Riktiga vänner

Efter en minst sagt skumpiga 27 mil buss till Östersund igår har jag, Hugo och Hampus landat hemma hos en av mina bästa vänner. Jag har saknat henne enormt och är så glad att vi fick till par dagar med update-snack om våra liv – idag på Mc Donken och Barnens Hus så att alla blev nöjda. Födelsedagspengarna skulle handlas för!

Kattis, jag och två tjejer till hängde ihop som ett tajt gäng under gymnasietiden och det var de tjejerna som hjälpte mig att må bra på RIKTIGT efter mina år med ätstörningar. Inte medvetet – de visste inte om mitt förflutna i början, men även om jag redan då bestämt mig för att bli frisk och åren innan pratat med psykolog, gav mig så mycket glädje. Som alla psykiska sjukdomar måste man må bra inuti för att må bra utanpå, vilket jag gjorde bland vänner som tog mig för den jag är. Jag hade flyttat från lilla Jorm till ”stora” Östersund och älskade utmaningen att stå på egna ben, bli helt frisk och ha roligt med mina vänner. Jag började leva på riktigt och har sedan dess haft bråttom att hinna med allt kul jag vill göra. Lägenhet mitt i Stockholm, kul jobb, en man och flera barn att älska kan jag redan bocka av (och en Svensk Klassiker snart).

Riktigt nära vänner växer inte på träd och måste inte vara lika dig själv. Jag = action, träningberoende, handla/prata först och tänka sen. Kattis = lugn, Cola Lightberoende, analysera och tänka först – handla sen. Men vi förstår varandra och ifrågasätter inte varandras behov och vanor. Hur knäppa de än är (se ovan 😉

Dagens run in rain-fit: Jacka och shorts – Craft, shorts – Under Armour, strumpor – Gococo, skor – Asics.

Om så bara 30 minuter i ösregn är det klart värt! Men i morgon tror jag benen får vila och på kvällskvisten reser vi hem. Precis som efter Kattis längtar jag enormt efter min man som möter oss på flygplatsen, och efter min stad.