Race report Tjejmilen Sälen – nostalgitripp med Jonna

Hej från Lindvallen!

En plats med så många minnen.. och nu ännu fler nu från Tjejmilen Sälen. Det var här jag lärde Hugo och Hampus åka skidor med hon jag håller om och tvillingbrorsan i magen, sen även dom. Och förutom något år när Jonna och Junior var bebisar har vi rest hit en vintervecka varje år. Tre av gångerna för att åka olika Vasalopp, annars utför i backarna du ser bakom oss.

Det känns därför lite som hemma att ”komma hem” när vi reser hit. Ett glatt pirr i magen av ”ledig tid ihop med barnen, utomhusdagar vackra i fjällvärlden, skönt trötta kvällar, god mat och aktiviteter alla tycker är lika kul..” Samma fick jag när vi rullade in Lindvallen med Tjejmilen Sälen i sikte. Bara lite mindre snö. Och löpskor i bagaget istället för skidor.

Och färre barn. Både lyxigt och lite vemodigt, det går inte att komma ifrån som förälder att man vill vara där för/med alla, men grabbarna har det bra där dom är. Junior hos en kompis, Hampus på fotbollscup och Hugo får space hemma med katterna.

Att ge all uppmärksamhet till bara en är sällsynt som 4-barnsmamma, men väldigt mysigt. Och förutom att springa lopp fick vi lyxen att bo på ett stort hotellrum hos Skistar Sälen där vi valde att chilla 1a kvällen med enkel mat från ICA. Bara det att hinna prata – enormt värdefullt enligt mig. Så lätt att försvinna ifrån varandra i jobb/skola, bakom skärmar, aktiviteter.. om man inte gör det ihop. Här får du hänga med på vårt gemensamma race igår!

Race report Tjejmilen Sälen – nostalgitripp med Jonna

Den klassiska ”pre race”-bilden. Våra löparoutfits redo, båda kittade med skor från Asics.

Hotellfrukost. Visst är det något speciellt att vakna upp med en massa att bara gå och plocka? Jag väljer i och för sig nästan alltid samma saker, framför allt ägg och bacon. Men gott och mätt blir man, perfekt inför..

..ett lopp! Efter frukost knatade vi bort till en sittlift som tog oss upp till starten av Tjejemilen Sälen.

Förvånansvärt mycket deltagare för att vara ett premiärlopp tänkte jag, men om du noterar miljön är det inte svårt att förstå. Fantastiskt att springa uppe på ett fjäll. Först arrangerad uppvärmning, sen..

..igång! Uppför ett par trixiga km med mossa, smala, greing stigar. Jonna fick håll redan från start, precis som mig när jag var liten och började löpträna, men krigade på enligt sin målbild om att springa hela vägen.

”Du bestämmer Jonna! Gå om du behöver, spring när du vill så hakar jag på..”

Och mest sprang vi. Lugnt och fiiiint. Här på studs av både mossa och skor.

Belöningen var ändå när banan vände tillbaka och vi fick springa här på spångarna. Älskar det. Dessutom fick vi se den berömda Stensjön en bit innan mål som en tjej pekade ut åt oss. SÅ många vänliga själar omkring, som kom fram och berättade att dom följer mig i sociala medier (vänjer mig aldrig och blir alltid lika glad), som hjälpte oss att fota alla våra ”wefies”, hejade och guidade.

Som vanligt kickade extra krafter in när målet tornade upp, både hos Jonna och mig och..

..i MÅL! Så glada och stolta. Inte minst jag över henne där. Jonna har sprungit några lopp tidigare, men Tjejmilen Sälen 5 km är hennes längsta. Och med tanke på hennes oro över allt från att åka sittlift till att hitta rätt och en ”pinsam förälder”.. var det en grym prestation.

Sen valde vi att vila benen och tog sittliften ner också. Fin utsikt över Sälen därifrån, så kul att se allt vi upplevt under vintrarna i grönt format och nöjda över vår skor du ser.

Mina ASICS NOVABLAST 2 har jag berättat om tidigare, sköna men lite väl mjuka just för trail. Funkade för fun run ändå och Jonna var glatt överraskad över hur lätt det var att springa i sina Asics Nimbus 24. Hennes 1a riktiga löpskor, så jag förstår att det blev en stor skillnad mot vanliga sneakers. Och snacka om att starta på topp, med en sprillans ny och högteknologisk modell.

Efter: lunchbowl på After Run och detta – relax på Experiums spa. Där fick mobil och kamera stanna på rummet, så du får nöja dig med en spegelselfie och ”50 shades of white”, men kan föreställa dig iskalla och varma pooler, olika slags bastubad och härligt avkopplande miljö. Såpass att jag var tvungen att ta en powernap efteråt och innan…

..middagsbuffen på ”The Party”. Sååå mycket gott att jag gick tre vändor för påfyllning. Senare även kompletterat med livemusik där Magnus Carlsson (från Alcazar du vet) drog några kända låtar, men då hade jag och Jonna redan slocknat efter allt.

Helgens sista wefie, lika blommiga för fest.

Summa summarum om Tjejmilen Sälen:

Alltid stök och nervositet inför resor och race. Jonna nervös över..

• illamående vid bilresan dit/hem
• åka sittlift utan skidor
• pinsam förälder

Jag: samma. Du vet hur man känner med sina barn, plus enheldel logistik och ansträngning under själva loppet MEN – alltid lika värt! En erfarenhet jag fått efter alla år, som gör att jag fortsätter springa lopp gång på gång och som jag nu hoppas Jonna fått en liten del av. Min egen största glädje över helgen, plus egen kärlek till sporten, fjällen och stämningen förstås. När jag frågat Jonna är det löpningen, hotellrummet och badet hon tyckte var bäst, alla orosmoment och håll verkar redan ha blåst bort. Som ofta efter en utmaning du vet.

Tack till Marathongruppen, Skistar Sälen och Asics för en upplevelse att minnas. Det här gör vi gärna om och rekommenderar det även varmt till dig som läser, kram! /A