Cochingsamtalet med David Andersson igår gav mig verkligen massor, trots att vi bara pratade i en timme. Han pekade inte på exakt vad jag ska göra för att må så bra som möjligt utan hur jag ska tänka, t.ex. i stressade situationer. Som han beskrev – ibland ser vi inte helheten utan bara exakt det där som stör just för stunden. Lite senare vidgar vi vyn och plötsligt är allt bra. Det är alltså inte det fysiska – ett roligt jobb, pengar, barn etc. som gör oss lyckliga utan vår upplevelse av det just då.
För säg 8 år sen var det liv jag har nu min dröm: ”Om jag bara har en lägenhet i stan, minst 3 barn, en man jag älskar, ett roligt jobb och en stark kropp – DÅ spelar inget annat någon roll. Då är jag lycklig!”, tänkte jag. Mycket pengar har dock aldrig varit något mål.
Att jag nu har allt detta (stämmer även på pengarna 🙂 glömmer jag ibland när jag bara vill hem och den tunga tvillingvagnen slirar i modden, Hugo är hungrig och Hampus gnäller över trötta ben. Helt naturligt att livet inte alltid är på topp, men med Davids tankfulla ord i bakhuvudet är det lättare att se det i ett större perspektiv, att bara ”jaja, LUGN! Snart är livet lätt och roligt igen”.
Vill du också prata med David? 3 av er läsare få 1 timmes gratis coachingsamtal. Motivera varför du vill vinna i en kommentar till inlägget senast på söndag 10/2 kl 12.
Men nog är mål och drömmar bra alltid, bara man inte blir blind på vägen. Här en liten inspirationsfilm som fick mig att gråta en skvätt. Ge aldrig upp dina drömmar!
Åh, precis vad jag skulle behöva nu. Har liksom fastnar i samma tankemönster. Jag har ett bra jobb men trivs inte längre. Har varit på samma ställe i 10 år. Så vill ha vägledningen för att komma vidare. Vet inte heller vad jag vill göra istället. Sedan har jag upplevelser från barndomen jag inte kan släppa hur mycket jag än vet att jag inte kan påverka det nu. Jag kommer inte så bra överens med min pappa. Det skulle jag vilja få tips på hur jag kan hantera när sådant dyker uppi huvudet och kanske hindrar mig i vissa situationer. . Hoppas hoppas jag vinner 🙂
/Maria
Vilken ljuvlig bild på din fina familj! Önskar er alla ett riktigt härligt veckoslut 🙂
Jag skulle vilja, och faktiskt behöva coachning. Ibland kan det vara svårt att erkänna att man behöver hjälp. Jag har efter flera år, som visserligen varit underbara då jag fått mina två barn, tagit tag i saker som jag släppt och gett upp om. Jag har börjat studera och skall nu äntligen avsluta min utbildning, som jag dumt nog bara släppte. För att jag inte trodde att jag var duktig nog. Men mest och bäst av allt har jag tagit tag i min hälsa, jag har gjort stora framsteg, men har också en lång väg att gå. Jag har även bestämt mig att detta är året då jag lär mig att sätta stopp, säga ifrån och göra slut med energitjuvar. Det är nog det svåraste! Jag har tydliga mål och jag vet vad jag vill, men det är så himla svårt att dels inte tappa bort målen när det bli jobbig och dels tro på att jag kommer att klara det. Jag skulle verkligen behöva, precis som du säger, någon som hjälper mig att se ”the big picture”.
Jättefin bild på er!!!! Kram och trevlig helg!!!
Jag känner att jag bara trampar på samma ställe i livet. Kommer inte framåt och tyvärr tror jag jag inte riktigt kan nå dit jag vill, uppfylla mina drömmar. Därför hade jag gärna testat om det känts bättre efter lite coachning.
Jag vill inte vinna. Tycker bara du är super som tagit dig tid att prata med någon! Så himla befriande mes någon utomatående tycker jag
Ja, jag tror alla skulle behöva detta!
En viktig påminnelse som gjorde mig lite lyckligare direkt, tack! Och jag behöver inte ens vara med och tävla då det räckte gott med de rader du skrivit 🙂
Trevlig helg!
Man vet ju om det – men tror vi med småbarn speciellt är för trötta för att se..
Kram & trevlig helg!
Åh, jag skulle verkligen behöva det. Jag står inför ett stort beslut och jag behöver all hjälp jag kan få. Jag fyller snart 50 och det är en tid av stora förändringar. Sonen har flyttat till USA och jag är för första gången ensam. På plussidan hör att jag har tagit tag i en massa saker, inte minst på hälsofronten. Jag har börjat träna och yoga regelbundet, jag har gått ned fjorton kilo och är inte längre överviktig, jag mår fysiskt bättre än på många år. Däremot är jag faktiskt helt förvirrad vad gäller min professionella situation. Ska jag, eller ska jag inte, fortsätta på mitt nuvarande jobb? Ska jag försöka förverkliga mina drömmar innan det är för sent? Eller ska jag stanna kvar i tryggheten? Jag vet faktiskt varken ut eller in.
