Me, me, me och ❤️ till dig i alla dina skepnader och känslotillstånd.
Den lilla osäkra ungen, rebellen, den urstarka, trötta, ohämmat sprudlande.. i ensamhet, lycka, ilska, full av längtan, sorg, tacksamhet, tvivel, stolthet över andra, dig själv och seriöst: ibland ba fake it till you make it.
Hur jag än försöker: obeskrivbart stort, svårt, ofta smärtsamt.. och underbart, som det mesta på riktigt viktigt du vet, skrev jag på Instagram om KÄRLEK på ”Alla Hjältars Dag”.
Ja, stort, svårt – även till sig själv ibland och ofta smärtsamt.. därav ”hjältar”. Ändå försöker jag ibland förminska, men har allt för många kärlekar – och förluster av dom – i livet för att ignorera. Det blir liksom fysiskt påtagligt. Inte ”bara” med tanke på närstående familj, vänner eller expojkvänner, utan vid en reflektion över veckan genomsyrar den ALLT. Knappast nytt, men klarspråk om mina kärlekar hittar du här och fler exempel i veckans träning- och vardagsrapport.
Radio(skugga) och kärlek pt. 2026 – veckans träning och vardagsrapport #193
» Träningen vill jag citera kloka Elin med: ”Jag säger inte att jag älskar träning – för det vet jag inte om jag gör, men att vara tränad. Den kroppsliga kompetensen.” Vill även lägga till känslor kopplade till människor, miljö, minnen, musik, mat.. m.m. runtomkring alla steg, skivstänger och yogamattor.
Påminnelser om det får jag i boxens gemenskap, när jag drar 100 kg marklyft eller andra övningar där jag har mina konkreta målvikter, vid fritt spring utan skavanker eller som förr förra veckan – när jag motstod rastlösheten och bytte ett crossfitpass mot inkännande yoga. Eller skiter i Jante och testar att flexa biceps framför gymspegeln, stolt och tacksam över kroppens styrka vid årets tyngsta pass.
Sen kan såklart allt starkare känslor till olika miljöer och träningsformer växa fram med tiden, som all kärlek, men jag är oerhört glad över min mix. Senaste veckans summering: 2 crossfitpass, 2 egna lugna styrkepass, 1 lugnt löppass och 1 intervallpass (strax), 1 vilodag, plus rörlighetsträning, knärehab och promenader.
» Måendet går upp och ner, som sig bör du vet, men jag gör mitt bästa för att skapa den där självkärleken alla snackar om – oavsett känslotillstånd. Och ibland undrar jag om det verkligen går att få alla önskade hälsopusselbitar på plats, men nu har jag iallafall lyckats med EN viktig som påverkar allt annat: sömnen.
Har alltid haft svårt att sova, ända sen jag var barn. Lite för ivrig på morgondagen? För många snurrande tankar, oro, stress.. men nu har jag snittat 8 timmar/natt en hel vecka. Kan låta ocoolt och lätt, men inte för mig. Utan jobb/tider jag måste passa är iallafall hela systemet lugnare. Jag har dessutom möjlighet att ta en daglig lunchpromenad i ljuset, dricker enbart kaffe på morgonen, äter tidig middag, tar tillskott av magnesium varje kväll, lägger mig före kl 21, läser bok istället för att scrolla mobilen, har mörkt, svalt och tyst (funkar varannan vecka) i rummet… och du vet ju vilken jäkla power sömnen har? Både för allt fysiskt och mentalt, vår kraft och syn på livet.
Träningen har jag ju nämnt, påtagligt påverkad av mer kvalitetssömn, men det går ju inte att ”sova sig till” ett nytt jobb, några extra rum i hemmet, någon att dela livet med.. alltså en partnerkärleksrelation. Kan sakna vissa bitar, men familj, vänner och ungar har jag redan runt mig. Tacksam för dom ❤️
» Jobb ja.. veckan innan fick jag tråkiga besked, men hade ännu en spännande intervju i onsdags som jag hoppas på och en ny till veckan som kommer. Det rör sig. Och nu har jag ändå fått min 1a ersättning från a-kassan, om än på mininivå. Skönt att kunna planlägga mina in- och utgifter. Jobbar även på med andra projekt i bakgrunden och roliga gratisuppdrag.
Förra helgen blev jag som nämnt inbjuden av p4 att snacka kul aktiviteter för barn på sportlovet. En ära att vara med och lyfta en hjärtefråga som våra ungars hälsa, plus spännande att se Radiohuset på insidan. Helt folktomt förutom säkerhetsvakterna, så jag passade på att ta en minnesselfie.
Annars rätt mycket ”radioskugga” i mina sociala medier om du märkt? Ännu något som spelar in på måendepunkten, där jag övar på att bli oberoende från diverse kickar och inbillade måsten. Inget jag planerar sluta med helt, men att kunna välja det jag för stunden mår bäst av är en mäktig känsla.
» Ungdomarna var hos Jonas, utom dom lurviga och Hugo på helgbesök från Linköping – rent fysiskt. Mentalt är alla hos mig dagligen, på gott och ont. Oro och saknad lämnar inte varannan vecka, men inte heller glädjekickar. Ser som vanligt fram emot min tur att få hit resten av älsklingsligan i morgon. Och nu var det ju 3 veckor sen jag skrev en vardagsrapport här i bloggen, så även andra storheter har hänt gänget. Junior ville börja spela fotboll igen och är nu igång i ett DIF-lag. Så roligt när barnen själva vill sporta mer. Att dom mår bra och har kul – guld.
» Övrigt? Inget jag kommer på. Har verkligen fått med det allra viktigaste i veckans roman, eller något du saknar? Och hur har din veckan sett ut? Skriv gärna av dig i en kommentar, varm kram! /A