Tjejmilen 6 september. Veckorna har gått så fort och jag har inte tänkt på att jag faktiskt ska springa för hjälporganisationen Plan Sverige, precis som jag gjort två år tidigare. Men igår fick jag startbeviset och inser att det är snart – helgen före Helsingborg Marathon. Ett kortare lopp med fart en vecka innan det långa blir perfekt. Hur som helst har jag inte som ambition att slå några personliga eller världsliga rekord på vare sig milen eller Maran. Jag springer numera lopp bara för att det är så jädrans härlig stämning och pepp för träningen.
Idag hade jag ställt klockan på 5.30 för att hinna med dagen långpass innan Jonas ska iväg på svensexa. Fortfarande mätt och full av energi efter en glassig filmkväll, så en banan, kaffe och kokosfett- och proteinkräm får räcka som topping i magsäcken innan jag ger mig av. Vattenflaskorna är fyllda med Resorb Sport och för det mentala såg vi ”10 000 timmar” med Peter Magnusson igår kväll, en film som att följa sina drömmar. Att du kan om du vill något tillräckligt mycket – något som detta mail jag fått av en läsare bekräftar:
”Hej Anna,
Jag heter Ellinor och tack vare dig har jag lyckats springa milen under 60 minuter! Förra året deltog min sambo i Lindingöloppet och när jag gick mot målet för att se honom passera mållinjen så stod du plötsligt framför mig. Jag hade gärna sagt hej och tackat för en jättebra blogg, men vågade inte. Dessutom såg du ut att leta efter någon…
Hur som så blev jag både peppad och skrämd av tanken att utmana mig själv att springa milen när jag såg ditt och min sambos resultat på loppet. Trots att jag ser mig som en icke-löpare så bestämde jag mig för att börja springa denna sommar. Med hjälp av löpskolan.se hittade jag ett program som jag följde slaviskt i 5 veckor. Sedan sjönk mitt självförtroende i botten och jag klarade inte av att springa utan att mentalt ge upp innan jag ens tagit på mig löparskorna. För att göra en lång historia lite kortare så lyckades jag med pepp från min sambo tillslut komma tillbaka till löpspåret och i tisdags var det dags för det stora provet, milen under 60 min.
De första 3 km gick jättebra (höll ett 5:30/km tempo), sedan försvann självförtroendet och jag ville ge upp (mentalt, inte kroppsligt). Min sambo som jag sprang med peppade mig vidare och när jag lyckats ta mig 5 km funderade jag på om jag skulle låtsas stuka foten för att slippa fortsätta. Men. Då tänkte jag på dig och på att du minsann inte skulle ge upp, så jag låtsades att jag var du (låter säkert jättekonstigt) men det funkade! På något mirakulöst sätt fick jag extra energi och motivation att springa vidare. Trots att sista kilometern bestod av mjölksyra och tunnelseende så lyckades jag till sist komma i mål på 59:33 min. Inte historiens bästa tid, men för mig var det en jordskredsseger!
Så stort tack för din (omedvetna) pepp (och fantastiska blogg) som hjälpte mig att uppnå mitt mål denna sommar! :)”
Fina människa. Är det någon som ska tacka så är det jag. ”Du skulle minsann inte ge upp..” blir min bästa boost inför detta rysligt tidiga långpass – en pepp jag hoppas att du som läser också kan ta med dig. För DU KAN! Mer än du tror. Tack Ellinor och du – nästa gång hoppas jag du kommer fram för en kram 🙂
Japp det kommer säkert gå bra idag för dej (du är väl snart hemma igen).
Själv är jag inne i en period där löpningen känns väldigt tung… Sprungit ”in i väggen” eller vad tror du? Kämpar på ändå & tänker att det går väl över. Känalan efter passet är ju underbar! Tips på detta? Hoppas jag ser dej på tjejmilen 🙂
Emma – du kanske ska prova att vila från löpningen några dagar extra? Se om suget kommer tillbaka. Mycket beror på hur livet runtomkring ser ut. Kanske du behöver minska kraven på passens distans/tempo etc, göra dem mer kravlösa?
Ja, hoppas vi ses! Kom gärna fram & säg hej 🙂
*känslan
Vad käkar du innan du kör ett löppass? Jag brukar köra på gröt eller matiga mackor=)
Voni – jag har svårt att äta tätt inpå löppass & laddar därför hellre ordentligt kvällen innan. Tar sen bara något lätt som en banan, proteinpulver + kokosoljekräm & kaffe. Gröten äter jag hellre efter passet 🙂
Läste att du skulle köra långpass så fick en push att springa idag 🙂 12 km löpband på 59 min som gick hyfsat lätt idag! Konstigt att ibland kan 3 km kännas som ett marathon & ibland kan en längre sträcka kännas lätt. Mycket handlar ju om tillfälligheter, dagsform, uppladdning etc… Ser jag dej på tjejmilen ska jag bannemej komma & säga hej 🙂
Jättebra Emma! Och ja – jag håller med. Många gånger tycker jag korta intervaller är jobbigare än långpass. Det beror på så mycket annat.. 🙂
Gör det! Även om jag ser förvirrad ut 😉