Jag står möjligtvis inför ett karriärsbyte, eller fortsätta med samma gamla, eller lite nytt lite gammalt. Coaching kanske skulle kunna reda ut vad jag vill.
Tror varje människa skulle behöva ett sådant samtal ibland, kanske inget långt, men då någon utifrån berättar vad som egentligen betyder något och hur man ska försöka se på saker och ting. Kul tävling, viktigt.
Att säga till sig själv, var nu lugn, då går allt så mycket bättre. Varmt tack för en jättebra blogg! Du ger energi!
Åh det är precis vad jag behöver. Jag älskar mitt jobb som socialsekreterare gentemot barn och unga. Det är otroligt inspirerande och intressant. Drivkraften är att hjälpa familjerna så att fler barn får det så bra som alla förtjänar. Förutom att vi har otroligt mkt att göra på jobbet så är det även mentalt påfrestande då alla små liv berör i hjärtat. På det privata planet väntar inom kort stora förändringar med flytt 120 mil till helt ny stad där vi inte känner någon, ännu har det inte ordnat sig med vare sig boende eller dagis. Flyttlasset går om några veckor.
Ja stressnivån är högre än vanligt så ett coachingsamtal skulle verkligen sitta fint.
Jag har alltid varit en positiv person och gjort allt för att sträva framåt, utvecklas och bli bättre. På senare tid har jag inte riktigt känt igen mig själv, har ingen lust med något och ingen lust att ta mig an nya utmaningar. Detta skrämmer mig lite. Känns inge kul att inte känna igen sig själv. Jag skulle nog verkligen behöva ett coachningssamtal för att komma på rätt spår igen.
Tack så mycket!
Underbar familjebild :)!!!
Jag skulle bi överlycklig över lite coaching. Jag fastnar ibland i svarta tankar och har just nu svårt att se hur jag ska klara av mina utmaningar för året. Jag kämpar på med mitt liv tillsammans med mina tvillingkillar som jag älskar högt, men det är tufft att vara varannan veckas mamma, allt eller inget liksom…
Jag har tappat bort mig själ i både privat och yrkeslivet och nu vill jag tillbaks, saknar mig själv och mitt gamla jag.
Jag skulle verkligen behöva verktyg som gör att jag vågar låta mig ta chansen att bli så bra jag faktiskt kan. I alla lägen; på jobbet, i tränings-/tävlingssammanhang och i mitt förhållande. Så himla svårt att satsa över gränsen som eventuellt kan göra att jag misslyckas. Behöver ta mig ur trygghetszonen, med ord. Vilken fantastisk möjlighet att fåbfå bli en lite bättre version av sig själv!
Hög igenkänningsgrad i ditt inlägg :)! Att det är det (ofta) korta enskilda tillfället som tar över och skapar stress, trötthet, dåligt tålamod och låg toleransnivå – och man blir en person man inte vill vara. Oftast helt utan anledning, för man har för det mesta inte så bråttom, men hur blir man av med den där känslan av stress och negativ energi som smyger sig på eller bara kommer över en? Det skulle vara fantastiskt att få coaching av David för att få perspektiv på tillvaron och få hjälp med att strukturera upp funderingar kring livs- och karriärväl i en situation med 3 barn under 6 år, krävande jobb, en man med ett lika krävande jobb och den närmaste familjen väldigt långt borta.
Hoppas att du haft ett riktigt bra långpass på skidorna och önskar en trevlig söndag!
Funderade länge om jag skulle posta mitt inlägg för att vara med i tävlingen eller inte..därav den ”sista minuten” inägget. Skulle coatching kunna hjälpa mig att komma vidare? Vart? Jag har kommit en lång väg occh har så mycket att var tacksam och glad över men för mig är pressen utifrån vad man ska och borde ha i livet kommit starkt senaste åren. Jag är inte ung längre, inte äldre heller men pressen av vad man borde uppnå i livet, vad som är norm, där jag då nu faller utanför, gör att mina tankebanor blir negativa och får ta över. Får mig att känna mig sämre än andra och inte värd vad andra har. Träningen som jag älskar, får mig att känna mig stark, glad och positiv med sina mål som jag ser en möjlighet att uppnå. Livet utanför träningen är nu vad jag verkligen skulle vilja få en chans att få hjälp med att uppleva på samma sätt.