”Grattis på Internationella kvinnodagen..” eller?
Vänta med att gratta tills världens jämställdhet är bra. Just nu är det generellt ingen förmån att födas som tjej, trots att vi lever år 2025. Utvecklingen går snarare bakåt, något jag och min vän Derin fick svart på vitt vid Plan Internationals gala i höstas. Sorglig statistik, där världens krig är en starkt bidragande orsak, men även här i Sverige finns stora skillnader mellan könen.
Så ”grattis”, nej. Inte så länge jag (och du?)..
Som man skulle jag förmodligen..
1. haft en helt annan ekonomisk situation idag. Och i framtiden, med tanke på lägre pension efter år som föräldraledig/sjukskriven kring diastasoperation m.m. Jag har alltid velat vara hemma med mina barn och ångrar verkligen inte det valet, men alla får inte välja.
2. sluppit lika mycket tyckande om min kropp. ”För platt, för tjock, för smal, för muskulös..” Ord som rinner av mig idag, men ekade med biverkningar i förvirrade tonåren. Gäller även killar såklart, men tjejer är ofta extra utsatt (lyssna gärna på morgonodagens podd om ätstörningar som drabbar en majoritet av tjejer).
3. varit en framgångsrik idrottare? Jag har både träningspassion och pannben, men har behövt starta om min träning gång på gång. Se ovan.
4. väntat så himla mycket. Eller tjatat.
OCH om jag hade förmodligen inte..
1. fått uppleva det fantastiska med ett barn i magen. Eller 2. Eller 3. Och förlossningarna sen – mina absolut största ögonblick! En gång även största skräckupplevelse, men senare värd oändliga gånger om.
2. haft så hårt pannben. P.g.a. erfarenhet av att behöva kämpa liiite hårdare med mkt. Besegra motgångar och sen – uppleva storheten i varje litet framsteg när det vänder. Ögonöppnare för annat vackert i livet.
3. varit så rik på kärlek. Barnens trygga punkt, eftersom jag alltid varit i närheten. Tjatig, ja, men dom har/kan alltid lita på att jag finns här. Och den som ger får ofta dubbelt tillbaka. Även gnäll p.g.a. tjat, men hårt arbete mot en god sak lönar sig du vet.
4. varit så stolt för att jag – trots omgivningens ojande om ”hur ska du klara dig..” eller (vad jag tror vissa tycker) ”egoistiskt med tanke på barnen…” – slutade vänta. Samlade mod, ork, startade något nytt. Inte lätt, men mäktig känsla att styra sitt eget liv. Spännande. Och jobbigt ibland för..
..jo, jag många manliga hjältar i min närhet. Tänker att ämnet och Internationella kvinnodagen är något som berör ALLA, oavsett kön. Jag är inte ute efter att ”klanka ner” på någon speciell eller fiska hejarop, ångrar inga av mina val och är knappast en optimal förebild i feminismsammanhang.
Fortsätter prioritera familj framför karriär, piffa till mig ibland och bl.a. träna för att känna mig snygg, men vill ändå lyfta alla fantastiska kvinnor. Som trots 2025 sällan har samma förutsättningar, men det går bara att göra något åt om vi belyser frågan. Så.
..tjat!
Se sista ordet i punkt 4 ”som man”: tjat. Om allt från läxor till jobb och jämställdhet.. verkar tyvärr också ingå i kvinnorollen.
Slut på roman och Internationella kvinnodagen är ju bara en gång om året, men mitt inlägg behöver tydligen gå i repris och vi fortsätter jobba på saken varje dag va? ♥/A