Helt HÖG på flera sätt!
Det är min bästa beskrivning av känslan jag har just nu, som en berusning av fjäll-luft, endorfiner, kärlek och glädje. Ja, även ett par meter extra över havet.
Jag förstår om du tycker att det låter överdrivet entuiastiskt, men inte den här gången, haha. Du skulle förmodligen känna samma sak om du var i mina kläder. Fjällvärlden ÄR magisk, men inte ”bara” den – Workout Åre är som sin slogan ”ett event utöver det vanliga”. Stämningen.. äsch, jag drar en sammanställning i ett eget inlägg. Nu vill jag visa dig mitt och Brians pass Mudmania.
Första dagen här i Åre gav vi oss upp i backen för att reka. Jag har varit med på x antal löppass här under åren med gemensamma nämnaren – leriga skor! Något jag tyckt varit så härligt befriande. Hur ofta lerar vi vuxna ner oss frivilligt om inte på ett stelt spa? Just det, aldrig. Här ville vi ge alla chansen. Så värst lerigt var det däremot inte just den här turen, mer snö och gräs, men nog fanns den som du ser.
Mudmania vid Workout Åre
Dagarna under Workout Åre är fullsmockade med pass, så vi var glada att såpass många hängde med oss på ett pass med så ”tuff ton” (?). Men syftet var verkligen inte att köra skiten ur någon, utan förklaringen för namnet Mudmania har jag ju gett – härligheten med lera. Vi kände in gruppen och anpassade efter deltagarna. Började med mjuk uppvärmning nere vid sjön..
..för att sedan växelvis småjogga, växelvis gå uppför. Genom Åre by, förbi Tott Hotell och in på Trollstigen. Den ledde till slalombacken där vi hittat en lämplig grusväg för backintervaller, utan rötter att snubbla på.
Imponerande starka deltagare! Ja, även Brian och jag fick ta i. Häftigt att så många, med olika bakgrund och dagsform, kan få ut lika mycket ur samma pass. De piggaste kan ju bara köra några extra intervaller och tvärtom, men alla är samlade på samma ställe. Alla får svettas, höja pulsen, kan peppa varandra och…
..njuta av segerkänslan och beundra utsikten när den tuffaste biten är avbockad. Och ta en gruppbild framför den – viktigt under pass som dessa. Som du ser bakom oss, precis innan en regnskur sköljde över oss, men det var mest svalkande skönt. Alla var varma efter backarna.
På vägen ner tog Brian täten, medan jag fångade upp gänget längst bak. Småpratade, samtidigt som vi bromsade farten och höll koll på underlaget. Och det slog mig ännu en gång hur många fantastiska människor jag möter den här helgen. Går in i en bubbla av gemenskap. Jag blir som en glad duracell-kanin och snart tar batterierna slut, men lyckan kommer leva kvar LÅNGT framöver…
Kram och hoppas du också har en härlig helg! /A