’förlora din identitet’ Anna! Allt du går igenom formar dig och du kommer att utvecklas ngt enormt som person genom att du lär känna dig själv bättre och bättre (gäller alla som får professionell hjälp genom terapi, coachning eller liknande). Det här kommer att bli en positiv och spännande utveckling för dig. Största steget är taget att söka hjälp och jag önskar dig lycka till med allt! Kramar!
Tack Anna för att du erkänner och tar tag i ditt problem.
Jag hade tänkt sluta läsa din blogg eftersom man märker att du inte mår bra och ger ett ohälsosamt intryck/budskap.
Men nu fortsätter jag följa dig och önskar dig all lycka till.
Var rädd om dig!
Kajsa – du anar inte vad det värmer att höra. Galet hur blind man själv kan bli för hur man äter & lever, men nu ska det bli en ändring & jag är glad att du fortfarande finns kvar <3
Lycka till Anna!! Tvärtom med vad du säger om att du måste släppa kontrollen, så är det faktiskt du som nu håller på att återta kontrollen av DITT liv. Det har varit mat och träning som har styrt och ställt, gett dig ångest, men nu är det du som får bestämma så att du kan få må bra. Hur bra är du inte som vågar ge dig in på denna resa och dessutom dela med dig till alla oss andra?? Hur bra som helst!! 🙂 Heja dig!!
Hoppas det har gått bra för dig idag! Jag kämpar också med ätstörningar – i det tysta, o har dom 6 senaste åren pendlat mellan 33 kg upp och ner. Nu väger jag mer än någonsin men jag kan inte sluta äta. Min kassa självkänsla får mig dessutom omotiverad till att röra på mig fastän det är bland det bästa jag vet. Hoppas du får hjälp att vända ditt beteende så du kan må bra. Kram <3
Hoppas detsamma till dig Louise! Kram <3
Tack Anna för tillbaka-peppen <3
Ska jag nu vara ärlig när jag ändå öppnade mig så mycket i mitt förra inlägg ( i och för sig anonymt bakom mitt namn, men ändå) så jag jag erkänna en sak. Jag har bitvis dragit mig för att läsa din blogg (vilket givetvis är något man väljer själv) och ibland blivit direkt eller indirekt, positivt eller negativt provocerad. Kan vara att du visar upp en proteinkräm i grötform till frukost och i mitt matstörda huvud har det ju då blivit ett provocerande inslag såsom "Men jahaa, så heeemskt vad andra äter så jävla perfekt och minimalt med kolhydrater och hit och dit .. bla bla bla, när jag SJÄLV har ett matschema att följa från min egen psykolog som hjälper mig att ta mig ur min ätstörning".
Men idag Anna. Idag när jag läste ditt inlägg där du "kom ut" med din ätstörning så kändes allt plötsligt annorlunda. Precis som min psykolog säger. "Vad vet vi EGENTLIGEN om hur andra äter, dricker eller tränar när vi inte ser? Eller hur han eller hon egentligen MÅR?" För aldrig hade väl jag kunnat gissa eller tro att du egentligen led eller kände av en ätstörning hos dig själv. Tänk vad lite man vet om andra människor och tänk vad enklare det hade blivit om det inte sågs som något fult att må dåligt, gå och prata med någon eller att bara söka hjälp!
Hoppas med hela mitt hjärta att det gick fint för dig idag, och som du skriver: Nu ska vi bli fria!
STOR kram, Johanna!
Förstår det Johanna & själv har jag varit blind för hur galet jag äter & lever. Jag är otroligt glad för att du väljer att fortsätta hänga med mig så får vi stötta varandra.
Stor kram tillbaka!
Starkt av dig att berätta. Tror att du kommit långt redan där.
Kram på dig och ta hand om dig <3
Du kommer ur det starkare!
Du vet, du är Anna, som älskar bra mat, träning och familjen oavsett. Bara det att man lär sig hantera allt på ett sunt sätt.
Pussar
Älskade Anna!
Stor kram, vi finns här för dig!
Karin mittemot
TACK finaste Karin <3
Hej Anna,
Vad starkt av dig! Gick själv på Mando under lång tid, bra ställe. Går nu i deras uppföljningsprogram.
Med den otroliga viljestyrka du visar i bloggen kommer du klara det fint. Ja, precis som Karin skrev ovan tror vi på dig 😉
Kram, Josephine
TACK & stor KRAM <3
Du med din kämparglöd kommer att stiga fram som en ny stark kvinna 🙂
Så bra att du tar tag i detta! Och starkt av dig! Jag är säker på att du kommer hitta rätt och få balans på allting.
Stor kram!
Tack Karin! Jag är ju inte döende och äter bra men kanske lite väl ”nyttigt” även om jag också mumsar glass på helgerna. Jag vill dock få en mer avslappnad syn på kost (svårt som träningsbloggare), kunna ta en bulle en tisdag och inte känna ”duktighetskrav”. Du förstår..
Stor kram tillbaka!