Vilken härligt julig helg jag och barnen har haft. Det är ju bara jul en gång om året så det gäller att passa på. Mysigt men intensivt, och jag var helt slut på kvällen igår trots att vi bara varit hemma. Riktigt skönt att sjunka ner i soffan när tvillingarna somnat och Hugo gått till en kompis för att sova över. Bara mysa med min mellanpojke, digga till ”Så Mycket Bättre”, pussla och mumsa på kvällens ”utmaning” (mer info nedan*) – popcorn och Julmust (för att behålla temat).
Redan kl 6 vaknade Junior, och då brödet var slut passade jag på att baka nytt, färdigt lagom till frukosten. Fasen vad det går åt nu när jag äter så mycket kolisar, men jag rörde snabbt ihop P-bröd i 3 former. Jättegott, så testa gärna!
Sen fortsatte vi med att montera ihop och dekorera pepparkakshus. Alltid trasigt i paketet, alltid svordommar över smält-socker-brända fingrar, alltid mer godis i munnarna än på huset och alltid blir resultatet bra. Trasigt eller inte – det är bara att ösa på med mer glasyr och NonStops så blir det fint (men alltid bra om det blir lite dekoration över tycker vissa 🙂
Ytterligare ett par timmar senare kom syster Mia och kusinerna Olivia och lillsöt Hjalmar för att baka pepparkakor med oss. Mjöl över hela köket och som mest 7 barn in action medan 8e höll sig lugn i mammas famn.
Men på rätt humör trivs jag med kaoset, älskar att ha huset fullt av ungar och även om tålamodet inte räckte hela tiden så känner jag ny glädje och ork. Att vara ensam med barnen en hel helg kräver ENERGI och att ”vila så mycket som möjligt”, som de tycker jag som göra på Mando, funkar inte hemma. Även om jag inte var ute mer än 10 minuter (fram och tillbaka till närbutiken) höll jag igång konstant hemma istället, men helt utan att tänka på det.
Det är häftigt att se hur kroppen formas och vad den gör när den är i energibalans, utan att man pressar den till fysisk aktivitet. I början av min behandling hade jag mycket att ta igen och var konstant trött. Nu börjar kroppen komma i balans och styr liksom själv vad den vill göra. Igår ville den hålla igång med pyssel hemma och bara finnas där för alla barn. Julmysfys för hjärtat, men inte hjärta i form av en muskel ♥
*Förutom mitt vanlig kostschema får jag byta ut vissa mål mot mindre nyttiga saker. Dock i begränsad mängd för att inte överäta, och helgens ”utmaningar” var glass, popcorn + läsk och idag pizza. Vilket inte alls känns som utmaningar eftersom jag gillar grejerna och gillar att äta. Problemet har snarare varit att jag antingen ätit för mycket eller inte unnat mig det tidigare utan att reglera med träning/mindre mat efteråt. Äter man en lagom mängd av det onyttiga ger det inte mer energi än något ”nyttigt” i stor mängd. Mat som mat, och tänker man på näringsinnehåll jämnar det ut sig i det långa loppet. Men även om jag hela tiden vetat om detta är orsaken till självsvält ett starkt beroendeframkallande belöningshormon framkallat av att ligga på energiunderskott. Detta + träningsendorfiner är starka droger och orsaken till ortorexi. För mig inget med mitt utseende att göra, men kickarna styrde över mitt förnuft.
Hej!!! Ville bara skicka en liten hälsning att du är grym!!! Så stark och så fokuserad!!! Har själv haft anorexia, blivit frisk men hamnat lite i nyttighets träsket, ja du fattar!! Har nyligen erkännet för mig själv å försöker ta mig ur det! Så du peppar!! Undrar bara lite hur du tänker kring framtiden med mat, kost å träning!! Balans så klart men ack så jobbigt!! Är lite nyfiken på hur en kost dag ser ut nu när du går på Mando och hur den såg ut innan?? Jag känner lite som du skrivit innan att portionerna är så stora för mig nu men det är ju mest grönsaker i olika varianter å så proteiner så klart… Gärna lite kolisar!!! Svårt med portions strl!!! Lycka till anna!!!
