Mina läsare

Tårar trillar men jag ler. Bakom skärmen är det omöjligt att föreställa sig att så många runt om i världen verkligen läser det jag skriver, men när jag går igenom alla kommentarer till inlägget ”Vem är du?” blir det plötsligt verkligt. Ni FINNS, lever riktiga liv, tänker, känner, och jag blir helt rörd över allt detta + att ni tagit er tid att skriva till mig.

Mina bloggläsare är:

• En kvinna (till gissningsvis 95%) med eller utan barn.
• I genomsnitt mellan 17-50 år (medel på ca 32).
• Bor lite var stans i världen, t.ex. Skåne, Norrbotten, Norge, Finland, Amsterdam och Tyskland, men även i min närhet här i Stockholm.
• Gillar att träna allt från kulstötning, crossfit, löpning, yoga, styrketräning, friidrott och mycket mer. Några tränar inför en Tjejklassiker, Halvvättern, Marathon och andra lopp.
• Det ni gillar med min blogg är inspiration i form av övningstips, mattips, träningsmode, inlägg om mitt familjeliv och att jag är så öppet ärlig.
• Många många har eller har haft problem med ätstörningar/överträning och strävar efter balans i livet.
• Flera har/har haft problem med navelbråck och/eller separerade magmuskler och är oroliga över träning i samband med graviditeter.
• Frisyrerna varierar mellan pojkkort, lugg, hästsvans och riktigt långt 🙂

Bara det faktum att ni finns där, bryr er om att läsa, och era vänliga ord suger jag åt mig som en törstig svamp. Som ni förstår jobbar jag fortfarande med att hitta mig själv, men allt stöd jag får hjälper mig enormt. Att se mig själv genom era ögon och inse att jag faktiskt är helt ok. TACK underbara människor! Och nu när jag vet vilka ni är blir det lättare för mig att skriva till er ♥

Jonna på väg hem från förskolan igår. Många vuxna suckar över ”Jaha. Då är vintern tillbaka”, medan barn ba – ”Titta SPÅR! JA!”. Sen kan de vägra att gå en meter (eller springa åt fel håll), men det är en annan femma 😉

Här är en kommentar jag fastnade för lite extra. Rakt in i hjärtat:

”Läser din blogg som förströelse, med lika delar intresse (extremt bra träningsövningar och styrketips, bl.a. men också tankeväckande tankar om hur vi kvinnor måste kämpa t.ex. för våra förlossningsskador) och skräck (när dina matbilder var exakt likadana i typ ett halvår och du höll på att försvinna på riktigt) då du får mig att vilja krama dig jättejättehårt och inte släppa taget förrän du fått balans i livet. Något jag känner för ganska många träningsbloggare. Lite väl ärligt kanske, men du ville ju veta. Kram och lycka till!”