..för alla kommentarer till mitt inlägg ”Inspirerad eller irriterad?” Meningen var inte att jag själv ville ha massa beröm, men jag niger, tycker det känns superkul att mina bilder inspirerar och hoppas samtidigt att en liten tanke väcktes – att du också (vilket jag hoppas du redan är) ska vara stolt över din kropp och den du är.
Jag må vara stolt över min kropp men ännu mer över dessa pigga trollungar. Bilden är tagen helt nyss – här sover ingen 🙂
P.S. Min kropp må vara ”vältränad” – men bara efter mina personliga förutsättningar (inte jämfört med någon annan). Magen är smått förstörd efter 3 graviditeter, varav 2 med flera barn och två kejsarsnitt. Den kan jag inte göra mycket åt, men jag älskar den för vad den gett mig. D.S.
UPPDATERING MED LÄSARKOMMENTAR:
| Jag börjar ställa mig lite tudelad till min egen kropp. Jag tränar, läser bloggar och har känt mig nöjd och glad för fokus har inte varit utseende utan prestation. Men när jag läser de debatter som går med Katrin och Charlotta så börjar jag tvivla. Räcker det verkligen med att vara sund eller måste jag ha den perfekta kroppen också? Du är fin och smal och säkert helt rätt för dem, men vi andra lite kurviga tjejer då? Ska vi sträva efter platta magar och 36 i byxor? Jag har storlek 38 kan springa en mil och älskar att röra på mig, men den kropp som tidigare gjort mig stolt för vad den presterat gömmer jag gärna nu. Så din fråga är om du inspirerar och jag måste erkänna att trots att jag älskar din blogg och det du står för så känner jag mig ibland ganska modfälld för det verkar inte vara det vi gör som spelar roll utan snarare hur vi ser ut. Jag tycker att din mat och träning inspirerar mig mer och får mig att se glädjen i träningen och min kropp på ett annat sätt än ”spännisbilder”. Och det har verkligen inget att göra att du inte är snygg eller att jag unnar dig din kropp som du jobbat hårt för, eller att jag har dåligt självförtroende,utan är nog ärligt vad jag känner. Det är tjejjigt, vi fokuserar på hur vi ser ut och killar för vad de presterar.
Mitt svar:
|
anna, hur kommer man tillbaka till träningen efter att ha varit febrig och förkyld i nästan 2 veckor? fortfarande lite hes!
Åh, vilka goa goa trollungar! <3
Och SUG ÅT DIG! Du är verkligen en inspiration!
Sophia – trappa upp långsamt! Börja med lätt styrketräning – inget för ansträngande, känn efter och öka om det känns bra. Promenera – gör det som känns bra, men gå inte ut för hårt i början!
JoHo – TACK <3
Jag börjar ställa mig lite tudelad till min egen kropp. Jag tränar, läser bloggar och har känt mig nöjd och glad för fokus har inte varit utseende utan prestation. Men när jag läser de debatter som går med Katrin och Charlotta så börjar jag tvivla. Räcker det verkligen med att vara sund eller måste jag ha den perfekta kroppen också? Du är fin och smal och säkert helt rätt för dem, men vi andra lite kurviga tjejer då? Ska vi sträva efter platta magar och 36 i byxor? Jag har storlek 38 kan springa en mil och älskar att röra på mig, men den kropp som tidigare gjort mig stolt för vad den presterat gömmer jag gärna nu. Så din fråga är om du inspirerar och jag måste erkänna att trots att jag älskar din blogg och det du står för så känner jag mig ibland ganska modfälld för det verkar inte vara det vi gör som spelar roll utan snarare hur vi ser ut. Jag tycker att din mat och träning inspirerar mig mer och får mig att se glädjen i träningen och min kropp på ett annat sätt än ”spännisbilder”. Och det har verkligen inget att göra att du inte är snygg eller att jag unnar dig din kropp som du jobbat hårt för, eller att jag har dåligt självförtroende,utan är nog ärligt vad jag känner. Det är tjejjigt, vi fokuserar på hur vi ser ut och killar för vad de presterar.
Mickis – jag blir lessen för det du skriver. Du SKA vara stolt och glad över din starka kropp, och det var just det här jag ville veta med min fråga – om fitspos kan ha mer negativ än positiv inverkan.
Det är sällan jag själv lägger ut bilder som inte har något samband med text som ger läsaren bra information eller tips på övningar etc., d.v.s. rena spännisbilder JUST p.g.a. att jag inte vill focusera på utseende. Jag ÄR glad över mina muskler men om jag inte hade styrkan och konditionen skulle jag inte vara så stolt och jag tycker jag oftast poängterar att detta är viktigare än ytan. Samtidigt förstår jag att det kan påverka bara genom att visa upp mig – supersvårt!
Jag är också lessen över att många tjejer focuserar på utseendet och som bloggare är det inte alltid lätt. Du ser ju hur många som blir inspirerade, men det är aldrig min önskan att någon ska börja tvivla på att deras kroppar inte duger. Jag är inte perfekt (som jag skrev om min mage), och tycker ingen annan heller ska känna att den måste vara det.
Kram!
Tll Mickis, vilken fjantig kommentar. ”vi lite kurvigare tjejer” skriver du för att i nästa mening tala om att du drar storlek 38!!!!! Vad är meningen med detta inlägg, vill du ha sympati och höra att du duger, är smal? Ok då drar man storlek 38 är man inte särskilt stor(om man inte är väldigt kort) så vad har du att gömma. Jag har storlek 42/44 och VAR ska jag då göra, ta livet av mig för att folk som du tycker att jag är världens fetto eller ??
Naturligtvis ska inte fokus ligga på bara utseende, men to be honest.. att träna är inte bara för att vi mår bra av det, utan det har naturligtvis en del estetiska baktankar också. Jag älskar styrketräningen främst för att jag mår så otroligt bra av den, men nog hade säkert även jag tappat motivationen om jag inte fått resultat i form av växande muskler! Att känna sig stark och må bra är det viktigaste, men det är inget fel att vilja se bra ut också – så länge de tankarna inte tar över helt och hållet 🙂 Det svåra är väl egentligen att vara nöjd och stolt över den man är, hur man ser ut och hur man presterar och samtidigt vilja ha förbättringar. Lite tudelat är det ju! men man behöver ju den där viljan efter förbättringar för att kunna utvecklas också 🙂
Vad rörigt det blev nu, haha. Hoppas du förstår hur jag tänker! 🙂
Jag förstår precis Emma! För ärligt vill de flesta ha SYNLIGA resultat av sin träning också även om känslan och välmåendet är viktigast. Men det är ett känsligt ämne – lätt att bli missförstådd och då väljer många bloggare att undvika ämnet helt för att slippa diskussioner.
Clara, läs om, läs rätt! Visst vill jag ha bekräftelse för att jag duger, men inte av någon som aldrig sett eller pratat med mig, så den passningen kan du få tillbaka och placera under bältet på någon annan. Det jag menar är oavsett storlek så blir fokus inte på prestationer och allt häftigt med att träna utan snarare utseendet. Jag värderar varken mig själv eller andra i fettvikt och jag har sannerligen inte kallat dig för Fetto eller ifrågasatt din existens för att du drar större storlek än mig. Men jag får Fan tycka vad jag vill om mig, om jag tycker att jag är kurvig så tycker jag det. trist att du hänger upp ditt värde och existens på det, för det gör inte jag. Frågan var väl om spännisbildernas varande eller icke varande oavsett bloggare och min tanke om det kan du läsa ovan, den har varken med mänskligt värde eller är menad som nedtryckande till någon. Testa den attityden vet ja!