Marie – det är precis som för mig. Jag hade också anorexi i tonåren, blev frisk & nu på sista åren har jag ätit för strikt och tränat för hårt (ortorexi). Mando är kanon på det sättet – att man lär sig äta lagom mängd mat regelbundet i personligt anpassade portioner. Det är en anledning till att det är så viktigt att jag inte tränar just nu (förutom att jag måste bli av med ett konstat träningssug) – att hitta kroppens energibalans där jag varken går upp eller ner i vikt.
Jag har tänkte på det & visst kan jag visa en matdag hur jag äter nu. Ska försöka komma ihåg det på tisdag när jag är hemma med tvillingarna för att dagis är stängt. På Mando vill jag inte fota.
Ex. på tidigare matdagar har du här:
Dålig matdag: https://annajonasson.sporthalsa.se/2011/03/09/dalig-matdag/
Bra matdag (tyckte jag då, men på tok för lite energi): https://annajonasson.sporthalsa.se/2011/06/27/dagens-maltider/
Tack & trevlig kväll!
Vad härligt att höra och se hur bra det verkar gå! Julen kan ju vara svår, och jag ska erkänna att jag som mamma till en tonåring med ortorexi fasar lite grann. Medan andra tonårsmammor kämpar med att få sina tonåringar att röra på sig och äta nyttigt, måste jag ju göra motsatsen.
I dag har vi ätit i alla fall ätit lussekatter och pepparkakor, vilket är ett enormt framsteg. Sedan kom visserligen önskemålet om att vi skulle dansa till Dance Central, och ja, jag förstår att det är ett slags kompensation. Usch, vad sådant är svårt. Utan ortorexi hade det ju varit toppen att få dansa tillsammans med sin tonåring, precis som vi brukade göra på jularna. Men nu är all fysisk aktivitet laddad. Precis som all mat.
Det känns så himla tråkigt. Och jag tänker att du verkligen gör rätt som tar tag i din ätstörning innan den skadar dina barn. För inget är faktiskt värre än att se sitt barn plågas av en! Så stå på dig och fortsätt kämpa!
Så kul att se och läsa att det verkar gå bra för dig, vilket jag är rätt säker på att det gör, för du verkar vara otroligt envis och målmedveten, oavsett vad det handlar om. Samtidigt tror jag det är ett svårt steg du tagit, men du är en kämpe Anna. Fortsätt så!!
Tack Anna för svar!! Ibland undrar man hur sjutton det kan bli så här!!! Jag minns att när jag lärde mig att ära efter anorexian så mådde jag ju så mycket bättre å inte blev jag tjock heller :-)!! Som sagt du inspirerar Anna!! Fast lite jobbigt att läsa din blogg då jag får upp ögonen för min egen sanning!!
Hittade precis din blogg. Jag känner igen mig till viss del i dig. Älskar att äta nyttigt, älskar att träna. För mig är detta stora njutningar i livet . Lite som kärlek , bastubad och skratt; också viktiga delar i mitt liv. Det här med träning och mat bör ju dock kombineras med en avslappnad inställning. Tror det kommer med åren eller är det en missuppfattning? Kommer följa din resa. Tack för att du delar med dig. Nu ska jag ner i köket och baka ditt P-bröd. Kramar och du, jag är GRYMT imponerad av ditt livspussel med så många barn… ( verkar både härligt och jobbigt)
Välkommen Lisa! Jag håller verkligen med dig – även om att man blir mer avslappnad med åren. Så har det varit för mig, men i jobbigare perioder är det lätt att ”trilla dit” om man inte bearbetat sin ätstörning ordentligt tidigare. Själv hade jag bra balans för ett par år sen, men efter tvillingarna har livet bara spårat ut med stress & för höga krav på mig själv. Men jag är på god väg ut ur det hela som tur är 🙂
TACK & kram tillbaka!
P.S. Ja. Det ÄR både jobbigt & härligt med alla barn.. 🙂 D.S.
Hej Anna! Läst din sporadiskt i flera år, kommenterar sällan. Vill nu bara berätta hur mäkta imponerad jag är över hur ärlig du är med detta och delar med dig. Tror du inspirerar och sätter kloka funderingar i knoppen hos många nu. Önskar dig allt gott och lycka till! Kram 🙂
Tack för stödet Elsa!
Stor kram