Efter en höst på skolan och dagar med mina klassen, innan och efter dem hos familjen här hemma, har jag vant mig vid att alltid ha människor omkring mig. Det är svårt att skriva kloka blogginlägg med folk som pratar runtomkring, men samtidigt nyttigt för mig som lätt slår knut på mina egna tankar att ha andra människor omkring mig.
Innan jag började plugga, som egenföretagare, satt jag ofta hemma och jobbade då jag inte hade PT-kunder, möten eller var ute på andra arrangemang. Det var en av anledningarna till att jag nu söker mig till ett jobb med kollegor och gemenskapen. Jag har alltid trivs bra i mitt eget sällskap och är beroende av åtminstone någon timme ensamhet, men oftast räcker det så.
Hårinpackningen Olaplex som jag köpte vid senaste frisörbesöket rekommenderas. Den är uppbyggande och funkar även att sova med.
Idag har vi varit lediga från skolan, firat 1a advent framför årets julalender (hittills ingen hit hos barnen här hemma) på morgonen och sen har jag unnat mig själv lite lyx. Gått på yoga, lyssnat på podcast, tjattrat med klasskompisar på messenger och gjort hårinpackning. Må-bra-saker i sällskap av mig själv men med andra närvarande – IRL eller digitalt.
Älskar att jag är igång med yogan igen. Idag en instruktör som la extra mycket fokus på höftöppnare och avslappning – precis vad jag behöver.
Mitt behov av ensamhet växlar. Jag är över lag ingen supersocial människa, men ju bättre jag mår, ju mindre tankar som far runt i skallen, ju mer släpper jag in andra i mitt liv och vill umgås. Genom sociala medier får jag något mitt emellan. Där kan jag alltid ha mina vänner med mig i mobilen, slipper vara helt ensam men kan ändå stänga av när jag känner för.
Hur känner du? Är du rädd för ensamhet?
Jag tycker det är skönt ibland, men ibland blir det för tyst och då vill jag inte mer. Jag gillar liv och rörelse runt mig. Och bjuder mer än gärna hem folk. Och det är inte tyst så ofta i vår familj med tre barn 😉
Sara – så känner jag också. Skönt ibland, ibland inte och med stor familj är ensamtid ofta lyx samtidigt som en aldrig skulle vilja byta 🙂
Förstår precis hur du tänker!
Jag gillar också det där mittemelliga man får med sociala medier 🙂
Ida – helst föredrar jag att träffa vänner IRL, men ibland har man inte möjligheten och då är sociala medier bra. Det beror på tillfället och ibland kan chatta på messenger räcka för att inte känna sig ensam, t.ex. på bussen till skolan 🙂
Hej,
Där sa (skrev ;-)) du något som bara känns helt rätt!
Ju bättre jag mår och ju mindre grubbleri i huvudet, desto mer social vill jag vara.
Däremot är mitt behov av tystnad och ”få vara ifred” rätt stort. Behöver ladda tystenergi för att klara ljudenergi på något flummigt sätt.
Tycker om att läsa din blogg emellan åt, lycka till med praktikplatsen!
-Sara S
Sara – ja, så tycker jag också. Och behovet varierar beroende på hur mycket en har omkring sig.
Det gör mig glad att höra att du gillar att kika in här ibland. Sånt, att läsa bloggar, går ju också upp & ner hur mycket en hinner/orkar ta in. Ibland är det ju bara så att ens egen verklighet är det enda som får plats.
Tack snälla! Kram
Jag har nog alltid varit lite av en ensamvarg, jag kan absolut trivas i mitt sällskap. Jag är inte ensam person för jag har familj runt omkring mig. Men ibland kan jag känna mig väldigt väldigt ensam, ensam inombords på ett konstigt sätt, lite sorgligt faktiskt. Så svårt att förklara!
Cecilia – jag tror alla har en sådan sida. Människor är flockdjur, då för mycket ensamhet är nog inbyggt att kännas läskigt. Det är min teori.
Kram & mysig helg!