Avsked

Efter en oförskämt bra vecka är det dags att packa in familjen i Volvon och rulla hem till Stockholm igen. Från ett älskat hem till ett annat, men jag blir alltid lika sentimental när det gäller avsked. Mitt Jorm är ju som bäst just nu och därför extra jobbigt att lämna. Inte bara den stärkande miljön – mina föräldrar och familjen som varit tillsammans hela dagarna återgår till jobb/resor/skola/förskola, och jag själv med ett par dagar på Södersjukhuset.

Även när vi är lediga i stan är det alltid så mycket praktiskt fix kring vardagarna. Vi kan vara tillsammans men ändå inte hinna umgås och prata om mycket mer än läxor, träningar, hämt- och lämning. Jag tycker om vardagen, men det är viktigt att få in såna här rena familjedagar också. Viga all vaken tid åt att bara umgås, må bra och ha roligt ihop:

Hampus, Hugo och kusin Oliva på väg att flyga till Blåkulla i torsdag (på morfars skoter. Det är långt till grannarna i Jorm och kvastarna hade slut på bensin).

Sista påskskålen! Vi tjuvstartade med en egen påskafton redan i torsdags, och åt traditionsenligt resterna igår kväll.

Mammas revbensspjäll med brunkål, rökt röding med gräslöksås och ägghalvor med majonäs är mina favoriter.

Varje dag har vi varit flera timmar ner på sjön vid mina föräldrars brygga, och väl hemma på Lassebacken har vi satt oss i lä för vinden på verandan och fortsatt fördriva tiden ihop.

I passande miljö har vi testat nyhets-snackset med olika torkade kötter från Flodins som jag fått hem. Finns både av kyckling, nöt- och griskött. Gott och smidigt att ha med sig ut.

Igår var vi med vid Påskaftons traditionella fisketävling. Under de här omständigheterna kan jag absolut tänka mig att sportfiske blir min nya grej, men någon fisk blev det inte. Bara pappa, mamma och Hampus drog upp varsin liten, men någon vinst blev det inte mer än snygg påskbränna.

Nu säger vi tack och farväl för den här gången till Jorm och mina kära föräldrar. Min mamma får vi däremot återse redan nästa vecka. Hon kommer och är hos oss när jag opereras och Jonas reser till FIBO-mässan. Det känns tryggt.

Jag tar även farväl till löpning och skidåkning på många månader. Styrketräna vill jag göra en sista gång i morgon, riktigt tungt, och strax springer jag ut en sista vända innan operationen. Jag ska riktigt njuta av att kroppen kan och vill. Så borde man tänka jämt.