Veckan rivstartade med ett berg svettiga träningskläder, barn som vänt dygnet och är vakna till midnatt, lång skoldag och cykeltur i ösregn (utan regnjacka) till frissan där jag med ny färg på utväxten betade av mailboxen. Skönt att få gnälla lite, välkommen du också, men samtidigt finns det alltid små ljusglimtar i allt. Oftast ser jag dem.
Som att mitt i trafikruset stanna upp och se sig själv utifrån. Le åt det komiska med en trött och stressad dränkt katt på väg till en av Stockholms fina frisörsalonger, diggande musik med regnvatten sipprande mellan tårna i Conversen.
Som att blunda och njuta av skalpmassagen och den totala avslappningen som sprider sig i hela kroppen när min frisör Maja tvättar håret.
Som att känna mig som en ny människa. Lite ljusare blond, med uppfräschade toppar och stylad frisyr (innan nästa kalldusch på vägen hem).
Precis som Ernst Kirchstieger tror jag på att se lyckan i det lilla (vilket även Ernst nya bok heter). För hur mycket vi än jagar fredagsmyset, semestern, drömjobbet, drömkroppen eller vad det nu kan vara, kommer vi alltid vilja ha mer. Något ÄNNU bättre. Och strävan mot nya mål är fantastisk. Spännande, utvecklande, svinjobbigt och för många ett måste för att må bra, men jag tror inte lyckan ligger i det nya utan i just de där sekunderna.
För mitt i vardagspulsen finns det ljus. Om vi inte låser hjärnan och öppnar ögonen.
I morse såg det ut så här när jag cyklade till gymmet. Lättare känsla att älska än den regnblöta cykelturen, men även där finns sekunder att tycka om. Alla stunder är värda att piffas upp med musik, positiva tanka, levande ljus eller vad som finns att tillgå ♥
Håller verkligen med dig Anna. Det är ju alla de där vanliga, ibland småtrista (eller superstressiga) dagar som är livet. I morse njöt jag av att ha lyckats få en hyfsat lugn och harmonisk morgon med barnen och ovanligt smidig förskolelämning:)
Katrin – värt så mycket det där. Att kunna lämna glada barn gör hela dagen bra 🙂