En ganska fånig bild på mig och mannen, sittande som ett gammalt par i hotellrummet på Gammelgården. Men det är väl så vi ser ut, lagom nöjda över en helg på tu man hand? Med fyra barn och föräldrar boende långt ifrån är det inte ofta vi får tid bara vi två. För oss har det aldrig varit naturligt att ta in utomstående barnvakter bara för ”lyx” utan bara när både jag och Jonas jobbat eller haft andra aktiviteter som krockat. Den här hösten däremot har vi hittat en toppentjej att ta hjälp av, och nu är tvillingarna stora nog att förstå mer och ty sig till utomstående.
Ju fler barn vi fått ju större behov har jag haft av tid för bara mig själv. Träna eller bara en sån sak som att gå till närbutiken och handla mjölk är avkopplande för sinnet, men jag vet att många föräldrar har dåligt samvete när de lämnar ifrån sig barnen. Känner att de borde vara där JÄMT – både för att de älskar dem och för att de inte tror att någon annan kan göra jobbet lika bra. Jag tror det är nyttigt för alla att lära sig släppa taget, släppa kontrollen och vara lite ”ego”.
Över helgen har våra kottar varit hos sin farmor i Linghed dit vi just nu är på väg. Det märkliga är att ju stressigare jag har det runt omkring med barnen, jobb m.m., ju hårdare pressar jag mig själv. Som att jag stänger av känslorna för att orka med. Det var så tydligt nu i helgen när jag (förutom passen jag själv ledde) hade tid att känna in vad kroppen behövde. Vila, träna, äta, sova när JAG behövde – inte när det ”fanns en chans”. Otroligt skönt!
Som föräldrar är det också viktigt att få tid tillsammans utan barn, bygga på relationen och komma tillbaka med ny energi och ett överfullt hjärta. Nu längtar jag efter våra små som vi bara hinner se ett dygn innan nästa resa. I morgon kommer mina föräldrar och tar över stafettpinnen som barnvakter under veckan då jag och Jonas är i New York. Känns så HÄR:
Det blev lite väl tajt mellan våra ”vuxenresor”, men ibland kan man inte styra. Barnen är trygga och glada med mormor och morfar, och vi kan förhandsshoppa julklappar helt utan nyfiket bihang.
era barn har det förmodligen himla härligt med mormor och morfar så njut av NYC när i är där. ser fram emot bilder och inlägg!
ps. vilken kontrast – från sälen till new york!
Ja Sara – de har det jättebra med mina föräldrar & jag ska njuta allt jag kan. Och ja – en häftig kontrast att åka direkt från Sälen till NY. Byta ut fjäll mot skyskrapor i bloggen.. 🙂
Helrätt!! Vi lämnar också våra 3 kottar hemma för en tripp till NY i veckan!! 🙂 Några tips på vad vi inte får missa??
Kajsa – du frågar helt fel person. Jag har inte så bra koll & vi är mest där för att shoppa & njuta lyxig tid ihop. Jag låter Jonas guida mig.
Ha så roligt & säg hej om vi springer på varandra! 🙂
<3 <3 <3 Om du bara visste vad jag känner igen mig! Trots att jag VET att barnen har det superbra med sina mor- och farföräldrar, har vi jättesvårt att be dem om hjälp. Min man och jag var på middags"dejt" på tu man hand för första gången på över 2 år för en knapp månad sedan – barnen var med farmor och farfar. SÅ SKÖNT! Kunna äta en måltid i LUGN och RO, utan att torka snor, spillt vatten, mat som kastats på golvet, hämta ketchup, skrik och gap… Fast jag älskar mina barn (snart 2 och snart 5 år) är det ibland nödvändigt med vuxentid – och "partid", utan att man behöver tänka ansvar och föräldraskap…
Kram!
Oj, det där är så mycket jag – att inte vilja släppa kontrollen… Något jag måste träna på. Känner nästan lite panik över att den lilla håller på att bli så stor och inte ”behöver” mig lika mycket längre. Hög tid att göra något åt det.
Ha det så bra i New York. Och sista bilden, vilket charmtroll 🙂
Tack Ann-Louise! Det blir roligt med NY
Tack för detta inlägg! Jag kunde ha skrivit det själv, för jag VET och TYCKER så här… Men ibland vågar jag bara inte, eftersom jag vet hur många som ser det annorlunda (eller bara helt enkelt ser ner på det…) Att min man och två barn tycker allt är frid och fröjd, även när mamma vill ha ”egentid” (det där utskällda ordet…) borde vara det enda som räknas…. Men ibland är det skönt att höra andra säga det också! 😉