En av alla häftiga saker med att vara mamma är att uppleva allt på nytt genom barnens ögon. Jag lever mig in i deras värld, känner spänningen och förväntan. Igår skulle Jonna och Junior prova åka skridskor för 1a gången och Junior var kanontaggad. Hela förmiddagen gick han omkring med skridskorna inomhus (obs – ej på fötterna utan händerna efter stränga förmaningar) och tjatade, men när vi väl var på plats, fått på skridskor och hjälmar på 4 barn, var han ”färdi skisko” efter 1 minut. Istället hittade han en rolig trappa att åka rutschkana i istället – lika nöjd!
Lika höga förväntningar idag när tvillingarna skulle besöka Junibacken för 1a gången. Jonna är tokig i Pippi och jag hade berättat om att man kan åka tåg (sagotåget), träffa Pippi och sitta på Lilla Gubben. Sistnämnda fick de göra, men det var knökat med folk, tåget fick man vänta på i 2 timmar och någon show med Pippi var det inte. Jag blev besviken (kostade ändå över 500 kr i inträde för oss alla), men de små var lyckliga bara att få ”mata” Pippis häst och leka i ett litet litet Café. Så litet att vi kunder fick sitta på huk när vi serverades tyg-damsugare och galonkorvar.
Förväntningar är en bra drivkraft även om det inte alltid blir som planerat. I morgon börjar vardagen för många och med den nya mål som ska förverkligas. Jag säger bara – ta det cool om allt inte blir som du tänkt vid 1a försöket. Det är bra att ramla – det är då man lär sig, utvecklas och blir bättre!
Hej Anna!!!
Jag följer din blogg och är så imponerad över dig! Tack vare dig håller jag själv på att ta tag i mitt liv och det går framåt även om det är jobbigt!! Börjat lite med matschema på eget bevåg osv. är bar så nyfiken på hur det går för dig med maten, tycker du det är ok? Efter ett tag så går det mycket på rutin men vissa dagar är det ju jobbigt speciellt då man vägt sig :-). Jag känner själv att det pendlar mycket upp och ner och mycket tankar!! Sedan undrar jag lite kring din behandling på Mando,,hur går du vidare sen? När får du börja träna? Hur mycket måste du gå upp osv!! är verkligen såå imponerad av dig!! Lycka till
Marie
Mari – jättebra att du tagit tag i ditt eget ätande. Starkt! Det pendlar för mig också hur jag mår & jag kommer inom kort skriva på bloggen om detta & besvara dina frågor.
Kram & sköt om dig!