Det ska mycket till för att jag ska bli deppig. Jag brukar alltid kasta motgångar bakom axeln och blicka framåt, men den här gången vet jag inte hur jag ska gå vidare. Kan verka konstigt då jag var så glad igår, men ett samtal förändrade allt.
Mitt sätt att hantera kriser har varit att stänga av känslorna och ta stenhård kontroll över det som bara jag kan kontrollera – mat och träning. Jag har ätit för lite i perioder, för extremt nyttigt ibland (vilket inte är bra för själen) och jag har alltid tränat mycket för att få positiv energi. Träning är jättebra terapi. Men just nu orkar jag inte ens göra det.
Skriva är en annan sorts terapi. Precis som jag gör just nu. Du behöver alltså inte läsa mitt blaj, men jag behöver skriva.
Usch så trist. Jag hoppas att det vänder och att allt löser sig.
Hoppas att du kommer över svackan snart! Jag tror att det kan vara bra ibland att få vara nere en stund, för att ha tid att tänka och försöka komma underfund med varför man inte är glad och om man kan göra någonting åt det. Klart att du inte ska träna om du inte känner för det!
Kram på dig och du ska se att det vänder snart!
Prayers going up…
Ta hand om dig. På än vilket sätt som känns rätt just nu.
Åhh, jag förstår att du kanske inte vill skriva vad det är som har hänt här, men vad det än är så hoppas jag innerligt att det löser sig, fina Anna! Kramar i massor <3
Usch, vad tråkigt att läsa! Jag hoppas också såklart att det jobbigt löser sig!! Krama dina nära och kära, det är OCKSÅ bra terapi!
Anna vad har hänt……(du behöver inte skriva) Blir riktigt orolig för dig.
Jag hoppas att du kommer över det snart. Du får gärna höra av dig om du vill ut och gå eller något.
Jag är en bra lyssnare om du behöver någon.
STOR KRAM! // Ninni
Tack allesammans! Känner mig som en utsugare efter alla grattis & nu kramar. Men sånt är livet – upp & ner.
Det här är något personligt som jag inte vill skriva rakt ut i bloggen. Något jag måste bearbeta.
Åh vad tråkigt att höra, men tyvärr så är ju livet en berg och dalbana. Men jag tycker att du har haft din beskärda del av lidande och tråkigheter.
Om jag kunde skriva något som får dig att må bättre men jag tänker på dig och konstigt nog så blir det mesta bra med tiden.
Jag gillar din blogg mycket för dessa personliga inslag – att du skriver när du är glad OCH när du är nere. Det känns inte som att du har en ”perfekt fasad” som du gömmer dig bakom. Sen spelar det ingen roll att du inte beskriver just exakt vad det är som har hänt, det är orelevant tycker jag.
Det går upp och ner här i livet, du som är en positiv person i grunden kommer säkert kunna titta tillbaka på detta inlägget nästa höst och känna helt annorlunda än vad det känns nu, när du är mitt uppe i det ”onda”.
Hoppas att det känns lite bättre redan nu. Stor kram
Visst är det så Jonna. Jag är duktig på att trycka undan känslor & spela den jag ”vill vara”. Men samtidigt mår jag inte bättre av att gå runt & tycka synd om mig själv. Jag har ju så mycket i livet att glädjas åt. Helt perfekt egentligen om jag inte själv haft denna önskan som nu gått i kras..
Tack – det känns faktiskt bättre redan. Jag har börjat blicka framåt för att hitta utvägar & inte tappa hoppet.
Kram!
Känner SÅ väl igen mej idet du skriver! Skickar dej en STOR kram & hoppas verkligen att det löser sig!
Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam
det här var tråkigt att höra, men jag känner igen känslan när man tappar lite av livslusten och allt känns meningslöst. Jag vet inte vad det där samtaler innebar men jag har följt din blogg och vet att du är en stark person och att du kommer klara det här. kram 🙂