Junior har varit hostig i helgen och igår morse fick han knappt fram ett ord. Harklade, snörvlade och fick stanna hemma från förskolan. Som vanligt tyckte Jonna att det vore orättvist om hon skulle gå till förskolan helt själv, så hon fick stanna hemma och stötta sin bror i sjukstugan. Och mig som träningskompis.
Min plan A var att cykla förbi gymmet på väg mot jobbet och träna, så jag var redan laddad och klädd. När Junior visade sig vara sjuk programmerade jag snabbt om från A till B. Att ringa runt till kollegor och mannen, stoppa om Junior och tänka om från en motivationshög gymlokal till (enligt mig) desto mindre peppande hemmaträning. Men det gick ovanligt lätt den här gången. För att jag var träningssugen och Jonna började också bli rastlös.
Hemmaträning med fokus på baksidan
Triset 1, 4 varv:
- Hög rodd + baksida axlar med suspension trainer, 15 repetitioner
- Enarmsrodd med kettlebell, 15 repetitioner per arm
- Kettlebellsvingarsvingar, 20 st
Triset 2, 4 varv:
- Räckhäv i våningssängen, 12 repetitioner
- Smala tricepsarmhävningar, 12 repetitioner
- Stående antirotation med gummiband (för coremusklerna), 10 repetitioner per sida
Avslutningsövning, 3 set
- Utåtrotation med gummiband, 12 repetitioner per axel
En skön rörelsepaus när hela dagen spenderades inomhus med dansinslag mellan övningarna ihop med Jonna. Typiskt exempel på när den spontana träningen, B, ger lika mycket som den först planerade, A. Kanske inte i form av ökade vikter och prestation, men en må-bra-känsla som även inkluderade barnen. Det fick mig att tänka på ett inlägg jag läst.
Min branschkollega Erika skrev så klokt om: Vadå ”bara” träna för att må bra? Läs det så förstår du vad jag menar med att du inte alltid måste sträva uppåt med träningen. Det är minst lika smart att träna för den sköna känslan.