Stockholm Tunnel Run Norra Länken

Så hur var Tunnel Run? Efter att ha skickat ut en sockerspeedad mellanson + 3 polare, man och äldsta son på fotfollsträning, och småttingarna fått rosa nagellack som “måste torka” ska jag berätta. Jag kan ju inte bidra med så mycket matnyttigt inför framtiden eftersom loppet bara gick en gång, men kanske lite löpinspiration? Laddad med havregrynsgröt och en fet kaffe timmen innan rullade jag ner för Värtavägen mot start. Dagens löpkläder ser du ovan – långa kompressionsstrumpor från Gococo, Tunnel Run-attiraljer och resten CRAFT som jag sprang loppet för.

Hela Frihamnen lyste upp av neonfärgade reflexvästar, men eftersom det var flera olika starttider kändes det inte trängre än andra lopp eller att 42 400 personer var anmälda. Men nog var det många laddade löpare och stämningen hög. Jag taggar som vanligt till när det är tävlingsdags, trots att jag inte hade någon måltid, och hade svårt att hålla igen som jag tänkt göra p.g.a. en långdragen hosta.

Benen gick som i trans, inte minst de häftiga delar av loppet med musik och discostämning. Här offrade jag några sekunder för att försöka få med det på film, dock skakig och dålig kvalité. Annars var jag lite besviken på att det inte var mer pepp längs vägen. Vi fick inte ha egen musik i öronen av säkerhetsrisk, och de kunde ha bjussat på mer drag inne i tunnlarna, men partierna där infraljus fick alla gula västar att lysa var coolt och en killes beröm över ett “snyggt löpsteg” gav mig en extra energiboost (och fortsatt stark hållning). Tack för det!

För övrigt en relativt snabb bana men ändå flera sega backar, och på slutet 2 km lätt uppförssluttning jag inte var beredd på. Jag var nära att kräkas i målet trots att jag saktat in tempot, men min vän och f.d. arbetskollega Linda fick mig på andra tankar. Svettiga kramar och inbokad lunch blev en fin avslutade på dagens löpupplevelse.

Resultat? Jag sprang på 45 minuter och är jättenöjd med det, och barnen över ännu en “guldpeng” till samlingen.